Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se och e-DN.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt spara artiklar.

Resor

Österrike med guldkant

Att vandra i berg är härligt. Men det är inte alltid man har lust att dela rum med okända och sova i tält eller våningssäng i någon fjällstuga eller alphydda. En skön säng och gourmetmat med gott vin på kvällen kanske lockar mer efter en rejäl dagstur. DN for på vandringsemester med det lilla extra i Österrike.

Solen gassar redan på de gröna bergssidorna på andra sidan dalen när vi slänger av oss våra sköna pösiga täcken, stiger upp och blickar ut över Alperna från vårt hotellrum högt ovan den österrikiska bergsbyn Wagrain. Orten är mer känd som vintersportdestination i Sverige, men nästan lika populär sommartid tack vare alla bekväma hotell, fina dagsvandringar och andra äventyr i bergen.

I dag väntar en tur till sjön Tappenkarsee på 1.763 meters höjd, mer än dubbelt så högt upp som Wagrain. Vi har sällskap av Katrin Holzer, som till vardags sitter på Wagrain-Kleinarls turistkontor, men som gärna ger sig ut i bergen i stället om hon får chansen. Hon är sportigt klädd och berättar att hon annars alltid går i Dirndl på jobbet – den traditionella dress som många svenskar förknippar med traditionella servitriser med famnen full av stora ölkrus. Men i de österrikiska Alperna är Dirndl på kvinnor och i ännu högre grad Lederhosen på män något av vardagsplagg. Så när vi undrar om det inte är skönt att klä sig ”vanligt” på jobbet för en gångs skull kommer svaret direkt:

– Nej, jag tycker verkligen om att arbeta i Dirndl, den klädseln hör till när man växt upp här i byn.

Men Katrin Holzer gillar verkligen att vandra i bergen också och gör det ofta på sin fritid. Den slingrande stigen upp mot sjön är ingen match för henne och hon ser tämligen oberörd ut när andra vandrare pustar och svettas ymnigt i sommarvärmen. Var och varannan topp vi passerar har hon bestigit.

Österrike är ett mycket traditionellt, för att inte säga konservativt, land. På de flesta turistorterna ägs och drivs alla pensionat, hotell och restauranger av familjer där både mamma, pappa, tonårsbarn och ibland far- och morföräldrar arbetar. Ofta har familjen haft sitt hotell i generationer och sakta, sakta expanderat.

Att det mesta här är familjedrivet gör servicen mycket personlig och ofta väldigt bra. Vårt hotell – Naturhotel Edelweiss – drivs av makarna Saskia och Erich Bergmüller, som tagit över från Saskias föräldrar. Till sin hjälp har de bland annat tre av sina barn. Självklart går alla i Dirndl eller Lederhosen. Och självklart går hotellbyggnaderna i den traditionella alpbondgårdsstilen med prunkande blomlådor överallt och mycket naturträ.

Fast där slutar också traditionella. När det vankas femrättersmiddag märks internationella gourmettrender på tallrikarna. Spaavdelningen är sobert inredd, vuxenpoolen med vy över dalen likaså och den könsblandade nakenbastun går i sparsmakad japanska stil i stället för österrikisk snickarglädje. Och ute på gräsmattan finns en ekologisk pool byggd som en naturlig damm, vilket en och annan groda gläds åt. Ett nytänk som visar att det supertraditionella går finfint att kombinera med de modernaste idéer.

Foto:

Utomhuspoolen på Naturhotel Edelweiss Wagrain är byggd som en naturlig damm, vilket lockar både badgäster och en och annan groda. Foto: Johan Öberg.

Stigen upp mot Tappenkarsee bjuder efter starten i trollskogen på allt fler vyer över dalen och Wagrains granne, skidorten Kleinarl. Snart ackompanjeras grusrasslet under kängorna av ett imponerande vattenfall strax intill den sicksackslingrande stigen.

