Högt uppe i bergen ovanför Lissabon ligger Sintra, en liten stad med sagoslott, romantiska parker och stigar som slingrar sig hemlighetsfullt ner genom skogen.
Vi tror nästan inte att det är på riktigt och bara väntar på att älvorna ska dansa fram genom dimman. På morgonen är det nämligen ofta dimmigt i Sintra och det förstärker känslan av att befinna sig i en gammaldags sagoboksillustration.
Storstaden känns långt borta och det doftar friskt av tall, eukalyptusträd och ormbunkar.
Extra vackert är det om hösten, då grönskan övergår i höstfärger. Då slipper man också trängas med massor av andra besökare. Om somrarna är nämligen denna lilla stad en populär tillflyktsort undan hettan i Lissabon. I Sintra är det alltid behagligt svalt och en lätt bris letar sig fram mellan slottens tinnar och torn.
Det var klimatet som lockade de portugisiska kungarna och deras familjer att tillbringa somrarna här. I deras fotspår följde portugisisk och utländsk societet, och de smala vägarna kring Sintra är kantade av rikt utsmyckade villor från 1800-talet.
Den brittiske poeten lord Byron kom hit på den tiden, och blev så till sig att han genast började knåpa ihop den episka dikten ”Ung Haralds pilgrimsfärd” (en sorts backpacker-story i 1800-talsversion) som blev hans genombrottsverk.
Sintra har alltså varit en turistmagnet länge, och sedan 1995 finns orten med på Unescos världsarvslista. Befinner man sig i Lissabon är det absolut värt att göra en utflykt hit. Eller ännu hellre två. Eller tre om man har tid. Det finns nämligen mycket att upptäcka i och omkring den lilla staden.
Vi gör en avstickare västerut, kör på slingrande bergsvägar kantade av lummig skog, genom små, söta byar och nedför den ena branta backen efter den andra. På vissa ställen är vägen så smal att ett möte är omöjligt. Det blir till att backa i backarna tills båda bilarna får plats.
Så närmar vi oss Atlanten. Ungefär en mil från Sintra, i ett vilt och vindpinat landskap, ligger Cabo da Roca, den västligaste punkten på det europeiska fastlandet. En fyr uppe på en 140 meter hög klippa, som stupar rakt ned i havet, markerar platsen. Vi vandrar en bit till en avskild klippa och dukar upp Europas förmodligen västligaste picknick.