New York.
Följ med på lågbudgetshopping i New York. DN Resors Helena Öberg gick på en guidad tur till klädskaparnas egna visningsrum i modekvarteren. Och blev snabbt pank.
Jag trillar dit på en gång. Det var inte meningen att jag skulle göra av med så mycket pengar. Och så köper jag en kappa för 3.000 kronor hos första designern vi hälsar på.
– Känn hur mjuk den är, det är en fantastisk kvalitet. Du är ursnygg i den, säger den prisbelönta klädskaparen Linda Richards. Och så plockar hon fram tidskriften Operah, slår upp deras kapp-special där kappan hyllas och där det står hur mycket den kostar ute i handeln.
– 11.000 kronor! Du tjänar 8.000 kronor om du köper den här.
Så jag kan inte motstå frestelsen och min shoppingbudget krymper till noll.
Något gick fel här. Anledningen till att jag följde med på turen med företaget ”Den eleganta snåljåpen” var att jag skulle få mycket för pengarna. Jag fick bara en kappa.
”Den eleganta snåljåpen” drivs av Pamela Parisi, en kvinna i övre 50-årsåldern (”don’t ask about a woman’s age!”). Hon var modell i unga år och lärde känna kläddesigner i The Garment District, kvarteren söder om 42:a gatan mellan femte och nionde avenyn. Där har klädtillverkning pågått ända sedan mitten av 1800-talet. Från början massproducerades kläder till slavar på plantagerna i Södern och uniformer till soldaterna under amerikanska inbördeskriget. Konfektionsindustrin drog i gång på allvar runt förra sekelskiftet. Men i dag har mycket av tillverkningen lämnat Manhattan. Kvar finns fortfarande hundratals kläddesigner och deras visningsrum där de erbjuder sina kollektioner för utvalda köpare. Det är big business, New York säljer kläder för 120 miljarder kronor om året!
En vanlig shoppande turist är inte välkommen till kontoren och visningsrummen. Men här har Pamela Parisi hittat en egen lukrativ nisch. Betala henne 800 kronor och hon tar med dig runt till modedesigners i fyra intensiva timmar.
Vi hastar mellan anonyma kontorsentréer, åker hissar på bakgator och hamnar allt som oftast hos trevliga designer och försäljare som bjuder på kaffe och tar sig tid.
De andra på shoppingturen är både mer målinriktade och mer välplanerade än jag. Helen från London har sparat ihop 10.000 kronor som hon ska få så mycket hon kan för. Hon är smal och snygg och de mest knäppa kreationerna sitter bra på henne.
Vi får absolut inte prova allt. Inte den kommande kollektionen som ofta göms under skynken eller bakom draperier. Och inte sådant som ska visas för storkunder på besök. Men den utgående kollektionen och sådant som helt enkelt inte gått hem hos köparna får vi prova och köpa. Det gör att vi ofta erbjuds intressanta kläder som få runt om i världen bär omkring på. Klänningar som sätts på upp och ner, tröjor med ojämn knäppning, övermarkerade sömmar. Men också helt vanliga tröjor och jeans. Och visst är det billigt – om man jämför. Helen får svårt att bära sina kassar med klänningar, kjolar, små jackor och draperande sjalar, och hon tjänar snabbt in kostnaden för den guidade turen.
Kim från Oklahoma är mer sparsmakad och konventionell. Hon köper bara en cerise tröja för någon hundring.
Pamela Parisi avslutar guidningen med att ge oss var sitt exemplar av sin bok om billig shopping och ett papper med färsk information om aktuella märkesreor i New York, hos bland annat Max Mara och Dolce & Gabbana. Har hon märkt av finanskrisen?
– Nej, mina kunder har alltid varit intresserade av att spara pengar, säger hon.