Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se och e-DN.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt spara artiklar.

Resor

Paris på fyra små hjul

Foto: Ulrika By

DN:s Ulrika By har längtat efter att visa sina barn den stad som betyder så mycket för så många. Men rädslan för trötta, gnälliga barn och urtrist köande avskräckte. Tills det slog henne att de kunde få göra stan på sina egna villkor – på sina skateboards.

Dag 1

Äntligen på plats. Mamman kan pusta ut. Redan på Orly, flygplatsen strax söder om Paris, inser de att de landat i en stad som tvingats rusta sig efter ett svart år av drabbande terrorattentat.

Tungt beväpnad militär och polis patrullerar ankomsthallen i små, bestämda klungor – en syn som först imponerar, sedan väcker en massa frågor hos de båda bröderna, men som får mamman att mest av allt känna sorg.

Efter attentaten mot tidningsredaktionen Charlie Hebdo i januari 2015 tog det närmare sex månader för turismen i Paris att återhämta sig, efter det kallblodiga mördandet den 13 november kan det komma att ta längre tid.

Mamman och bröderna pratar om det när de väntar på sitt bagage. Tanken på det som skett är obehagligt oundviklig samtidigt som det bara finns en väg att gå: nämligen att resa hit, till Paris och att göra det utan rädsla.

– Är du säker på att det är säkert? frågar barnen.

Mamman svarar ja.

Programmet för deras sju dagar långa visit är redan färdigförhandlat och fulltecknat.

Mamman har fått dispens att bestämma några saker och efter noga övervägande har hon krävt att de ska besöka Eiffeltornet, Katakomberna, Grand Galeries de l’Evolution samt ta en promenad i Quartier Latin innan veckan är över.

De båda brödernas lista på saker som inte går att missa är betydligt längre.

Här ligger en snabb betongbowl, en bra box och en lagom miniramp. Det är uppenbart att ska man få ut max av besöket ska man vara en ganska avancerad skejtare som älskar att köra bowl.

Deras framgooglade val av attraktioner ligger utspridda kors och tvärs över Paris och ett par av dess förorter.

De är här för att skejta, punkt slut. Museer kan de gå på hemma deklarerar de och när mamman lägger handen på hjärtat så är det ingen ”tjat-gnat-stå-i-kö-resa” hon vill ge dem, utan en upplevelse. Så hon ger med sig, trots deras logistiskt tidskrävande önskemål.

– Det bor lika många människor här som i hela Sverige, ni fattar hur stort Paris är va? frågar hon.

– Det är lugnt, får hon till svar.

Det har de förstås inte riktigt förstått, men det visar sig ganska snart att det inte spelar någon större roll, för de kommer att ta sig rullande fram nästan överallt och så länge det rullar är distanserna inget problem.

– Förresten mamma, vi vill också till Eiffeltornet. Vi kan dra dit det första vi gör. Det finns ett skejtspot vid Trocadéro, det ligger nära, förklarar bröderna.

Mamman tackar. Det är bra att vara överens.

Dag 2

De har tur. Vädret är snällt och torrt, solen skiner om än blekt. Eiffeltornet stäcker på sig i motljus och efter en första bekantskap med både pendeltåg och tunnelbana tillbringar de en halvtimme vid Trocadéro.

Det är helt okej att skejta här, enligt bröderna, men tiden är knapp. Mamman vill ned till Eiffeltornet innan allt för många busslaster med turister nått sin destination.

Väl nere vid det klassiska landmärket går drömmen att få skejta mellan tornets fyra bastanta ben snabbt i kras.

En vakt (även han synligt beväpnad) sätter snabbt stopp för skejtandet. Förr samlades många skejtare här på grund av det fördelaktiga, plana underlaget i sten, men sedan några år är det förbjudet.

Efter biljettköpet är det kö till säkerhetskontrollen, sedan är det kö till hissarna och sedan, väl allra högst upp har det hunnit samlas tillräckligt mycket turister för att det ska kännas trångt.

Foto: Ulrika ByObligatorisk vy från Eiffeltornet. Foto: Ulrika By

I tidningen läser mamman att Thomas Deschamps, ansvarig för omvärldsbevakning vid Paris turist- och kongresscenter, sagt att det största bortfallet av turister sedan attentaten står Japan och USA för. Mamman, som varit i Paris ganska många gånger, tycker att det märks.

