Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se, e-DN och DN.Prio.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt spara artiklar.

Resor

På spaning efter lynnig lunnefågel på Lovund

Strax under norra polcirkeln och långt ut i pärlbandet av öar i norska Helgelandsskärgården reser sig Lovundfjället som en ensam pyramid ur havet. Varje år återvänder en koloni på uppemot 200.000 lunnefåglar till klipporna runt berget för att häcka. DN:s utsända har rest dit för att bejaka sin inre ornitolog och upptäcka att Lovund bjuder på mer än fåglar.

Det ser ut som en liten fluglort på linsen, konstaterar Ullrika Magnusson exalterat och tittar upp från den överdimensionerade kikare som placerats långt ute på klippkanten.

Vi befinner oss i det vindpinade naturreservat som kallas Lundeura och fluglorten på linsen är i själva verket ett hundratal lunnefåglar som guppar på havet, en bra bit ut i bukten utanför Lovund.

Ett tjugotal entusiastiska fågelskådare har kurat ihop sig på klippkanten, med vindtäta jackor i regnbågens alla färger och kikare hårt tryckta mot ansiktet. Det är dagen innan ”Lundkommardagen”.

– Den här platsen är lite som världens ände. Jag var här förra året, då var det kallt, blåsigt och snöstorm, inte en fågel i sikte. Helt hopplöst. Nu gör jag ett nytt försök, det här måste jag bara vara med om. Jag tycker det är en fascinerande fågel, säger Ullrika Magnusson.

Den här gången letar hon lunnefåglar i strålande solsken.

Som barn såg Ullrika Magnusson lunnefågeln häcka i Sotenkanalen i Bohuslän. I dag är fågeln borta som häckande fågel i Sverige, en följd av jakt och äggplockning, trots att den varit fridlyst sedan 1913. Men på Lovund, en ö knappt fem kvadratkilometer stor, som helt domineras av det massiva Lovundfjället, häckar den.

Att lunnefågeln nu börjat samlas ute i bukten är ett gott tecken. Det är nämligen en del av den ritual som föregår fågelns hemkomst till Lovund. Något som vanligtvis sker den 14 april varje år, när kolonin på tusentals fåglar fyller himlen i en uråldrig dans och landar på klipporna runtomkring oss.

Foto: Sivert Olaisen

Men även om lunnefågelns väntade ankomsttid är just den 14 april, så är det inte alltid fåglarna gör som fågelskådarna på klipporna önskar. Lunnefåglar är lynniga. Förra året var de en hel vecka försenade, osäkerhetsmomentet är en del av lockelsen.

– Jag kan säga att det är 90 procents chans att de kommer i tid, eller så kan jag säga att det är 10 procents chans, fåglarna gör ändå som de vill, säger Torgrim Olaisen.

Han är född och uppvuxen på Lovund och var den person som myntade begreppet Lundkommardagen, som blivit både högtidsdag och turistattraktion. I över 20 år har Torgrim Olaisen följt fåglarnas ankomst till ön och han är närmast ett slags talesperson för fågelkolonin.

– Den 14 april är traditionellt den första sommardagen. Vi har alltid sagt att det är dagen som ”Lun” kommer till Lovund, säger han.

Hela hösten och vintern driver lunnefåglarna runt långt ute till havs, ensamma i Nordatlanten. Men när våren närmar sig, och dagarna blir längre, säger fågelns hormoner åt den att nu är det dags att återvända hem till Lovund, där den är kläckt, för att hitta sin partner och häcka. Fåglar som inte sett varandra på månader börjar så smått samlas i klungor, som långsamt växer i tusental i bukten utanför Lovund. En märklig dans tar vid, där de i större och större grupper flyger i synkroniserade åttor över himmelen, innan de som på en given signal känner att de är redo och återvänder till ön.

