Om det finns någon ort som verkligen förtjänar epitetet idyll så är Tällberg en given kandidat. För oss som kommer från andra håll i landet är denna lilla by sinnebilden av dalakulturen, med sina kurbitsmålningar, utsirade majstänger, gärdsgårdar och rödmålade timmerhus, allt inbäddat i en pastoral natur längs slingrande småvägar utmed Siljans kuperade strand.

Inte undra på att Tällberg, oavsett årstid, drar till sig skaror av storögda och förtjusta besökare. Så har det varit allt sedan 1914 då järnvägen invigdes och förenklade resandet till Dalarna. Byborna insåg snabbt att det fanns pengar att tjäna på turismen och i dag kan Tällberg skryta med att vara Sveriges hotelltätaste by med hela åtta hotell att välja mellan.

Det är tre år sedan Hotellpatrullen lät sig bedåras av det tallbevuxna berget, som namnet Tällberg betyder. Då tog vi in på byns äldsta hotell, Åkerblads. Denna gång går den vindlande färden uppåt, till Green Hotel som reser sin knuttimrade bruna fasad från 1917 på en av byns högsta punkter.

En sådan utsikt går att leva på, tänkte den driftiga familjen Green, som trettio år senare förvärvade huset och byggde om det till ett litet intimt hotell med exklusiv image. Under femtio- och sextiotalet kom Greens att bli ett uppskattat semestertillhåll för den tidens kända finanslejon, som familjerna Sachs, Bonnier, Beijer och Groth.På den tiden fick alla gäster frukost på sängen.

När vi denna kyliga höstlördag checkar in i den hemtrevliga receptionen med sin sprakande brasa, sköna skinnfåtöljer, midjesvängda moraklocka och väggar av råplank, dekorerade med gamla kurbitsmålade luckor känns det som om tiden stått still. Ända tills ett gästande sällskap, alla klädda i likadana lediga sportkläder, passerar förbi i bara strumplästen.

Det moderna Green Hotel riktar sig till en betydligt bredare kundkrets än i forna dagar.

Sedan hotellet övertogs av nya ägare i mitten av sextiotalet har det successivt byggts ut och omfattar numera ett tjugotal byggnader med konferenslokaler, relaxavdelning och plats för två hundra övernattande gäster.

Vårt hotellbadrum en trappa upp i huvudbyggnaden doftardet sjuttiotal i original, med grönt sanitetsporslin, tvåhandsblandare och grön linoleummatta. Själva rummet ser ut att ha fått en uppfräschning av senare datum. Men lika mycket omsorg om detaljerna som ägnats de gemensamma ytorna i hotellbyggnaden, lika ointresserad verkar inredaren ha varit att skapa ett trivsamt boende. De ljusgröna väggarna ger ett kalt och charmlöst intryck, förstärkt av gröna lampor, mörka träbjälkar i taket, fåtöljer i plastimiterat skinn (halkvarning utfärdas) och fönster som inte tvättats på ett tag.

I avvaktan på kvällens trerättersmiddag kompenserar vi med att från balkongen betrakta hotellets välskötta omgivningar och det vidunderliga panoramat när solen sänker sig ner i Siljan. Nu blir det blir inte någon särskilt lång väntan - enligt någon märklig tradition serveras middagen nämligen redan klockan sex. Denna afton vankas en kräfttartar, renrostbiff och något som kallas nötig kaka. Här gäller det att vara allätare och inte allergisk mot vissa livsmedel.

Väl på fönsterplats i den trivsamma matsalen, som domineras av en pampig mässingskrona, hugger vi förväntansfullt in på förrätten, serverad som en golfboll på ett stycke mörkt grovt rågbröd. Hur vi än försöker kan vi inte hitta några smaker i den alldeles för kalla anrättningen - vad månne detta får för fortsättning? En fruktig shiraz cabernet från Australien ger lite tröst när det rosaröda renköttet anländer, beledsagat av ostronskivling i en reducerad buljongsky med lingontuoche och mandelpotatispuré. Första tuggan ger blixsnabbt utslag i gommen: utsökt gott och välavvägt. Och köttet är så mört att man skulle kunna skära det med sked.

Den avslutande nötkakan visar sig vara en tung historia för riktiga gottegrisar, laddad med choklad, mycket socker, hallonsås och vispad grädde. Lätt pustande tar vi oss ner i gillestugan där de flesta av middagsgästerna redan lydigt bänkat sig med sina kaffekoppar.

Snart ska det bli dans på den glasövertäckta poolen, men vi avstår till förmån för en tevestund i sängen.

Söndagmorgonens frukost intas i en till hälften avdelad matsal, vilket förorsakar viss trängsel. Medan vi förser oss från buffén, som med undantag för en välgräddad grovkornig leverpastej och gott hembakt bröd inte bjuder på något kulinariskt överdåd, har vinden tilltagit utanför de vida fönstren. Röda löv virvlar i luften och Siljans vatten huttrar i gråa stråk. Det är höst i Tällberg - och det är grant!