När vi når spången över den bäck som leder sjövattnet vidare till vattenfallet är vi äntligen uppe och skjortan rejält blöt av svett. Men sedan följer en lätt promenad längs sjöstranden medan Katrin berättar Tappenkarsee-legender om sjöodjur och en bottenlös sjö.

Kanske var det just den bottenlösa sjön som lockade en ung man att fylla sina fickor med sten, kliva ner i vattnet och ta sitt liv en högsommardag 2008. Det sitter en plakett på en klippa längs vägen, liknande en gravsten prydd med den 21-åriga ynglingens bild.

Katrin gick i samma skola och berättar en tragisk historia om en starkt religiös familj och en homosexuell pojke som till slut inte klarade av trycket mot den som avviker i ett litet konservativt samhälle. Berättelsen kastar ett annat ljus på det traditionella livet i Österrikes Alper.

Vid Tappenkarsee finns två stora timrade hus med mat- och ölservering. De flesta denna vandringsdag tycks välja den första – kanske för att de redan är trötta, men vi fortsätter högre upp, slår oss ner i solen och beställer charktallrikar och Sportweisse (alkoholfri Weissbier). Men i Österrike bjuds det på snaps i tid och otid så snart har vi varsitt glas med illröd snaps på zirbe – tallkottar, som getingarna verkar mer glada i än vi.

Nästa dag har solen gömt sig. Regnet faller på oss när vi börjar vår via ferrata-klättring på Kletterwelt. Vi är de enda besökarna och det är inte utan att man förstår varför andra semesterfirare väljer att mysa på sina hotell eller på Wagrains stora badhus. En via ferrata är en klätterled med fasta fotsteg och vajrar som gör att man alltid är säkrad. Men stupet vi klänger på ovan en fors som regnet gjort avsevärt vildare får det ändå att kittlas i magen. Och då och då avbryts klättringen av ziplinor som vi krokar fast karbinhakarna i vid för att i hög fart fara över på andra sidan klyftan.

Smutsiga men med stora leenden efter ett kämpigt men säkert äventyr far vi hem till vårt hotell och värmer oss i bastun och njuter av vyn genom panoramafönstren över Alptoppar där molnen rör sig kvickt. Och till middagen har regnet upphört.

Till frukost sista dagen träffar vi familjen Dörlemann från Recklinghausen i Tyskland. Familjen är här för tredje gången. De stannar i två veckor och planerar redan att komma tillbaks nästa år igen.

– Det bästa med att komma hit till Wagrain är naturen, säger pappa Christoph.

Att de valde Wagrain beror på att han tillbringade sina somrar här som barn. Då bodde familjen på en bondgård. Mamma Frances berättar att hon under många år bodde i München och då fastnade för bergsvandring.

Äldste sonen Len tycker det bästa med semestern är att cykla mountainbike. Hotellet lånar ut cyklar. Och det är ingen match för trettonåringen att cykla uppför den tre kilometer långa serpentinvägen från byn till hotellet. Dottern Nieke tycker bäst om att simma och vandra:

– Alltså simma i hotellets barnpool, där vi kan leka, stoja och skrika hur mycket vi vill! Jag gillar verkligen att vara på hotellet för jag hittar så många nya kompisar.

Mellanbarnet Luke gillar mest att vandra:

– Speciellt för att man ser en massa djur – som kor, hästar och murmeldjur.

Och så tycker alla om lunchstoppen med Kaiserschmarrn.

Det som är så bra med sommarsemester i Wagrain är att det alltid finns saker att göra oberoende av om solen skiner eller ej, anser familjen. Om det regnar finns hotellets aktiviteter inomhus och badet i byn. Och om det är mulet går det också väldigt bra att vandra.

– Och så är det nära till intressanta utflyktsmål. Förra året var vi i isgrottorna i Werfen, säger Christoph.

