En "Kleiner Schwarzer" på en silverglänsande bricka ställs fram på mitt rödbruna marmorbord på Café Central av en servitris i vit blus, röd väst och svart fluga. På brickan finns dessutom en sockerskål och det obligatoriska immiga vattenglaset med en silversked placerad ovanpå. På Wiens kaféer lever de drygt 300-åriga kafétraditionerna starkt - saker och ting görs som de "alltid" har gjorts, även om ingen i dag verkar veta varför skeden ska ligga precis på vattenglaset. I ett speciellt ställ hänger ett tiotal olika österrikiska, tyska och engelska dagstidningar och en handfull magasin och i en stor glasdisk trängs bakelser - chokladtårtor, apfelstrudlar och rader av glänsande frukttårtor i rött, orange och gult.

Ett tidshopp till anno 1683: turkarna belägrar Wien med stora truppstyrkor. Georg Franz Kolschitzky - en polskfödd översättare vid en firma som handlar med Orienten - får i uppdrag att ta sig genom fiendelinjerna eftersom han talar turkiska. Med sig har han en officiell vädjan om hjälp som han överlämnar till den polske kungen. Han lyckas och kungen sänder en armé som bryter belägringen.

Kolschitzky blir rikt belönad och får bland annat välja av krigsbytet. Han tar det ingen annan vill ha - 300 säckar med kaffebönor, som andra trott var djurfoder. Kaffe har han redan smakat tack vare sina turkiska handelskontakter och snart öppnade han stans första kafé.

Så berättar historien om hur kaffe­drickandet fick fotfäste i Wien. Det första kaféet som med säkerhet öppnades drevs hemma i vardagsrummet hos den armeniske spionen Johannes Deodat 1685.

Den brunsvarta drycken hade kommit för att stanna och allt fler fik öppnade. Snart kom man på att kaffet - som man inte lärt sig rosta som i dag och som därför var mer bittert - blev mer lättdrucket om man hade i socker och grädde. En tradition som fortsatt.

Redan 1720 erbjöd det första kaféet också fria tidningar och därmed blev kaféerna en viktig mötesplats för de intellektuella. Illegalt kortspel frodades och biljardspel blev tidigt standard, det sistnämnda finns där än i dag. Många kaféer var tidiga med telefon - en ouppnåelig lyx för många långt in på 1900-talet - som därför gärna kombinerade fika och ringande. Men den bärande grund­idén var - då som nu - att för priset av en kopp kaffe så fick man sitta kvar så länge man hade lust.

I början av 1800-talet fanns det ett 80-tal så kallade Kaffeehaus i Wien, år 1900 fanns det 600 och strax före andra världskriget drygt 1 200, plus hundratals andra kaféer där det förutom kaffe serverades mat eller såldes konditorivaror.

Rader av kaféer stoltserade med kända stamkunder: På Café Central hade Trotskij och Lenin stambord, liksom sionismens fader Theodor Herzl. Psykoanalysens dito, Sigmund Freud, föredrog Café Landtmann. På Café Sperl fikade kompositörerna Brahms och Lehar och på Café Dommayer debuterade valskungen Strauss. Inget kafé med stil vill däremot i dag kännas vid en annan stamgäst - Adolf Hitler, som lär ha försökt kränga tavlor på Central och gärna drack kaffe på Sperl.

Men livsstilen förändrades under andra halvan av 1900-talet - färre hade tid att hänga på kafé och de traditionella fick konkurrens från ställen där man bara tog en snabb fika, men till halva priset.

I dag finns inte ens hälften av alla de gamla kaféerna kvar. Ett som gör det är Café Hawelka, ett inrökt med flottiga bruna väggar där besökare klottrat sina namn. Här råder en skön bohemisk stämning - perfekt för en förmiddag med kaffe, något nybakt eller kanske en tidig öl.

I tjusighet slår inget Café Central, inrymt i den österrikiska Riksbankens gamla lokaler, som med sina långa målade pelare och fem meter höga fönster ser ut som en mix av gotisk kyrka och moriskt palats. Kaffet är dyrt här - 45 kronor för en kopp - men för bara någon tia till får man en utmärkt frukost, ett suveränt alternativ om man inte har den inkluderad i hotellpriset.

Har man efter några dagar i Wien fått smak för kaffet och de kalori­- stinna bakverken så är ett besök på Demel ett måste. I konkurrens med Sacher är det stans tjusigaste "Kaffee­-konditorei", där flinka fingrar gör utsökta chokladpraliner dagen lång och där du kan beställa en va­riant av sachertårta i valfri storlek för flygtransport inom ett dygn vart du vill i världen.