– Det här är bara början på dansen, men ett gott tecken, säger Torgrim Olaisen och pekar ut över havet. I hans starka kikare ser jag hur ett par hundra lunnefåglar flyger över havet och försvinner över horisonten. Norrut tronar fjället Hestmannen och nordost brer bergen runt glaciären Svartisen ut sig. Vinden frisknar till och bakom oss reser sig Lovundfjället 625 meter över havet, runt den snöklädda bergstoppen vilar en skör molnkrans och jag tänker att det här är en plats som hämtad ur någon Tove Jansson-saga.

Jag har egentligen aldrig varit särskilt intresserad av fågelskådning. Momentet av samlande och tävling lockar inte och så saknar jag tålamodet. Men den färgglada, clownlika uppsynen hos just lunnefågeln väcker en enorm entusiasm inom mig, en känsla jag kan spåra ända till bilderböckerna från barndomen. Jag har aldrig sett fågeln i verkligheten förrän nu, även om den mest syns som en liten fluglort i linsen på kikaren. Precis som clownen har något sorgligt över sig, bär den utrotningshotade fågeln med den färgglada näbben något lite melankoliskt med sig.

– Vi är oroliga för lunnefågeln. Kolonin har decimerats till en tredjedel av vad den var på 1950-talet, berättar Torgrim Olaisen.

Foto: Simon Sarnecki

I dag föder lunnefåglarna turistnäringen på Lovund men historiskt födde fåglarna tomma magar och jagades för såväl äggen och köttet som det dyrbara dunet. När de jagades som mest kunde uppemot 20.000 fåglar om året dödas och fynd från stenåldern visar att lunnefågeln antagligen utgjort bukfylla här i många tusen år. Jakten på den färgglada fågeln förbjöds i Norge 1951, men rovdriften på lunnefågelns huvudsakliga föda, sillen, fortsatte.

Under sommarmånaderna, när lunnefågelsungarna behöver matas, fylls havet precis utanför Lovund med sillyngel som färdats hit med Golfströmmen. Men under 1960-talet fiskades sillen upp i så stora mängder att den naturliga matbalansen rubbades, berättar Torgrim Olaisen. Efter att också sillfisket förbjöds under ett antal år i Norge har havsskafferiet utanför Lovund fyllts på igen. Men det verkar inte lunnefåglarna, som fortsätter att gå ned i antal, riktigt ha förstått.

– Man kunde nästan tro att de har glömt bort hur de ska göra, men det är troligare att andra oregelbundenheter påverkar, vi vet helt enkelt inte.

Vi har tagit oss ned från klippan och naturreservatet, i väntan på lunnefågelns ankomst. Jag får en guidad tur genom det lilla samhället som klamrar sig fast runt Lovundfjället, hela bebyggelsen ryms i den skyddade viken på öns östsida. Det är svårt att tänka sig att det lilla samhället producerar intäkter i miljardklassen varje år.

Under Torgrim Olaisens uppväxt på Lovund har han sett antalet bofasta på ön öka, från drygt 200 personer till nästan 500 i dag. Men under 1960-talet såg det ut som om det lilla fiskarsamhället på ön var dödsdömt. Med ny teknik kunde en person plötsligt utföra det arbete som det tidigare krävts tio fiskare till. Snart försvann ungdomarna från ön i snabb takt, berättar Torgrim Olaisen, vars pappa var fiskare.

– Det var stor pessimism på 1960-talet, ingen såg någon framtid på Lovund.

Men två av de ungdomar som lämnat ön för att studera såg just sin framtid på Lovund och kom tillbaka med en revolutionerande ny idé. De skulle starta en laxodling. Det hela gick inget vidare i början, de hade ihjäl fler laxar än de producerade. Men i dag är laxodlingen en blomstrande näringsverksamhet och Lovunds livsnerv. Förra året producerade företaget, som kallas för Nova Sea, lax för 2,4 miljarder norska kronor. Alla anställda på företaget, oavsett position, delar på 4 procent av företagets överskott, vilket gav en bonus på 202.000 norska kronor, eller 210.811 svenska om man så vill. Av de knappt 500 bofasta på Lovund fick 250 personer jättebonusen.

