Sen är det dags för safari.
Vår klumpiga fyrhjulsdrivna Uniao Metalo Mecanica, UMM, skakar, morrar och skorrar så att vi undrar om den ska komma upp för den branta grusvägen som slingrar mellan övergivna åkrar, grågröna olivlundar, brödfruktsträd och en rad doftande apelsinodlingar där träden både blommar och bär frukter på samma gång.
– UMM är en portugisisk militärjeep. Den var vår första safarijeep när vi drog i gång för 20 år sedan, säger vår chaufför och guide, Joao Paulo Tamissa.
Numera görs som tur är de flesta safariturerna i moderna Landroverbilar – verksamheten har spritt sig längs hela kusten och turerna är ett utmärkt sätt att se sådant man aldrig skulle ha hittat på egen hand.
Han har plockat upp oss i småstaden Castro Marim, inklämd mellan två bastanta fort från 1600-talet med fritt skjutfält mot Spanien.
Här börjar Algarvekusten, en 20 mil lång kustremsa som hamnat i skymundan på den svenska charterkartan. Golfarna kommer höst, vinter och vår. Men somrarna är för heta. Den mest kända charterorten, Albufeira, domineras av festande britter och kan snarast beskrivas som ökänd. De mindre badorterna har i stort sett förblivit okända i Sverige. Och att Algarve har några av världens vackraste sandstränder är en rätt väl förborgad hemlighet.
Under vår safaritur i Barrocal, det bördiga bältet mellan kusten och bergen, hinner vi studera vadarfåglar i saltdammarna, lära oss massor om alla vackra växter, äta nybakat bröd med bitar av fläsksvål och prova den lokala snapsen, aquardente, ett överraskande dyrt rävgift som oftast görs på fikon, men ibland på ett speciellt bär.
– Men det mesta som säljs av bärvarianten, aguardente de medronho, är också gjort på fikon, fast köparen luras att betala mycket mer, säger Joao Paulo Tamissa.
Trots bördigheten brukar allt färre jordägare sin mark.
– Många av dem bor i Lissabon och har bara gården som semesterhus. Ointresset att driva jordbruk har bidragit till alla dessa golfbanor – de ger snabbare pengar än olivträden.
Algarve är en landsände som än mer än övriga landet präglas av initiativlöshet och korruption, anser Joao Paulo Tamissa.
– I området som vi har kört igenom nu finns det flera stora blomsterodlingar, bland annat en av Europas största plantskolor. Men inte en enda drivs av portugiser. Staten pumpar i stället in EU-miljoner till trädplantering på lokala jordägares marker. En liten del delas ut till de ansvarigas kompisar, resten går direkt ner i de egna fickorna.
Algarvekusten byter karaktär ungefär mitt på. Från spanska gränsen till Faro möts land och hav i ett sandigt landskap med tidvattenlaguner inramade av låga sandbankar. Vissa av dem är populära badresmål, andra nästan öde året om eftersom det saknas reguljär båtförbindelse. Det mesta av kustremsan ingår i naturreservatet Ria Formosa, ett fågelparadis där man också kan hitta Europas enda kameleonter. Öster om Faro ändras det mjuka landskapet till dramatiska gulröda klippor, som störtar brant ner i det skummande havet – här är det betydligt blåsigare. Mellan klipporna hittar man underbara sandstränder, en del kan man promenera mellan vid ebb, andra nås bara med branta trappor.
Charmigaste kustorten i öster är tveklöst Tavira, en småstad där tiden nästan stannat. Det största som hänt i staden, som grundades av morerna, är den tsunami som krossade allt efter den stora jordbävningen 1755.
– Vi bor i en mycket stillsam stad, lite för stillsam vintertid, säger Ana Santos, som bott här hela sitt liv.
Hon tror att stan skulle ha sett helt annorlunda ut – till det sämre – om det inte krävts en kort båttur för att nå sandstranden. Ute på sandbanken får inga hotell byggas. Det närmaste man kommer är Hotel Vila Galé Albacora – en hel liten by som varit kooperativ för tonfisknäring ute på en sandig udde. I dag går inga stora tonfiskstim längs kusten längre.
Tavira är känt för sina många kyrktorn – här finns närmare 40 kyrkor på 12 000 invånare. Ett av de skojigaste sätten att se tornen och resten av stan är från det gamla vattentornet, som i dag innehåller en camera obscura. Med denna uppfinning av Leonardo da Vinci kan man zooma in detaljer genom en rad speglar och linser, som till slut projicerar en levande bild på en vit skiva inne i det mörka tornet.
Längs den klippiga västra delen av Algarvekusten letar sig småvägar ner till strand efter strand. Någon riktigt kustnära bilväg finns inte och det kan vara svårt att hitta pärlor som Praia da Marinha eller Praia da Boneca.
Charmigast av de stora badorterna är Portimão, som nu växt ihop med Praia da Rocha, med svarta och rödlätta raukliknande klippor och len sand. Från Portimão kan man vid högvatten ta båt upp för floden till Silves, en pittoresk stad som var morernas huvudstad i 200 år till mitten av 1200-talet då de kristna tog kusten och byggde kyrkor på ruinerna av alla stora moskéer.
I dag reser sig mäktiga moriska murar över mysiga gränder och i en upprustad korkfabrik finns ett prisat industrimuseum om en närning som nu knappt finns kvar i Algarve, även om korkekarna ännu står tätt längre norrut i landet.
När produktionen var som störst gjordes inte bara vinkorkar, utan hundratals andra produkter av den sega barken.
De muslimska morerna har varit borta i snart 800 år, men än märks den kultur de tog med sig i allt från arkitektur och båtar till de typiska vattenhjulen, nouria, som fortfarande syns lite varstans. Nouriahjulens keramikkärl används dock oftast som hummerfällor i havet numera.
Ganska snart efter återerövringen inleddes Portugals storhetstid som sjöfararnation. Henrik Sjöfararen satte upp en berömd navigationsskola i Sagres och flera av upptäckarna utgick från Lagos, en mysig stad med fin sandstrand i öster och berömda klippor i väster, dit de flesta turisterna gör båtutflykter.
Snäppet längre västerut än Sagres ligger Kap S:t Vincent. Innan sjöfarare som Vasco da Gama och Bartolomeu Dias vidgade Europas horisonter trodde man att den dramatiska klippan var världens ände.
För oss som bilat längs kusten är den fortfarande det. Vi njuter av vyerna, havet och alla blommande krypväxter, hoppar över ”Den sista bratwursten före Amerika” och styr sen österut igen.
Det är dags för ett dopp.