Trots den bedövande utsikten högst upp får de skejtande bröderna snabbt myror i brallorna. De tar trapporna hela vägen ned, en upplevelse bara det.

För dem hägrar redan nästa ”spot”: den stenlagda utomhusmiljön runt Palais de Tokyo och Museé de l’art moderne, (Avenue du Président Wilson) som ligger ett stenkast där ifrån, på andra sidan Seine.

De skejtar hela vägen dit, ned på kajen, över Passerelle Debilly. Framme går allas önskningar i uppfyllelse – mamman får ägna en timme åt en pågående utställning på Museé de l’art moderne medan sönerna skejtar loss på ”curbs”, kanter (Se ordlistan på sidan 22) och trappor precis utanför.

Att det är en känd spot blir snart tydligt, ju längre dagen lider desto fler kids samlas på piazzan. Slamret från brädorna ekar över uteserveringen, men här har inget förbud mot skateboards införts, trots det uppenbara slitaget på marmorn.

Foto: Ulrika ByLunch på Musée de l’art moderne. Foto: Ulrika By

Efter en sen och snabb lunch anser bröderna att det är dags att dra vidare. De vill till Bercy, där det finnas en riktig, organiserad skatepark.

På håll ser den ser stencool ut, helt och hållet inramad av graffiti ligger den lite undanskymd bakom det nya, stora nöjespalats som byggts här.

Men det visar sig att det bara är pelare och väggar som är av betong. Ramperna är av plåt, parken är uppbyggt i tydliga lines, men det är lite för brant och går lite för fort och det formligen kryllar av kickbikes och inlinesåkare.

– Och det stinker piss, konstaterar 13-åringen.

Mamman ger honom rätt och inser att bröderna börjar bli trötta. Det har varit en lång, första dag på bräda i Paris.

Färdväg: Buss från basecamp i Vitry-sur-Seine till Mairie d’Ivry. Metro via Place d’Italie till Trocadéro. På bräda ned till Eiffeltornet, vidare till Museé de l’art moderne, metro från Iéna till Bercy via Nation.

Dag 3

Mammans val dominerar förmiddagen: Grande Galerie de l’Evolution, Jardin des Plantes, Rue Geoffroy-Saint-Hilaire, 36, 5:e arrondisemanget.

De har köpt biljetter i för väg på nätet, så de slipper den första kön. Krampaktigt håller bröderna sina brädor under den fantastiska resa som museet bjuder på.

I den mäktiga utställningshallen skiftar ljus och ljud med ett simulerat dygn, solen går upp och ner över savannen på entréplan, det går inte att se sig mätt på de magnifika samlingarna av nu levande och utdöda djur och växter.

För de två skejtande grabbarna i keps blir det tyvärr för mycket redan efter någon timme. De till och med vägrar besöka våning tre och fyra, de behöver vila, påstår de.

Mamman är dock nöjd, inbillar sig att de fått med sig åtminstone någonting och tolkar deras uttalade trötthet som att intrycken är så massiva att de inte kan ta in det.

Foto: Ulrika By

Men sanningen är snarare att bröderna har ett annat mål i sikte: Place de la République, för de flesta i mammans generation en klassisk samlingsplats som andas av historiska folkliga uppror, befrielse och även samtida demonstrationer, som gäller.

För bröderna är det dock en ”skatespot”, vilken de redan virtuellt bevistat hundratals gånger via klipp på Youtube.

I verkligheten får dock mötet med torget en annan dimension än de tänkt sig: sedan förra årets terrorattentat har Place de la République blivit en levande minnesplats, ett slags samtida konstinstallation i ständig förändring.

Blommor, ljus och pennor smyckar fortfarande den bastanta sockeln som bronsstatyn av Marianne, symbolen för Frankrike, står på. Varken klotter eller graffiti med referenser till terrordåden har tvättats bort, bilderna på attentatens offer, hälsningarna till dem och uppmaningarna till alla andra att aldrig ge vika för våldet har skapt en stämning kring platsen som är svåra att beskriva. Men den känns.

Den lilla familjen tar flera varv runt statyn och försöker smälta intrycken. För mamman tar det tid, för bröderna är det enklare, de vill ju bara vidare, bort mot den del av torget där skejtarna hänger.

