Det finns resor som förändrar livet. Som en tur till Champagne. Aldrig mer kommer jag att vårdslöst smälla champagnekorkar.
Eller slarvigt stå och småpladdra medan denna förfinande dryck intas. Nej, koncentrerat ska jag doppa näsan i glaset innan smaklökarna får sin efterlängtade kittling. Detta för att uppfatta så många som möjligt av de uppemot 800 aromer som högklassig champagne kan innehålla.
Därefter ska jag kommentera syra och fruktighet och kanske fälla kommentarer som "antydan till persika", "läder" eller till och med "aningen övermogna dvärgbananer". Nyvunnen kunskap och entusiasm måste få ett utlopp. Särskilt om man rest tillsammans med världens främsta champagnekännare, svensken Richard Juhlin.
Att livet tagit denna utveckling beror på en ny resform - niodagars paketerade rundresor med tåg. DN Resor har provat en komprimerad sådan till de franska regionerna Champagne och Alsace.
Vilket civiliserat sätt det är att resa spårbundet! Den känslan infinner sig osökt under en lunch vid vita dukar när tåget susar fram genom det tyska landskapet. Mjuka kullar framträder i soldis bortom panoramafönstren, små brungråa byar, kyrktorn som sticker upp, och storstäder som Kassel och Frankfurt.
Då har vi redan tillbringat en natt på tåg. Med avgång från Malmö kl 21.52 har vi sovit, nåja hyfsat i alla fall, under färjeresan över Östersjön och anlänt till Berlin i arla morgonstund. Och där hunnit få en doft av den tyska huvudstaden under en rundvandring till riksdagshuset, Brandenburger Tor och Unter den Linden - före snabbtåget vidare mot Alsace.
Det blir en resa där ny kunskap blandas med många sinnliga intryck. Redan den första dagen uppstår en oväntad kärlek till en stad och en region. Strasbourg, Alsaces huvudstad, som funnits i medvetandet som symbol för pengaslukande EU-byråkrati, visar sig vara en underbar idyll. Åtminstone i de gamla korsvirkeskvarteren i "Petit France" och i stadens centrum runt den magnifika katedralen.
Resan går i vinets tecken. Landskapet här kring Vogeserbergens sluttningar domineras av vinstockar i snörräta rader och under en rad avsmakningar provas vinböndernas odlarmödor.
Längs "Route des vins" i Alsace, Frankrikes äldsta vinväg, går ingen räls. I stället får bussen bli färdmedlet till de mest osannolika puttriga korsvirkesstäder där doften av vin och jäsning tränger upp från källarregionerna och de boende hänger sig åt orgier i pelargoner. Och där en livs levande stork på ett tak är helt naturlig.
I Eguisheim känns det nästan som man förflyttats till en illusterad sagobok av Bröderna Grimm. Det behövs matos och klirr av porslin från ett öppet fönster för att inse att vanligt liv pågår.
Talrika skyltar inbjuder till degustation - provsmakning. Bland annat till Raphaél Wach i byn Andlau. Han har en liten gård där en niondel av arealen är klassad som Grand Cru, vilket innebär den yppersta av jordmåner. Raphaél Wach bjuder på det allra bästa, bland annat i form av "Vieilles Vignes" med druvsorten pinot gris som skördats på 45 år gamla vinstockar.
Vi hittar såväl fruktiga persikotoner som fyllighet och en precis lagom sötma.
Kunskapen om vinproduktionens förutsättningar växer. Som hur viktig jordmånen och mineralerna är för vinets smak. Och att just dessa förutsättningar kan växla snabbt inom ett område. Därför är markerna uppdelade och Raphaél Wach skördar på inte mindre än 60 ställen.
I Champagne skapar den kritrika jorden goda förutsättningar. Och det lite hårda klimatet.
- Vinrankorna ska lida för att ge bästa resultat, säger Richard Juhlin och inleder med lite champagnevett. Som att vara koncentrad när man provsmakar.
- Det gäller att alltid ge vinet den respekt det förtjänar, säger han.
Två champagnehus ska besökas: stora Mercier i Épernay som mest producerar för den franska kundkretsen, samt betydligt mindre Jacquesson. Fast först får vi "träna" på en Gula Änkan (Veuve Clicquot) från 1995, en riktigt dyrgrip som betingar 1.600 kronor på Systemet. Med Richards hjälp hittar ovana smaklökar choklad, nästan övermogna äpplen och en fyllighet som dröjer kvar länge.
Sen är vi redo för Mercier där besökarna bjuds på hissfärd 30 meter ner i berget till de 18 kilometer långa gångar där champagneflaskorna lagras och där man transporteras runt med ett minitåg.
Så väntar vinprovning. Christophe Bonnepond, som är förste vinmakare, ser som sin uppgift att varje år få fram en champagne där köparna ska känna igen huset Mercier. Beroende på hur växtsäsongen varit blandas tre druvsorter i olika procentsatser. Dessutom fyller man på med vin från tidigare årgångar.
Jacquesson, som endast gör champagne från Gran Cru-jordar, har en annan filosofi. Här vill man göra det bästa möjliga av varje årgång, vilket gör att smaken varierar.
Vi provar Cuvée nummer 731 från år 2003 och 732 från året efter. Ägaren Jean Hervé Chiquet väntar ivrigt på vår bedömning. "Som soltorkade lakan" eller "som att bada i en källsjö" är något okonventionella omdömen han verkar gilla. Richard Juhlin utnämner 732:an till en riktigt höjdare.
- Lite ungt men elegant och kompakt, säger han och ger 92 poäng av 100 möjliga för potential.
En och annan champagne samt några vita Alsaceviner tynger vid det här laget packningen. Då är det bra att åka tåg. Så länge man orkar lyfta går det att ta med vad man vill. Man slipper den återhållsamhet som flygets viktgränser kräver.