Vi kommer till Gdansk en vacker försommardag. Färjan glider in till kajen. På andra sidan av hamnbassängen ligger Westerplatte med sitt höga monument som är en hyllning till de polacker som blev offer när det andra världskriget inleddes mitt inne i hamnen. Det var den 1 september 1939 som "Schleswig-Holstein" - ett tyskt pansarskepp på besök i Gdansk - plötsligt öppnade eld och besköt det polska militärförrådet. Femton soldater dog, tvåhundrafem togs till fånga.

Tyskarna förlorade kriget och därmed även Preussen och i dag är kurorterna vid kusten polackernas semesterparadis. De mest besuttna samlas i "sommarhuvudstaden" Sopot för att flanera på Monte Casino, hjältarnas gata, och på promenadbryggan "Molo". Utbudet av konserter och konstutställningar är enormt under dessa korta sommarmånader och turistande ungdomar fyller både konsertsalar och diskon. Över stranden reser sig det magnifika Grand Hotel med sina restauranger och kasino.

Vi lämnar Sopot för den mindre fashionabla Ustka - en fiskestad och kurort i mitten av den polska kusten. Hit har man dragit den ökända Polenkabeln som nu ligger inbäddad, djupt nere i sanden och ingen märker eller bryr sig om den.

Ustka är populärt bland semestrande familjer och det är svårt att hitta rum i de överfyllda stora hotellen och små sekelskiftespensionaten. På oss väntar Rejs, ett litet nybyggt hotell i stan. Smakfullt inrett, bekvämt och billigt och med utsökt mat i restaurangen.

För besökare är solnedgången beskådad från den långa hamnpiren ett måste. Utsikten över Östersjöstranden är också storartad och det är inte många som vet att den är en skapelse av Ustkas invånare. Piren har nämligen en olycklig påverkan på vattenströmmarna och för ett tiotal år sedan tog havet hela stranden. Folket i stan tog upp kampen med Neptunus och med hjälp av en rörledning pumpas sanden från havets botten tillbaka till land. Ordningen är återställd och nu kan man promenera, sola och bada där, som man alltid gjort.

Ustka ligger i de gamla furstendömet Pommern-Stolp vars städer Slupsk och Darlowo var säte för det Svatiborska huset. I Slupsk föddes Erik av Pommern. Efter detroniseringen som kung av Sverige, Norge och Danmark bosatte han sig 1439 i den gotiska borgen i staden Darlowo. Han ligger begravd i Jungfru Marias kyrka.

Bra väder är inte garanterat, inte heller vid den polska kusten, så en regnig dag väljer vi att besöka Slovinski Nationalpark som sträcker sig 35 kilometer längs kusten.

Man kommer dit genom Leba, en annan välbesökt kurort som lockar till sig turister genom att erbjuda dem medborgarskap i det lilla furstendömet. I mitten på fjortonhundratalet hade de baltiska sjörövarna Vitaliebröderna sitt säte här. Som kapare hade de hjälpt den svenska kungen Karl Knutsson Bonde, på den tiden bosatt i närliggande Puck, att kämpa mot Kristian I.

Sjörövarna må ha varit tuffa och starka, men de rådde inte på sanden eller vinden. På 1500-talet hade sandens attacker tvingat stadsborna att flytta den gamla staden längre inåt land. Enorma sanddyner, som förflyttar sig 10- 15 meter om året under frostfria, stormiga vintrar, slukar byar, skogen och allt som råkar befinna sig i deras väg. Det tar många år innan man åter får se det som försvann. I närheten av stranden i Leba har en gammal kyrka dykt upp från sanden. Den har varit försvunnen i flera hundra år.

Besökaren spanar efter stridsvagnar när han klättrar omkring på dynerna. Den tyska krigsmakten testade sina hemliga vapen här och det finns fortfarande spår efter uppskjutningsramper för V1-raketer sex kilometer från parkens grind. Pansargeneralen Rommel tränade sina ökenrävar här innan soldaterna sattes in i Saharas ökenlandskap.

I brist på stridsvagnar kan man cykla eller åka i eldrivna bilar med guide. Det går också att vandra den 8 kilometer långa vägen till dynerna. Och när man väl hämtat andan och gjort kraftprovet att klättra upp i den finkorniga, djupa sanden inser man att det var mödan värt. Dynerna reser sig 30 till 42 meter över havets yta och vyn över de svepande, vindskulpterade, nästan hotfulla sandmassorna är överväldigande.

Vi tar oss till Gdansk igen. Staden reser sig i mynningen av Wislafloden och har varit bosatt av människor i 5.000 år. Den första hamnen byggdes redan på niohundratalet och utvecklades till ett rikt och vackert centrum för handel och kultur av tyskar, holländare och polacker.

I tre hundra år var staden med i Hansa-unionen. År 1454 utnämndes den till kungligt polskt protektorat. Efter Polens delning år 1793 hamnade staden i preussiska händer. Efter första världskriget hamnade Gdansk under Nationernas förbunds förvaltning, men på trettiotalet tog Hitlers anhängare över makten.

Andra världskrigets härjningar förstörde en del av den historiska bebyggelsen, men den gamla staden byggdes åter upp igen.

Staden sjuder av liv. Pop- och jazzgrupper hörs i varje gathörn. Den gamla kajen domineras av en av världens få bevarade medeltida kranar. Kranarbetarna trampade som marsvin i de upphängda gigantiska hjulen för att lyfta lasten.

När vi lämnar Gdansk är det återigen vackert väder. Båten passerar monumentet på Westerplatte. Hyllningen till de polska offren och till landet som genomgått så många år av lidande ger en relief till all den historia som omgett oss under hela vår resa.