För hänger här gör de, i klasar. Stämningen är urbant avslappnad. På ett plank som skyddar en byggarbetsplats i bakgrunden jobbar två graffitikonstnärer på ett gemensamt verk, längs med bänkar och avsatser sitter de skejtare som behöver vila och snackar, på plazan är det full rulle.

Några rails, några naturliga kanter och några av stadens solstolar fungerar som hinder att hoppa eller ”grinda” över. Underlaget visar sig vara osedvanligt rullvänligt och de tjutande ljuden av brädor som ”powerslidas” är ett helt naturligt inslag.

Det blir som mamman befarat – nämligen svårt att få barnen att förstå när det är dags att packa ihop, och ta sig ”hemåt” för välförtjänt vila.

Till slut går det, men bara mot löfte att de ska ta vägen över Bibliothèque François-Mitterand, Site Tolbiac, det franska nationalbiblioteket.

Inte för att de är särskilt sugna på att läsa, men för att de vill testa att skejta på det enorma trädäck som omger de fyra byggnaderna som är utformade som öppna böcker.

Mamman säger inte emot. Miljön är häftig, inspirerande, väl värt ett besök, även utan bräda.

Men om sanningen ska fram blir lyckan kort. Efter några kickflips och en och annan ollie så dyker det upp en skylt. På den: en överkorsad skateboard …

Ridå. De åker hem.

Färdväg: RER till Gare d’Austerlitz, kort promenad genom Jardin des plantes, tunnelbana till République, metro till Gare d’Austerlitz, RER hem till basecamp i Vitry-sur-Seine.

Dag 4

Mamman tror att behovet av återhämtning snart ska infinna sig. Det gör det inte. Nästa uppdrag blir att ta sig till La Muette, en liten betongpark i nordvästra Paris, precis intill ryska ambassaden, vid Porte de la Muette, 16:e arrodissemanget.

Här ligger en snabb betongbowl, en bra box och en lagom miniramp. Det är uppenbart att ska man få ut max av besöket ska man vara en ganska avancerad skejtare som älskar att köra bowl. Bröderna är också ensamma på sina brädor i den lilla parken, de får samsas med en handfull kickbikeåkare och några BMX-cyklister, något som gör att det blir lite rörigt i bowlen. Men betongen är slät och fin runt omkring så det blir ett par timmar, några croissanter och varsin läsk innan de är dags att dra vidare.

Foto: Ulrika ByAxel Nyberg gör en kickflip i bowlen på La Muette. Foto: Ulrika By

De har tur och mamman tackar sin lyckliga stjärna: deras värd i Paris har i dag lovat att köra dem i sin bil.

Från Porte de la Muette finns det alla möjligheter att göra en roadtrip genom nästan hela det Paris som turisterna kanske först av allt ser – inte sällan via någon av alla hop-on-hop-off-bussar som är enkla att ta för var och en.

Själv får de åka Renault Clio via Avenue de Foch mot Triumfbågen. Där får bröderna uppleva det som mamman med andan i halsen och skrattet i halsgropen gjort både som ung och som vuxen: de får några härligt kaotiska varv i bil i rondellkaoset runt Triumfbågen.

– Mamma, de kör som idioter i den här stan. Är det därför så många bilar är så buckliga? undrar elvaåringen.

Svaret på hans fråga är mest sannolikt ja.

Färden går vidare, nedför hela Champs-Elysses (”är det här någonstans Zlatan bor?”), Place de la Concorde. En avstickare via Boulevard de la Madeleine och Place de L’Opera tar dem vidare längs med Avenue de l’Opera, via Palais Royal och Louvren.

Och jo. Lite imponerade är de allt, bröderna i baksätet, inte minst när de får bila över Il de la Cité och se Notre Dame på nära håll.

Deras resa ska komma att sluta på Place d’Italie.

Inte för att det var just dit de egentligen hade tänkt sig.

Utanför att där råkar det närmaste KFC ligga.

– Sjukt gott, hur kommer det sig att fransmännen fattat det och inte vi i Sverige? undrar storebrodern.

Det är sen eftermiddag. Äntligen har behovet av återhämtning gjort sig gällande. Det blir en lugn kväll.

Färdsätt: Privat bil, med andan i halsen i hetsig och ryckig trafik genom Paris.

