På Tulpanmuseet i Amsterdam får man veta att den gamla holländska vurmen för tulpaner också har att göra med det nederländska landskapets enformighet. Landskapet behövde lysas upp och få färg. Därav dessa vidsträckta odlingar. Tulpanen från Amsterdam härstammar ytterst från det osmanska Turkiet.

Tulpanmuseet ligger vid en kanal, en gracht, i detta fall Prinsengracht. Det mesta i Amsterdam ligger vid en kanal. Man kan vandra hur länge som helst - stegräknaren stannar vid 25.000 steg om dagen och då tycker man sig ändå bara ha varit i centrum.

Amsterdam är också cyklarnas stad. Det finns betydligt flera cykelbanor än gångbanor vid kanalerna. Medan cyklisten har fritt fram får fotgängaren snitsla mellan soptunnor och järnpollare som står på rad på trottoaren för att förhindra parkering.

Den som kör bil i Amsterdam riskerar att aldrig komma fram eller ut. Dödsföraktande motorcyklister tricksar sig fram bland taxibilar, cyklister och gångtrafikanter. Spårvagnarna kör fortare än någon annanstans i världen. På kanalerna samsas båttaxi med sigtseeingbåtar och canal bikes, trampbåtar som man kan hyra.

Vid kajerna ligger kanalbåtarna tätt, de flesta för evigt. Ofta står ett par cyklar ombord, ofta blommar det i många krukor. Vill man se hur ett flytande hem ser ut beger man sig till Husbåtsmuseet, inrymt i en lång, låg båt vid ovannämnda Prinsengracht. Det är lågt i tak och smalt men ombonat och trevligt. Vardagsrummet upptar det som förr var lastrum.

Vid Prinsengracht finns också Anne Frankhuis, som med sina smala, stupräta trappor och kortfattade dokumentation ger en lika levande som gastkramande påminnelse om en nattsvart epok i stadens historia.

Förutom tulpaner är Holland känt för sina likörer. Här i norra stadsdelen Jordaan finns ett av stadens gamla destillerier, A v Wees, som framställer dyra, utsökta likörer. Flaskorna finns att köpa i traktens spritbutiker, som för all del inte är lätta att hitta i gyttret av andra butiker.

En dunst av gräs slår ut från 180 registrerade så kallade coffee-shops där hugade haschare hukar i sin egen värld.

På gatan köper man sill - haring - i bröd med lök och surgurka. Eller varm korv. I små krypin äter man pannkaka med fläsk, sirap och HP-sås. Bästa maten får man på indonesiska restauranger.

Därefter kan det vara dags för en längre promenad - fast ingenting är riktigt långt i Amsterdam. Förslagsvis söderut från Husbåtsmuseet längs Prinsengracht till Spiegelgracht och till höger över två kanaler. Där ligger Riksmuseet, för närvarande under reparation, men man kan ändå försjunka i mästerverk av Rembrandt ("Nattvakten") och andra stora mästare. Ett stenkast bort ligger van Gogh-museet, som vanligtvis är fullpackat med folk och har mycket mer än Vincent van Gogh att titta på, inte minst specialutställningar i flera våningar, som nu till den 18 maj av den förnämlige engelske 1800-talsmålaren John Everett Millais.

Tar man sedan spårvagn nr 2 eller 5 eller promenerar över kanalerna tillbaka till Koningsplein och viker av längs den kanal som heter Singel så befinner man sig med ens på Blomstermarknaden. Där förser sig blomstervännen med snittblommor till hotellrummet och med blomlökar att ta med sig hem.

Några kvarter från Blomstermarknaden finns Rembrandtsplein där man som turist har stor chans att träffa andra turister i hägnet av torgets Rembrandtsstaty eller om kvällen på barerna som kantar torget.

På östra sidan om floden Amstel tronar den rundkantigt illuminerade Musikteatern, eller Stadshusoperan, eller Stopera som den kommit att kallas efter protesterna som fördröjde bygget 20 år. Rundar man teatern kommer man till Waterlooplein, den gamla judiska marknadsplatsen i de judiska kvarteren som gick under med den tyska ockupationen och fördrivningen av befolkningen. Nu är det loppmarknad på Waterlooplein, öppen varje dag utom söndag. Strax därbakom ligger Rembrandthuis, där man bekantar sig med hur den store konstnären levde i sin krafts dagar.

Slutligen trampar vi det gamla stengolvet i Oude Kerk, Gamla kyrkan, som är värd en visit för sina utställningar av fotografier men också för sina färgstarka fönstermålningar av bibliska berättelser kombinerade med bilder av dåtidens borgare med deras familjer.

Oude Kerk ligger i red light-distriktet, där tittskåpsprostitutionen försiggår. Staden har planer på att sanera distriktet, stänga en stor del av tittskåpen och ersätta dem med boutiquer.