Metropolen Moskva

På Bolsjoj Moskovoretskij most, bron som går från Röda torget över till stadsdelen Samoskvoretje, väller ett gäng ungdomar ut ur en vit limousin med var sin champagneflaska i nävarna. Klockan är inte mer än tre på eftermiddagen, men de ryska kidsen har nått ett stadium av berusning som gör att man förstår att alkoholen långsamt håller på att bli ett hälsoproblem – drickandet gör att medellivslängden för ryska män faktiskt sjunker. Ur bilstereon dunkar Dima Bilans vinnarbidrag från Eurovision Song Contest förra året; anledningen till att så många europeiska blickar denna vecka kommer vändas mot den ryska huvudstaden.

Efter en stund tröttnar de på utsikten över Kreml, hoppar in och åker vidare, antagligen utan att ha en tanke på hur väl de symboliserar Moskva och dess blandning mellan det nya (lyxen och festandet) och det gamla (den stolta historien).

Poeten och författaren Vladimir Majakovskij hävdade en gång att Röda torget i Moskva är ”världens mittpunkt”. Man behöver inte hålla med. Samma sak kan ju lika gärna sägas om Times Square eller Piccadilly Circus eller någon annan lika symbolladdad plats någonstans i världen. Samtidigt är det inte svårt att förstå varför Majakovskij tog till de stora orden. Det mäktiga rektangulära kullerstenstorget ramas in av Kreml med dess mur och Leninmausoleet på ena långsidan och varuhuset Gum på den andra, med den knallröda ingången och S:t Basilkatedralen (den med de färgglada tornen och lökkupolerna) på kortsidorna.

Även om dess centrala position i världen i stort kan diskuteras råder det ingen tvekan om att Röda torget är kärnan i Moskva. När schlager-EM drar in i staden denna vecka ligger förvisso Olympiaarenan en bra bit norrut, men många kringarrangemang går av stapeln på Röda torget och festivalens mötesplats Euroclub håller givetvis hus här. Utifrån torget växer sig elvamiljonersstaden utåt med, som ringar på vatten, ett par hårt trafikerade ringleder som innesluter olika stadsdelar.

Det första man märker i Moskva är nämligen trafiken, som har två lägen. På de stora gatorna som Tverskaja ulitsa och ulitsa Novoj Arbat rusar de bilburna Moskvaborna fram i expressfart och bryr sig ogärna om flanörer eller övergångsställen. Inne i de populära områdena närmast Röda torget, Kitaj Gorod och Belij Gorod, är trafiktillståndet det motsatta: ett långsamt, nästan stillastående, kaos där man inte riktigt förstår hur någon någonsin tar sig ur en korsning, än mindre kommer dit de ska. Värt att notera är också att parkeringsplatserna är få, vilket leder till att många helt sonika kör upp och ställer sina bilar på trottoarerna.

Det andra man märker i Moskva är hur det tjugo år efter Berlinmurens fall fortfarande är en stad i förändring, som håller på att anpassa sig till en ny livsstil med fler miljardärer, många tack vare olja, än i någon annan av världens storstäder. Samtidigt är klyftorna ned till dem som inte hade turen att hitta det svarta guldet djupa.

Moskva är också en stad där det verkligen inte skadar att vara miljardär – staden hamnar ständigt i topp på listor över världens dyraste huvudstäder. Och dyrt är det. Att shoppa i någon större utsträckning är inte att tänka på, särskilt inte när mycket av det som säljs finns hemma eller i andra mer lättillgängliga och billigare storstäder. Men man kan hitta secondhandkläder och en del mindre antikvitetsfynd i affärerna utmed Bolsjaja Sadovaja.

Att äta ute är lite enklare och skonsammare mot plånboken. Storleken gör Moskva till en stad där man kan hitta de flesta olika kök, från såväl gamla Sovjetstater som från resten av världen, i en mängd olika prisklasser. För att ta ett exempel: vill du äta italienskt finns både relativt modest prissatta kedjor som Mi Piace och exklusivare restauranger som La Grotta och nyöppnade, hajpade Osteria Monteroli.

Mycket att se finns det hur som helst. Bara arkitekturen i sig är ­iögonfallande, framför allt lämningarna från den Sovjettid som flytt. Man kan komma på sig själv med att bara stå och glo på hus, som de sju skyskrapor Stalin byggde runt om i staden eller legendariska nyhetsbyrån Tass.

Med en historia som är lika delar europeisk som asiatisk är Moskva en stad med en fascinerande stilblandning av gammalt och nytt. Där pampiga gamla kupolkyrkor blandas med makalös sovjetiskt modernistisk arkitektur och allt fler lyxiga hotell- och kontorskomplex med spegelglasfasader. Vrålåk glider fram sida vid sida med rostiga uråldriga Vaz-bilar. Det är Moskva i ett nötskal.