Vandringen gör comeback som semester. Lagom ansträngning och lyxmiddag på krogen är vad som lockar i Bad Gastein, i EM-landet Österrike. Förvånansvärt många har ingen aning om vad som väntar.
Bad Gastein är den ort som för närvarande tar emot flest skandinaver i hela Österrike. Den tidigare så slumrande kurbadorten med sina pompösa fasader har envetet skakats till liv av svenska STS-Alpresor. Först som skidort och nu med vandring om sommaren. Bland annat genom en marknadsföring som konsekvent associerar till lyx och kälkborgerligt välbefinnande. Alltså, så långtifrån Svenska turistföreningens spartanska traditioner som det bara går att komma och i ett turistantal som övriga vandringsresearrangörer inte ens vågar drömma om.
Hundra vandrare i veckan kan givetvis inte knata på samma ställe samtidigt och första vandringsdagen serverar ett kaos som hårdhänt bringar många till självinsikt. Vi får välja mellan tre nivåer. Röd grupp och blå grupp, som gör ungefär samma turer men där rödingarna får större höjdskillnader i benen, och grön grupp som gör långpromenader med nästan inga höjdskillnader alls. Det finns även en svart grupp för riktigt högalpina dagsturer, fast bara under vissa veckor.
Efterfrågan på tuffare turer är ganska liten eftersom gästerna är 40+ och generellt i sämre kondition att vad de föreställer sig. För flera kommer Alpernas höjdskillnader som fullkomliga chocker, vilket betyder att grön grupp växer rejält under veckan. Andra hoppas finna ett slags social fitness. En lagom dos ansträngning som håller fettspöket borta.
Österrike har också rykte om sig att vara ett alpland med snällare vandringar, vilket bara delvis är sant. Variationerna är större och fler än på jämförbara håll. Lättsammast blir att göra som på vintern. Ta liften upp på berget och fortsätta till en annan lift som tar dig ned till en annan by och passera en eller flera serveringar på färden. I andra änden av utbudet klättrar du längs fasta stålvajrar uppför avsnitt som nybörjaren likställer med ointagliga bergväggar. Du kan vandra från glaciär via kalfjäll och stora barrskogar ned till de odlade dalarnas snickarglädje under en och samma dag, om du orkar. Och självfallet kan du vandra mellan bergshyttor som finns över allt i Alperna och på hyfsat jämna mellanrum. Tält och kök lämnar du hemma. Somliga bergshyttor håller skaplig hotellstandard, några har utedass och alla bjuder på fantastiska utsikter.
Många gamla fäbodar fungerar även som vandrarhem med enklare restauranger eller säljer vad man producerar - torkat fläsk, lagrade och färska ostar, mjölk eller yoghurt - till förbipasserande vandrare. En lokal vandringsled i trakterna kring Bad Gastein kallas Salzburger Almenweg (= fäbodsväg). Den passerar 120 fäbodar på 350 kilometer.
Det kryllar av vandringsleder; från ölstugevacklingar till nära döden-upplevelser. Vi tar en stolslift upp på fjället där alpina VM hölls 1958 och legendaren Toni Sailer dominerade till den grad att allt annat än österrikisk seger därefter skulle likställas med nederlag.
Sedan återstår 500 ställvis ganska luftiga höjdmeter. Från krucifixet bakom serveringen till korset uppe på toppen och redan efter femton minuter stöter vi på ett av vandrarkulturens allra tydligaste samtidstecken. Medelålders män som kippar efter andan medan hustrun väntar med armarna i kors. Samma syn varje dag. Helt klart är att äldre kvinnor är påtagligt bättre tränade än sina män och den röda vandringsgruppen i Bad Gastein blir också alltmer feminin vartefter dagarna går.