– Sånt sker bara när det är lokala ägare, säger Torgrim Olaisen. Hans bror Steinar Olaisen, var en av de två ungdomar som kom tillbaka och startade laxodlingen på 1970-talet.

Även om delar av den lokala laxodlingen nu sålts ut, ägs merparten fortfarande lokalt och därför stannar mycket av intäkterna också på plats, också den något mindre konkurrenten Lovundlaks AS, är baserad här. En konstruerad sandstrand, squashhall, simhall och ett påkostat utbyggt hotell, skvallrar om att det här är en liten ö med stora resurser.

I dag är Lovund ett ungt samhälle med en snittålder på 29 år, laxuppfödningen lockar många att flytta hit, inte minst från Sverige.

Foto: Simon Sarnecki

Sandra Walmstedt från Borås är en av de unga nybyggarna. Hon flyttade hit för nio år sedan på vinst och förlust, för att säsongsarbeta på laxodlingen. I dag är hon gravid med sitt fjärde barn och bofast. På Lovund fick hon en ekonomisk trygghet – och ett lugn – hon aldrig skulle ha fått i Sverige säger hon. Jag frågar om hon inte tycker att det känns klaustrofobiskt att bo på en ö som är knappt fem kvadratkilometer.

– Jo visserligen, svarar hon – och fyrar av ett snabbt leende – men med en rätt god ekonomi finns alltid möjligheten att resa utomlands när det börjar känns trångt. Nyligen startade Sandra Lovunds första textil- och heminredningsbutik.

Foto: Simon SarneckiKvällen före Lundkommardagen äter jag en storslagen laxtataki på öns enda hotell med tillhörande restaurang och tittar ut över solnedgången i bukten, i hopp om att locka till mig lunnefåglarna där ute.

Nästa dag gör jag åter igen vandringen ut på klipporna runt berget och lunnefågelns naturreservat. Den stora Lundkommardagen är här. Fågelskådarna på klippan har blivit betydligt fler i dag, men det verkar dessvärre inte lunnefåglarna i bukten bry sig om.

– Det är en dålig tendens att vi inte ser mer aktivitet, säger guiden Torgrim Olaisen. Men det behöver inte vara något fel för att de inte visar sig, det kan vara små saker som påverkar, vindens riktning och tillgången på mat. Nu återstår bara att vänta och hoppas.

Det går en timme, två blir snart till fyra och fortfarande inte mer än ett hundratal lunnefåglar som kan skymtas som hastigast vid horisonten. Ett par pojkar har tappat tålamodet och upptäckt att det är betydligt roligare att rikta kikarna in i varandras näsor än mot havet, några familjer börjar vandra hemåt igen. Vi ser nio havsörnar, men dem är det ingen som bryr sig om.

Till slut tvingas också jag erkänna mig besegrad av vind och kyla, när kommer de tror du, frågar jag Torgrim Olaisen desperat.

– Kanske i morgon svarar han, med ett snett leende.

Det blev aldrig mer lunnefågel än ett par fluglortar i linsen på kikaren för min del, men likväl en rofylld och storslagen naturupplevelse. Skam den som ger sig, nästa gång tänker jag campa uppe på fjället tills fågelskrället behagar visa sig.

Storslagen natur och vandringsmöjligheter

Resa hit

Lovund är en ö i Nordnorge på ungefär samma breddgrad som Luleå och enda sättet att komma hit är med båt. Närmaste stad på fastlandet är Sandnessjøen och hit kan man flyga.

Från Sandnessjøen går båten M/S Helgeland till Lovund klockan 16.30 alla dagar utom söndagar. Båtresan tar två timmar. Biljetten köps på båten och kostar cirka 240 kronor.

Alternativt kan man bila från Västerbotten till Mo i Rana, cirka 3 timmar, och fortsätta ett par mil till Stokkvågen, där båten går till Lovund.

Prisexempel: Flyg till Sandnessjøen med SAS från Stockholm, 2 maj 2017 till 10 maj, för cirka 3.433 kr.

Göteborg, 2 maj till 10 maj 2017, cirka 3.381 kr. Malmö 2 maj till 10 maj 2017, cirka 5.649 kr.

