Utsikten från toppen av Penken är en "knock out. De som behöver en skidfri dag för att återhämta sig kan slå sig ned på någon av de otaliga barer eller restauranger som finns litet överallt i backarna.

Här njuter man av solen och utsikten över de mäktiga Zillertalalperna innan man tar kabinbanan tillbaka ned till byn Mayrhofen.

Framför allt är det tyskar, britter, holländare, italienare och ryssar i backarna. Men när det nu startas charterresor från Sverige väntas fler svenskar, även om några redan hittat hit.

För tio femton är sedan var Mayrhofen ett vanligt resmål för svenskar. Men vi skämde ut oss genom att supa och slåss, så Mayrhofen slutade att marknadsföra sig i Sverige.

I vinter ser det annorlunda ut.

STS alpresor är först ut med charterresor och fler väntas följa efter.

En förklaring till det nyvaknade intresset är den globala uppvärmningen. Folk oroar sig för att det inte ska finnas snö och vågar inte boka resan i förväg tills de får höra att Mayrhofen har en glaciär.

Herregud vi har ju alltid haft snö, utbrister turistchefen Doris Diengg. Men visst, vi märker en skillnad i folks attityder. Glaciären gör att de blir lugna och vågar beställa en resa.

Under högsäsongen, februari och mars, finns 600 pister att välja mellan.

En vecka räcker inte för att utforska alla omkringliggande liftsystem. På glaciären, som ligger i Hintertux, en kilometer österut med gratisbuss från Mayrhofen, befinner man sig på 3.286 meters höjd. Det är en höjd som lovar skidåkning även mellan april och oktober.

Luften här uppe är tunn och man blir andfådd bara av att titta ned på de omkringliggande alptopparna. Visst erbjuder den en schyst utsikt. Men om vädret är dåligt är det ett rejält nedköp.

Elvaårige Christoffer Jakobsen föredrar Burton funpark i Penken. Han har kommit ända från Grenå i Danmark för att flyga i det tuffaste hoppet, medan föräldrarna och brorsan håller till i backarna bredvid där åkningen är snällare.

Han var bara tre år när han lärde sig åka skidor i svenska Kläppen. Det är första gången i Mayrhofen och han gillar det breda utbudet.

Mayrhofen har något för alla. Nackdelen är trängseln. Det gäller att vara ute i god tid på morgonen så man slipper köa till kabinbanan upp, särskilt i Penken som är populärast.

När man ska hem är det samma sak. Det går inte att åka skidor hela vägen ned utan man måste ta kabinbanan förbi ett par stup och en skog.

I kabinbanan ska man hålla ögonen öppna. Med litet tur kan man skymta en gems, en sorts alpget, som lever i skogarna här.

Vädret är vanligtvis stabilt i Mayrhofen. Men det finns en varm vind som kan dra in över de österrikiska alperna och svepa in bergen i dimma och snö.

Det sker på nolltid. När det händer gör man klokt i att ta sig tillbaka till kabinbanan och ned till byn så att man inte blir strandad.

Nere i byn kan det samtidigt vara sol och vår och fullproppat på uteserveringarna där folk dricker kaffe i kortbyxor och kjol.

Mat och dryck är ett kapitel för sig i de österrikiska alperna. "Husets vin i denna bar är Jägermeister, står det i en av barerna i Hintertux.

Det dricks något kopiöst i de barer som ligger i backarna. Hur mycket det bidrar till olyckorna finns det inga uppgifter om. Men den som är sugen på en öl eller varmt glühwein behöver inte leta. En av de populäraste afterskibarerna är Elch Bar. Den ligger i perfekt anslutning till Penkens linbana ned till byn och har också en av Mayrhofens mäktigaste utsikter. När solen ligger på blir det många bara överkroppar och "Boten Anna" är en ständigt återkommande plåga i högtalarna.

Annars är det korv och schnitzel med knödel som gäller.

Den som är vegetarian får anstränga sig rejält för att hitta något att äta. Till slut fann vi den litet dyrare italienska restaurangen Schneekarhütte på Penken. Vi valde pasta med pesto för 150 kronor.

En annan lunch försökte vi dra ned på köttet genom att bara välja surkål, sallad och bröd. Men det hade vi inget för eftersom kocken hade rört ned fläskbitar i surkålen. "Det ger mer smak", var förklaringen vi fick.

För en svensk kan maten kännas stabbig även nere i byn. Basen i Mayrhofens traditionella mat är potatis, ost, knödel och kött. Vi testade Zerggl (plättar med potatis, ost, lök och gräslök), Holzknecht (en sorts pannkaka med potatis och ost), Schweinsbraten (fläsk med knödel).

Det kan säkert vara gott och nyttigt med enkel rak husmanskost utan tillsatser. Men för att stilla vår längtan efter lättare mat som fisk och grönsaker fick vi besöka någon av de italienska restaurangerna längs huvudgatan där det ofta serveras pretentiös och tillkrånglad mat.

Det talades om att man brukar äta forell i Mayrhofen, från vattendragen som rinner mellan bergen. Men vi hittade inte forell på någon enda meny.

Mayrhofen har 3.600 invånare och här passerar över en miljon turister under ett år. På vintern är det skidor och på sommaren vandras det.

Bara renhållningen kostar motsvarande en miljon svenska kronor om året.

När du är färdig med Penken, Hintertuxglaciären och byn Mayrhofen tar du bussen några kilometer västerut till liftsystemet Gerlich.

Sent på våren kan det vara hård, packad snö och begränsade möjligheter för offpist. Men finns det mjuksnö så öppnar sig en ny värld med stora runda kullar som tar ytterligare några veckor att utforska.