Ön Ameland ligger som en hägrande vit pärla av sand i solen. Färjan mellan Holwerd på fastlandet och Nes på Ameland tar drygt en timme för att snirkla sig ut till ön men det är ingen utmaning för den växande skaran av "vattenlöpare" som gillar äventyr och motion.
För dem handlar det om att för egen maskin korsa sundet. En vandring på havsbottnen där man får vada genom gyttja, vatten och sand till målet på öns nordspets. En fotvandring genom havet som kan ta 3-4 timmar beroende på väder och vind.
Det är en egendomlig känsla att sitta på strandkanten och vänta på att vattnet ska dra sig tillbaka. I den lätta vinden syns krusningarna på vattenytan men så plötsligt, utan att man riktigt förstår hur det har gått till, ligger den våta sandbottnen naken och det är dags att ge sig i väg.
Gympaskorna är ordentligt knutna men efter bara ett par meter förstår man varför de rekommenderar basketkängor eller surfing skor. Gyttjan suger och för varje steg känns det som om skorna ska stanna kvar i dyn. Men bottnen ändrar karaktär och på den fastare sanden med ett par, tre centimeter högt vatten att vandra i blir det betydligt lättare att ta sig fram.
Det är en strålande dag och solen värmer snabbt upp vattnet som inte runnit undan. Runt om kring oss har skarorna av fiskmåsar, silltrutar och vattenmarkernas många andra fåglar festmåltid. Havsbottnens läckerheter är ett sittande byte för dem, det är bara att ta för sig.
Att utnyttja tidvattnets skiftningar och fotvandra på havsbotten längs den holländska västkusten blir allt populärare. Grupperna är fulltecknade månader i förväg och guiderna är fullt sysselsatta under den sex månader långa säsongen.
- Det startade för trettiofem år sedan och nu kommer människor från hela Holland och grannländerna runt omkring för att vandra, berättar Pier Soepbour, guide och medlem av organisationen Wadlopcentrum Friesland.
För många holländare - men också för en växande skara turister som gillar naturupplevelser utöver det vanliga - har det blivit en livsstil.
Att packa ryggsäcken till helgen och fotvandra på havets botten kan jämföras med att vi nordbor fjällvandrar eller går på tur längs de vandringsleder som numera korsar landet.
- Många vandrar för att det är en kombination av naturupplevelse och motionssport. De dryga tre timmar vi är därute på havsbottnen får man uppleva en flora och fauna som är mycket speciell. Av ornitologer är fågellivet här i området uppskattat. Samtidigt blir vandringen en rejäl motion, säger Pier Soepbour.
Vandringarna är omgärdade av omfattande säkerhetsbestämmelser. Guiderna är licensierade och att ge sig ut på egen hand är strängt förbjudet. Det krävs stor erfarenhet och ordentliga kunskaper om hur vattnet rör sig och hur det i sin tur påverkar havsbottnen.
Tidvattnet är inte att leka med utan kräver största respekt.
- Vi är ett fyrtiotal guider som har tillstånd att leda vandringsgrupper. Har man inte kunskapen och erfarenheten kan det vara farligt att ge sig ut. Vattennivån kan variera så mycket som två meter och gör man misstag är det förenat med stora risker, förklarar Pier Soepbour.
Vandringen kan bitvis vara både slitsam och strapatsrik. Att vandra i halvmeterdjup gyttja tar på krafterna även hos dem som är vältränade och vana. Därför rekommenderar man därför alla att verkligen tänka igenom om de klarar av den typen av strapatser innan de ger sig i väg.
Ibland händer det också att man tvingas passera genom vatten upp till brösthöjd. Vattenvandrarna kan vara leriga upp över öronen och ordentliga blöta när de kliver i land på ön.
Duschen och klädbytet väl framme på Ameland är uppskattat.
- Det krävs att man har hyfsad kondition för att orka. Även om vi stannar och tar paus en tre, fyra gånger på vägen över kan det bli en jobbig vandring, säger Pier Soepbour.