Bo

Det finns bara ett hotell på Lovund – Lovund Rorbu hotell – men det håller hög standard.

Sivert Olaisen, som driver hotellet, sitter i receptionen, bär ut mat och instruerar nykomlingar i att handha kaffeautomaten. Här kan du antingen bo i nybyggda hotellrum, flera med utsikt havet, eller hyra en egen ”rorbu”, alltså en egen liten stuga modellerad efter de sjöbodar som en gång huserade fiskare.

Den som vill vara här på Lundkommardagen (14 april) gör klokt i att boka i tid.

Dubbelrum med havsutsikt cirka 2.150 kr natten. Egen ”rorbu”, modern sjöbod, med havsutsikt, eget kök och plats för 4 personer 2.200 kr natten. www.lovund.no/no

Äta

Maaken Restuarant & bar. Lokala delikatesser i uppdaterad tappning i anslutning till Rorbu hotell.

Förrätter, som havskräftor i kokossoppa med nordnorska räkor, grillad lime och koriander, samt laxtataki med yuzusås och friterade nudlar, är fantastiska.

Boknafisken och hälleflundran till varmrätt är alldeles utmärkta. Förrätter 140–180 kronor, varmrätter 290–380 kr.

Emaus pub och spiseri. Biff, hamburgare, fish & chips och liknande enklare rätter. Stort ölutbud med lokala ölsorter. En burgare kostar cirka 175 kr.

Att göra

Ut på tur. Lovund är en liten ö med storslagen natur och många vandringsmöjligheter. Följ den berömda norska diktarprästen Petter Dass stig, upp i Lundeura – lunnefåglarnas naturreservat – en tur på cirka 40 minuter genom kuperad terräng. Eller, för den vana vandraren, gå hela vägen upp till Lovundfjället 625 meter över havet genom brant terräng och beundra utsikten över tusentals öar. Räkna med att det tar några timmar och vid regnigt väder kan det bli halt.

Friluftsliv. Cyklar och kajaker finns att låna från hotellet, även en squashhall och simbassäng finns att tillgå på ön.

Kust kulturcentret. Ett gulligt museum på Lovund, med både lite konst och gott om lokalhistoria.

Utflykter. Dagstur till Træna, som är en av Norges allra minsta kommuner och består av två öar och ett hundratal kobbar och skär, allra längst ut i Helgelandsskärgården. En utmärkt dagstur från Lovund med båt. Missa inte fjällön Sana och besök ”kjerkhellarn”, en fjällgrotta med stenålderslämningar. Nu bor fler örnar än människor här.

Bredvid Sana, på Husøya, bor de flesta av Trænas cirka 500 invånare. Gå upp i Petter Dass kapell, beundra utsikten och sväng förbi bygdemuseet för lite lokalhistoria. I juli går Trænafestivalen av stapeln, med konserter, popup-restauranger och konst i naturskön miljö.

Tre tips för fågelskådning

1. Välj datum med omsorg. Lunnefåglarna anländer traditionsenligt till Lovund den 14 april för att häcka och lämnar ön igen i augusti. Dansen när fåglarna intar sin ö är spektakulär men eftersom den exakta tidpunkten när fåglarna kommer kan variera med flera dagar, bör du vara på plats, åtminstone en dag innan och ett antal dagar efter 14 april, uppemot en vecka för att vara säker.

2. Kläder som tål väder och vind. Vädret kan variera kraftigt, från solsken till snöstorm. Det är fuktigt på marken och blåser ordentligt, så vindtätt och vattentätt är att rekommendera. Glöm inte kikaren.

3. Tålamodet är din vän. Räkna med att du kan behöva vara uppe på klipporna mellan halv fyra och halv åtta på kvällen, om det vill sig illa i flera dagar i sträck, för att se när lunnefåglarna kommer till ön. Före halv fyra och efter cirka halv åtta på kvällen är chansen mindre att det ska komma några fåglar. I juli har ungarna fötts och då är det mycket aktivitet i Lundeura större delen av dagen.