Dag 5

Länge leve internet! Den yngre brodern är väldigt nöjd med att ha hittat ett skatespot i Créteil, en förort elva kilometer sydost om Paris. ”Briques rouges” ska det heta och det är inte allt för långt från deras basecamp i Vitry-sur-Seine.

De får skjuts dit, blir avsläppta vid foten av några höga bostadshus i betong.

Foto: Ulrika ByFörorten Créteil bjuder på spännande landskap. Axel Nyberg skejtar. Foto: Ulrika By

”Släpp inga grejer ur sikte”, lyder rådet från den inhemske värden och så försvinner de in mellan husen.

Och där, på en innergård, möts de av det mest märkliga landskap, byggt i tegel. Det är som små kullar och raviner, det är kompakt och snabbt.

Också för mamman, som tar en promenad, blir besöket i Créteil intressant. För även den som bara är lagom intresserad av modern stadsbyggnad är Créteil en spännande stad som växt fram fort under de senaste femtio åren. I princip varje kvarter representerar ett modernt decennium av byggande, somt redan hårt slitet, men mycket av experimentell karaktär.

För bröderna tar besöket slut med en rejäl fläskläpp och de vill tillbaka till den släta ytan på Place de la République.

De tar tunnelbanan dit. Lyckan är total.

Färdsätt: Privat bil från Vitry-sur-Seine till Créteil. Metro till République, metro till Gare d’Austerlitz, RER till Vitry-sur-Seine.

Dag 6

Tar de aldrig slut, hur mycket ork har de? undrar mamman. Tydligen hur mycket som helst. Bröderna ska absolut ta sig till Espace Glisse Paris 18, en kommunal skate-, inlines- och bmx-park under tak i norra Paris.

Det visar sig vara ett slags paradis. All tid är schemalagd; skateboards för sig, cyklar för sig. Här gäller även olika regler och tider för olika åldrar, så det gäller att kolla upp schemat.

För kidsen betyder dock de tydliga reglerna större frihet och mindre rädsla för att köra på någon eller bli påkörd. De älskar’t.

När de lämnar tunnlarnas med tusentals skelett och når dagsljuset igen har de bara en kommentar: riktigt, riktigt coolt, mamma.

På väg hem skejtar de på trottoarerna hela vägen från Porte de la Chapelle till Gare du Nord, genom kvarter som får storebrodern att fler än en gång utbrista: wow, är det här Paris? Ibland ser det ju ut som vi är i Indien, eller någonstans i Afrika. Ett förståeligt påpekande från en 13-åring som aldrig tidigare upplevt en storstad där kvarteren i dess ytterkanter till stor del de facto består av olika etniska enklaver.

Denna sjätte kväll somnar bröderna ovaggade.

Mamman också.

Färdväg: RER från Vitry-Sur-Seine till Invalides, promenad och streetskate till Concorde, metro till Porte de la Chapelle.

Dag 7

Nu ska vi till Katakomberna, ni kommer att gilla det! Mammans frukostuppmaning faller inte i god jord, bröderna längtar tillbaka till Place de la République, men detta är deras sista dag så de har inte längre något val.

Som tröst får de skejta hela vägen från Place d’Italie till Place Denfert-Rochereau där kön till nedgången till Katakomberna redan ringlar lång. De inser att de hade kunnat boka en slot-tid och köpa biljett nätet, men det är för sent.

Mamman peppar med berättelser om parisiska begravningsplatser som tömts och flyttats hit, om kranier och skelett, om den spöklika vandringen som väntar på dem under jord.

De är lagom möra när de väl stiger ned i underjorden men det ska visa sig att mamman hade rätt.

Att välja Katakomberna framför ett besök på Louvren var i deras fall lyckosamt. När de lämnar tunnlarnas med tusentals skelett och når dagsljuset igen har de bara en kommentar: riktigt, riktigt coolt, mamma.

Och på tal om coolt ska mamman till slut också få som hon först ville:

De hinner ned till Quartier Latin, via Jardin de Luxembourg, de kryssar runt i de klassiska kvarteren, mamman till fots och de på hjul.

På Rue de Seine sätter de pricken över i:et för en intensiv vecka:

En fantastisk glass på Gelateria Grom. Visserligen italiensk, men ändå …

Foto i text: Ulrika By

Fakta. Med brädan som handbagage
Smidigt med skateboarden vid fötterna på flyget.

Hur flyger man med skateboard?

