Att öppna dörren till den röda träbyggnaden i utkanten av Järvsö är som att kliva in i en tid som inte finns längre. På väg till rummet går vi genom flera salonger med sittgrupper i en salig stilblandning. Det är hemtrevligt snarare än snyggt.

Att vi faller pladask för Järvsöbaden är dock till största delen den omtänksamma personalens förtjänst. Alla hälsar i hand och presenterar sig. ”Jag heter Kerstin, hoppas ni ska trivas”, ”Gunborg heter jag, om ni blir hungriga under eftermiddagen så brer vi några smörgåsar”. Efter en stund har vänligheten förts över på oss, vi blir snälla av att prata med damerna i receptionen.

Vårt rum är litet och ljust inrett. Bekvämt men inte det minsta modernt. Vit byrå, vit panel halvvägs upp på väggen, rullgardin och blommig tapet. Så som det ska vara på ett pensionat, tänker vi. Senare får vi höra att den mångåriga stamgästen Astrid Lindgren bodde just här.

Järvsöbaden har varit i samma familjs ägo sedan 1905. Det började med att storbonden Olof Pehrson led av reumatism och gjorde otaliga resor till en kurort i Blekinge för att få lindring. 65 år gammal kom han på idén att bygga om sitt eget hemman Berga till kuranstalt. Gunborg, som erbjuder sig att bre smörgåsar, hör till den tredje generationen av ägarfamiljen. Sedan några år har fjärde generationen tagit över.

Vi ger oss ut på upptäcksfärd i ett vintrigt Järvsö. Bygdens främsta reklampelare är Lill-Babs och i andra änden av samhället har hon sammanställt en utställning över den egna karriären. Vi löser inträde och tittar på scenklänningar, skor, affischer och massor av minnen från ett halvt århundrade. Bra i all sin enkelhet, men varför ingen musik i högtalarna?

I Brostugan på andra sidan Ljusnan äter vi semlor med mycket mandelmassa framför brasan. För att jobba upp aptiten kör vi ett par varv i skidspåret några hundra meter från Järvsöbaden.

Till middagen är matsalen fylld till bristningsgränsen av två födelsedagssällskap och en kör från Härjedalen. Den gammaldags inredningen går igen och enligt traditionen börjar middagen med sill och stor ostbricka. Ovana vid den ordningen äter vi alldeles för mycket av ostarna. Laxsoppan till förrätt följs av helstekt biffrad och glassbomb. Varmrätten är bäst. Köttet är perfekt anrättat och potatisgratängen krämig. Att välja vin får vi klara själva från den hyfsade vinlistan. Extrapoäng för att påslagen är förhållandevis små.

Väldigt mätta och belåtna sover vi bra i Astrid Lindgrens rum. Söndagsmorgonens frukostbuffé är bra utan att sticka ut. Vi avslutar med skidåkning innan Inger tar i hand och önskar trevlig resa.

Hotellpatrullen faller pladask för det klassiska pensionatet Järvsöbaden, där personalen gör allt för att gästerna ska trivas.