Förra gången jag besökte Warszawa, för nära 40 år sedan, var det svårt att hitta taxi. Ingen ville köra. Däremot stannade varannan privatbil och erbjöd skjuts mot vederbörlig betalning. Det låg en dov doft av östbensin och kolbrand över staden. På bankens växlingskontor stängde kassören luckan och erbjöd sig växla svart på gatan.
Så hade man också råd att äta chateaubriand - med stekta brödskivor och stekt ägg - på inrökta lyxhotellet Europeiski. I dag är det väldiga hotellet tillbommat.
Ingen växlar svart. Stundom känner man en svag pust av i går när en gammal Trabant eller buss flämtar förbi. I övrigt doftar Warszawa som andra städer - ingenting.
Jo, i ankomsthallen på flygplatsen möter man en berusande doft av rosor från blomsterstånden.
Därifrån tar man buss 175 till Gamla stan, Warszawas hjärta, naturliga navet kring en weekendresa.
Warszawa är ett rikt och givande resmål. Stadens brusande moderna tillvaro har en bakgrund av fasor värre än någon annan stad som förstördes under andra världskriget. Halva befolkningen - 800.000 människor - gick under.
Efter Warszawaupproret 1944 hämnades den tyska ockupationsmakten genom att spränga hela innerstaden till ruiner. Året före, i april 1943, hade man gjort samma sak med det judiska ghettot sedan dess 50.000 invånare gjort uppror. Då hade nazisterna redan sänt 300.000 judar från ghettot till dödslägren. Vad som i dag återstår är rester av ghettomuren, några monument över barbariets offer och hjältar, det stora monumentet över ghettouppropet och den gamla judiska begravningsplatsen med över 15.000 gravstenar. Och en spillra av den levande judiska kulturen som före kriget hade omfattat flera stora stadsdelar.
Den kulturen var inte välkommen tillbaka. Däremot återuppbyggdes Gamla stan och flera andra kvarter, Det skedde minutiöst, hus för hus, sten för sten enligt gamla ritningar, alldeles otroligt.
Lika otroligt är det monstruösa kultur- och vetenskapspalatset som Sovjetunionen "skänkte" det polska folket under den kommunistiska eran som varade från krigsslutet 1945 till 1989. Palatset reser sig mitt i stan och har kallats "en elefant i rosa underkläder". Att åka hiss till 30:e våningen kostar tio kronor - värt pengarna anser många eftersom det är enda stället i stan där utsikten inte skyms av just kulturpalatset.
Spårvagnar skramlar fram på breda gator liksom långa bussar som har längre mellan hållplatserna än vad turisten tror, varför man ibland får åka flera kilometer för långt. Tunnelbanan är praktisk. Den har bara en linje. Man kan inte byta fel.
På lördagskvällen bänkar jag mig vid ett bord på Slottstorget vid statyn av Sigismund III Wasa, som även var kung av Sverige 1592-99. På en scen mellan krogen och det kungliga slottet graceras balett till en barockorkester. Finare middagsunderhållning får man leta efter.
I den varma kvällen står borden tätt på torgen och i gränderna i Gamla stan. Serveringen tar lång tid, ingen har bråttom. En billlig, prisvärd specialare är smalec, polska för tyska schmalz, alltså fett som kryddats enligt konstens alla regler och är en delikatess på brödet som alltid verkar nybakat. Små fina köttbitar i surkål är en annan obemärkt höjdare. Stabbigare är klassiska varmrätter som gås i svampsås, anka i apelsin, kalkon med ananas, korv med stuvad vitkål, karp. En bra middag kostar under hundra kronor. En halv liter öl kostar 20 kronor, en hutt vodka lika mycket. Till kaffet klaffar Soplica eller någon annan smakrik polsk likör.
Sedan följer man den strosande strömmen ut genom södra stadsporten över vallgraven till ännu flera krogar. Man vänder och strosar tillbaka genom Gamla stan och vidare förbi Sankta Anna-kyrkan och presidentpalatsets vakter.
På söndagen ansluter man sig förslagsvis till det myllrigt makliga folklivet i den vidsträckta Lazienki-parken (Badhusparken), ett lummigt Haga mitt i stan med orangeri och teatrar. Parken förvärvades som sommarresidens åt kung Stanislaus August Poniatowski år 1776. Det nätta Vita huset byggdes som provisorisk bostad åt kungen medan man färdigställde Slottet på Vattnet, ett smäckert och läckert sommarpalats omgivet av en damm med dåsande änder och granna gondoler som glider fram med familjer på söndagsutflykt. Nazisterna försökte förinta slottet men lyckades bara bränna ut första våningen.
Här,och bara här, kan man säga att tiden har stått stilla i Warszawa.