Trots en handfull samtal till så väl Swedavia som till flygbolaget var det svårt att få några klara besked. Checkar man in brädorna eller inte? Går de som handbagage eller inte?

Till slut beslutar vi oss för att följa det enda handfasta råd vi får av en flygvärdinna: låtsas som ingenting och ta dem som handbagage. Det funkar – till familjens stora lättnad lyfter ingen ens på ögonbrynen när de två brädorna glider genom säkerhetskontrollen. Brädornas ägare, de två bröderna Axel, 11, och Kalle, 13, får till och med sig varsin ryggsäck ombord.

Bra att känna till:

Den gratiskarta som RATP (som driver pendel- och tunnelbanetågen) delar ut på sina försäljningsställen är fantasiskt bra.

Ska man åka mycket kollektivt kan det löna sig att köpa kort som gäller i flera dagar. Då ingår till exempel pendeltågsresor till flygplatserna Charles de Gaulle (norr om stan) och Orly (söder om stan).

För den som vill cykla, gå eller skejta genom stan är det bättre att köpa tiopack av t-banebiljetter. Cykla går för övrigt utmärkt. Det finns citybike att hyra billigt över allt och numera är cykelbanenätet väl utbyggt.

På fredagar och söndagar kan man också åka på organiserade inlines-turer genom stan. Färdvägen stängs av för biltrafik. Läs mer på bland annat inlineskating.about.com/

Äta:

Barnen älskade KFC och varenda crêperie, de finns i stort sett i varenda gatuhörn.

Gelateria Grom, Rue de Seine, italiensk glass i världsklass.

Café Bonne Bière, Rue Faubourg du Temple 32, mellan metrostationerna République och Goncourt. Drabbades att terrorattackerna den 13 november. Serverar, god vällagad fransk och spansk mat. Min favorit: sardiner direkt ut konservburken, med tillbehör. Gemyt.

Brasseire Gare du Nord, klassiskt franskt brasserie.

Brasserie Wepler, Place Clichy, 14, Väldigt franskt, väldigt Paris.

Lite dyrare: Le Chateaubriand, Avenue Parmentier 129, fast avsmakningsmeny, tiorätters. En kulinarisk upplevelse för ungefär en tusenlapp. Minus dricka. Bör bokas i förväg.

Att bo, centralt:

Le Petit Belloy Saint-Germain, Rue Racine 1, 6:e arrondisemanget. Rum från 1 765 kronor.

Hôtel Les Théâtres, Rue de Clery, 98, 2:a arrondisemanget. Rum från 1 500 kr.

Hôtel Gay Lussac, Rue Gay Lussac 29, 5:e arrondismanget. Rum från 700 kronor. Här finns också trippel och fyrbäddsrum från runt 1 300 kronor.

Paris är känt för att ha många olika Airbnb. Var dock noggrann med att kontrollera vem du hyr av och förvara inga saker i rummet/lägenheten när du inte är där. Nycklar kan vara i omlopp.

Fakta. Liten parlör för skateboardnoviser

Betongbowl: Som en stor, nedsänkt skål i betong i vilken man åker runt.

Box: En låda som man till exempel kan hoppa upp och ned på.

Curbs: Kanter. Uppbyggda eller ”naturliga”, som till exempel, trottoarkanter.

Grinda: Att glida med trucken på en kant. Trucken är den del av skateboarden som hjulen sitter på.

Kickflip: Man gör en ollie men när brädan lyfter från marken kickar man till så att brädan snurrar ett helt varv runt sig självt. Även här är landningen viktig.

Lines: En tänkt väg från A till B. Helst ska den kantas av olika typer av saker, till exempel kanter eller boxar, som man kan göra olika trick på.

Miniramp: En u-formad ramp på vilken man åker fram och tillbaka. På dess kanter gör man diverse olika trick.

Ollie: När man trycker kraftfullt ned det bakre benet på brädan medan den främre foten lyfts ovanför kontakt med främre delen av brädan. Då far den främre delen av brädan upp, resultatet blir att brädan för en kort stund helt och hållet befinner sig i luften. Sedan bör man efter en korrekt ”ollning” även landa snyggt med båda fötterna på brädan.

Powerslide: När man trycker ut brädan sidledes så att hjulen tappar grepp och börjar glida över asfalten. Detta körs med kraft för att stanna.