De hinner tyvärr inte vi med, för nu bär det av till Zell am See, en dryg timmes bilresa från Wagrain. Den lilla semesterorten vid en skönt badvarm sjö är mer stad än Wagrain, med anrika hotell och långt fler fina affärer och restauranger.

Foto: Hit kommer många europeiska sommarturister för vandringen, men också för möjligheten till glaciärskidåkning mitt i sommaren på över 3.000 meter höga Kitzsteinhorn ovan grannbyn Kaprun, där också den dramatiska Sigmund Thun-klyftan finns med promenadväg via trappor och spänger ovan en kraftfull fors djupt nere i en klyfta dit solen knappt når ner.

Men Zell am See har också lyckats väldigt väl med att locka rika turister från Gulfstaterna. Överallt i centrum möter man kvinnor med det senaste modet och bara en sjalett som modest inslag, sida vid sida med lite äldre damer med heltäckande brun, grå eller svart burka, medan deras män svidat om till shorts i sommarvärmen.

Två saker lockar Gulfturister hit mer än något annat – det ena är shopping:

– Det är inte ovanligt att vi får körningar ända till Paris när någon rik familj vill gå i riktigt exklusiva affärer. Och vilken dricks man kan få! Säger en nöjd taxichaufför som kör oss till kabinbanan i Kaprun en regnig förmiddag.

I de tre kabinbanorna som för oss upp till glaciären denna ruggiga dag är vi nästan de enda turisterna som inte kommer från varmare breddgrader. De har kommit för den andra stora lockelsen – att få se och leka i riktigt snö. Och att det duggregnar är det ingen som bryr sig om – även det är ju småexotiskt när man är uppvuxen i Gulfen.

Högst upp har regnet övergått i ymnigt snöfall när vi guidas runt i den före detta skidtunneln som i dag är pedagogisk Alputställning. När vi når slutmålet – en stor terrass som hänger ut över glaciären rusar två barn i 10-årsåldern ut. Då smäller det. En riktigt obehaglig smäll.

För blixten har slagit ner i närheten och de elektriska krafterna gör att även barnen får sig en stöt och kommer panikslagna och gråtandes in igen. Som tur är verkar de mer drabbats av chock än fysisk skada. Skidanläggningen får slå igen för dagen på grund av åskan och efter en timme påbörjas evakueringen då man bedömt att åskan gjort uppehåll. Nog kan vädret vara dramatiskt i Alperna även mitt i sommaren.

Foto:

Punkigt österrikiskt supersväng på Zell am Sees festkväll – en gång i veckan hela sommaren. Foto: Johan Öberg.

På kvällen har regnet upphört och festen i Zell am See börjat. Varje onsdag i juli och augusti är det packat på uteserveringar och torg och överallt liras det musik. Alp-ompa ompan och joddlingen känner vi igen men i särklass bäst är ett gäng lokala grabbar i lederhosen och jägarhattar som fått till en helt egen högtempomusik där Österrike möter The Pogues folkmusik/punksväng. Helt fantastiskt!

Men Zell am See bjuder på mer än vandring, shopping och musik. Sjön är varm på högsommaren, vid strandbadet hittar man både utflyktsbåtar, kajaker och segelbåtar med Alpkedjan som fond njuter vi i solen eller svalkar av oss i sjön.

Vi är en liten grupp som mött upp vid kabinbanan till Schmittenhöhe för en heldagsvandring med guide längs Pinzgau Stroll, till Saalbach. Att följa med guiden kostar inget och lockar därför många singelresenärer som vill ha sällskap. Många hotell i Zell am See ger dessutom sina gäster ett kort som ger fria liftturer med mera sommartid, en ansenlig kostnadsbesparing för besökarna som lockas upp i bergen.

