På The Morgan Library & Museum i New York kan man just nu se en lång rad av det sena 1900-talets giganter inom litteratur och konst skildrade och iakttagna av Irving Penn, jämbördig konstnär och en av tidens allra största fotografer.
Penn fyller nittioett i juni. Förra året skänkte han trettiofem av sina porträtt till Morganbiblioteket, som samtidigt köpte trettiotvå. Samtliga sextiosju bilder ingår i utställningen, "Close encounters", och de spänner tidsmässigt över sju decennier, från 1944 (Giorgio de Chirico i Rom) till 2006 (Jasper Jones i New York).
De flesta av de porträtterade har New York-anknytning, men där finns också stora européer som Jean Cocteau, Pablo Picasso, Simone de Beauvoir och Ingmar Bergman.
Till skillnad från andra amerikanska fotografer som arbetat med stora tidskrifter som huvudsaklig bas (Richard Avedon, Annie Leibovitz) har Irving Penn nästan konsekvent undvikit rekvisita och miljö i sina porträtt. Undantagen i "Close encounters" är Saul Steinberg, som visas med sitt skissblock, och John Cage, som står lutad över strängarna i en flygel.
I övrigt: naturligt ateljéljus, grå bakgrund, de porträtterades ansikten och poser. Men Penns porträttkonst präglas knappast av de "nära möten" som utställningstiteln antyder. Nära, ja. Men sällan möten. Penn iakttar dem han fotograferar och tycks mindre intresserad av att skildra deras personligheter än av ljuset som faller över ansiktet, som om det handlade om att ta en bild av en vas eller ett föremål vilket som helst. En kritiker har betecknat relationen mellan Penn och hans modeller som "en produktiv spänning".
Givetvis avslöjar sig de porträtterade ändå, inte minst i de så kallade hörnbilder som Penn började ta i slutet av 40-talet i en vinkel han låtit bygga med två portabla skärmar i sin ateljé. Modellerna uppmanades att själva välja hur de skulle stå eller sitta i hörnet.
För de flesta blev det en avslöjande utmaning. Georgia O'Keefe sitter ganska obekymrad, med fötterna lite inåtvända. Marcel Duchamp har fjärMat sig från hörnet och står lugnt med sin pipa i den ena handen och den andra handen i fickan; han kunde lika gärna stå på en gata eller en landsväg. Men Igor Stravinsky kupar handen bakom örat som om han hör något konstigt i hörnet, och Truman Capote ställer sig på knä på en stol allra längst in i hörnet och sveper in sig i sin för stora överrock, rädd och undrande.
Penns porträtt av Ingmar Bergman togs i Stockholm 1964. En kopia ingår också i Penns donation till Moderna museet 1995 till minne av hans hustru, svenska modellen och konstnären Lisa Fonssagrives-Penn, som dog 1992.
Det är ett märkligt porträtt. Ingmar Bergman blundar och håller ned sina ögonlock med pekfingrarna, som om han inte vill avslöja något om sig själv genom sina ögon, det kanske viktigaste verktyget för hans eget filmskapande. Eller han kanske bara hade blivit trött under sittningen och gnuggade sig i ögonen, och Penn såg sin chans till en intressant bild. I utställningen hänger Bergmanporträttet tätt intill en bild på Woody Allen i Chaplinmask.
Även andra porträtterade i denna utställning döljer ett av eller båda sina ögon. Arthur Miller håller sitt pekfinger över höger öga, bakom glasögonen, men tittar nyfiket och uppfordrande rakt in i kameran med det andra. Louise Bourgeois blundar med båda ögonen och lutar hakan i sina knäppta händer.
Porträttet av T S Eliot tog Penn 1950 i London med en presenning som bakgrund. Samma bakgrund använde han i den serie bilder av hantverkare, "The small trades", som han tog vid samma tid i London, Paris och New York. På samma sätt som Penn inbjudit hantverkarna att komma till ateljén med sina verktyg och iförda sina arbetskläder hade han inbjudit Eliot, som naturligtvis kom i sin grå kostym, med väst.
Nyligen donerade Penn kopior av samtliga bilder i "Small trades"-sviten till Gettymuseet i Los Angeles, där de så småningom ska visas tillsammans för första gången.