Att göra ett gott intryck kan vara svårt när man är ute och reser. Det gäller att ha koll på de små koderna.
1979 återgick den krystade nationsbildningen Rhodesia-Zimbabwe tillfälligt till sin ställning som brittisk kronkoloni, och parlamentsval stod för dörren.
Jag var DN:s korrespondent i Afrika. För min del innebar statusbytet att mitt inreseförbud i landet upphävdes, och kort efter min ankomst satt jag i hotellbaren i den huvudstad som ännu hette Salisbury och kände mig duktig.
– En Lion, beställde jag - en av de bara två ölsorter som gick att få tag på efter år av handelssanktioner.
Allt var mycket behagligt. Ölet var gott. Sorlet från den i huvudsak svarta barpubliken var rogivande, tills jag plötsligt insåg att det hade övergått i total tystnad.
Sedan hörde jag fnissen.
Något var uppenbart roligt, men vad? Jag ögnade genom lokalen, och till min fasa upptäckte jag att de fnissandes blickar var riktade mot mig.
Vad jag än hade gjort hade det uppenbarligen försatt mina medgäster i mycket munter stämning.
Nästa dag konsulterade jag en rhodesisk kollega i ärendet. Han begrep genast.
– Drack du Lions? ryste han. Det dricker bara damer!
Det ingick i rhodesiska mäns självklara umgängesetikett att dricka den alternativa ölsorten, Castle, eller om det var tvärtom.
Att kissa offentligt är på de flesta håll på den indiska landsbygden fullt accepterat. Däremot är det viktigt att veta att veta att män kissar sittande och kvinnor kissar stående.
Den som lånar en anorak på Grönland bör känna till de nästan omärkliga skillnader som skiljer herr- från dammodeller. Många språk har olika ordförråd och tonfall beroende på den talandes kön.
Den medarbetare på DN som för några år sedan gick på språkkurs hos en japansk lärarinna i Stockholm väckte vid ankomsten till Tokyo ohejdad glädje genom att tala kvinnojapanska.
Det är väl inte så viktigt att ta miste på manligt och kvinnligt?
I många länder är det MYCKET viktigt och omåttligt kul.
Vetskapen om att denna kväll i Salisbury ha förgyllt kvällen för ett antal för mig okända människor kändes konstigt nog inte som någon riktig tröst.