Vår vandring håller sig mellan 2.000 och 2.500 meters höjd, nästan enbart över trädgränsen. Men någon vildmark är det inte fråga om även om vyerna över djupa dalar och snöklädda berg, inklusive Österrikes högsta – det 3.798 meter höga Grossglockner – och djupa dalar är magnifik. För här upp har bönderna sina fina feta mjölkkor. Kossorna är faktiskt den enda riktiga svårigheten (fast inte så stor …) då de från och till valt att stå och glo precis på stigen och inte flytta sig för någon. Då får vi som går först vänta in vår vandringsguide, 20-åriga Franziska Kaserer. Hennes danska mamma blev kär i en österrikisk mjölkbonde på Alpresan, flyttade hit och fick barn, så Franziska är van att både valla och mjölka kor.

Foto:

 

Lunchstopp i solen gör gott för de sista timmarna mot Saalbach, där mountainbikecyklister verkligen gör det som mountainbikes är till för – trampar ner i hög fart längs branta leder som vintertid används av slalomåkare. Bra kängor är verkligen viktigast för skön vandring och fötterna mår fortfarande finfint när vi kommer åter till Zell am See, skyndar oss till badet och sedan – rätt möra – sätter oss och äter ännu en elegant femrättersmiddag på vårt vänliga familjeägda hotell.

Fakta. Wagrain och Zell am See

Resa:

Salzburg är närmsta flygplats. Inga direktflyg från Sverige sommartid. Austrian Airlines flyger till Salzburg via Wien från de skandinaviska huvudstäderna från under 2 000 kr t.o.r sommaren 2017 och med Air Berlin kan priset pressas med 500 kronor. När DN kollade låg priset från Köpenhamn faktiskt högre – räkna med en bit över 2 000 kr t.o.r – också här med bolag som Austrian, Air Berlin eller Lufthansa och ett flygbyte på vägen.

Ta sig runt:

Till Wagrain kommer man med en kombo av tåg och buss från Salzburg och till Zell am See med både tåg och buss. På plats finns en del lokalbussar, men det gäller att kolla tiderna. Ibland är taxi det bästa alternativet. Med bil blir lokaltransporterna avsevärt enklare och utflyktsmöjligheterna fler.

Bo:

Hotellutbudet är stort och trycket aningen mindre än under vintersäsongen. Men de attraktivaste hotellen blir ändå fullbokade i högsäsong.

Budget: Alpenhof Grafleiten

Mysigt traditionellt boende på ”andra sidan” Zellsjön och med fin vy över Alper och Zell am See. Dubbelrum med frukost från 900 kr sommartid.

Grafleitenstraße 55, Zell am See

www.alpenhof-grafleiten.at

Mellan: Naturhotel Edelweiss Wagrain

Helt superbt familjedrivet hotell i en sidodal nära Wagrain, där de allra flesta gästerna valt halvpension med frukost och lyxig femrätters middag. Helt separata barn- och vuxenpooler inomhus, härlig bastuavdelning intill vuxenpoolen. Det finns också en utomhuspool som byggts som en naturlig damm. Har spabehandlingar. Dubbelrum från 2 000 kr med halvpension.

Weberlandl 65, Wagrain

www.mein-edelweiss.at

Lyx: Hotel Stadt Wien

Stort familjedrivet hotell i Zell am See, där man måste boka minst tre nätter i rad under högsäsong. Bra rum och riklig frukost (där man kan göra sig utflyktsmatpaket) kostar runt 2 000 kr/natten sommartid. Erbjuder också utmärkt middag.

Schmittenstraße 41, Zell am See

www.hotel-stadt-wien.com

Shopping:

Tack vare alla rika turister från Gulfstaterna är Zell am See fyllt av exklusiva affärer. Annars är framför allt vandrings- och klättringsprylar bra köp. Och gillar man lokal Schnapps finns det gott om starkvaror att botanisera bland.

Lekland:

Att satsa på välbyggda, stora gratis lekland uppe i bergen har blivit poppis i Österrike och ett sätt att locka med barnen ut i bergen. Både Wagrain och Zell am See har sådana anläggningar, som är skoj också för vuxna.