Det är fortfarande över en timme kvar tills ”Vision of the Seas” ska lätta ankar. Men av trängseln i bufférestaurangen Windjammer Café att döma är alla passagerare redan ombord. De mest rutinerade tycks ha gått raka vägen hit utan att passera hytten.
På en kryssning där alla måltider ingår måste man se till att få valuta för pengarna.
Vi har fyra dygn på oss. Under tiden ska Tallinn och S:t Petersburg angöras.
Det är jungfruavgång och spänd förväntan mellan buffétallrikarna när ”Vision of the Seas” stävar ut från den, för sommaren, tillfälliga hemmahamnen i Stockholm.
Ombord finns 1 846 passagerare, varav 972 svenska. Majoriteten är medelålders medelklass, andra är barnfamiljer eller pensionärer. Därtill finns en personalstyrka på 730 personer från 53 olika länder.
Fartyget är 279 meter långt, nästan som Eiffeltornet, och 67 meter längre än ”Baltic Queen”.
Det står tidigt klart att det här är en kryssning, snarare än ett flytande nöjespalats med billig vodka. Atmosfären är internationell och flärdfull, om än något ålderstigen. Lite som en parant, rynkig dam.
”Vision of the Seas” kan också jämföras med ett flottare allt inkluderat-hotell. Förutom alla måltider ingår ett stint aktivitetsutbud: konstkonsultationer, line dance-kurser, diamantseminarier, pingisturneringar och föredrag som ”Vägen till en plattare mage”.
Den vägen ska emellertid helst inte gå via ”Vision of the Seas”.Efter Windjammer-buffén väntar trerättersmiddagarna som intas i den eleganta à la carte-restaurangen varje kväll. Blir man småsugen däremellan kan man klippa några kakor från Ben & Jerry’s-baren.
Att rederiet, Royal Caribbean, är amerikanskt är påtagligt, inte bara i form av den amerikanska glassbaren och det svaga kaffet. Personalen har drillats i den amerikanska serviceskolan och lärt sig vara precis lagom personliga, omhändertagande och charmiga.
– De är nästan lika trevliga som i Thailand, säger ett par till ett annat i loungebaren.
– Utforska båten kan vi väl göra i morrn – ska vi ta en öl till? säger gubben till frun lite senare, när det andra paret lämnat baren.
Att kryssningen varar i fyra dygn bidrar till att det råder en avslappnad mañana-stämning ombord.
Framme i Tallinn hoppar DN Resor av för att ta ”Baltic Queen”, Tallinks senaste giv i den reguljära kryssningskampen, tillbaka. Den baltiska drottningen sjösattes i april i år, med parollen ”Östersjöns lyxigaste och modernaste fartyg”.
När DN Resor går ombord i Tallinn får vi sällskap av norrländska busslaster, handarbetande väninnor, barnfamiljer, grabbgäng och, känns det som, vartenda estniskt skolbarn. Att ständigt tvingas söka skydd undan en mobb skrikande, springande barn förtar mycket av den lyxiga känslan.
Men det som främst skiljer ”Vision of the Seas” från ”Baltic Queen” är servicen.
Här tycks alla serviceambitioner ha kastats överbord. Frågar man vad det är för ostar på frukostbuffén lommar en av servitriserna i väg, eftersom hon själv inte har den blekaste, och kommer tillbaka med svaret ”Emmentaler”, trots att det bevisligen är tre olika ostar uppradade.
Ännu mer uppgivet är det i receptionen, dit vi tvingas bege oss efter att ha upptäckt att ena gardinhalvan saknas, vilket gör det omöjligt att få det mörkt i hytten. Kvinnan bakom disken rycker bara på axlarna, utan minsta ansats att försöka hitta något substitut, eller ny hytt. Med tanke på den rådande konkurrensen på Östersjön är det anmärkningsvärt.
Precis som på ”Vision of the Seas” är smörgåsbordet välfyllt och av skiftande kvalitet. Dessertbuffén består av såväl en utsökt rabarberpaj som en intetsmakande mousse och en pannacotta som innehåller så mycket gelatin att den gör sig bättre som fogmassa.
Däremot är aktivitetsbuffén inte lika fylld. Här handlar det om tre saker: shoppa, äta och dricka. För somliga enbart det senare. I snålblåsten på översta däck sitter barbröstade, gravt tatuerade grabbar och kedjedricker öl direkt från de nyinköpta flaken.
Nere i showbaren Starlight Express är det mer fokus på Campari och drinkar med neonpinnar. På scenen spelar kvällens orkester ”Leende guldbruna ögon” och får det att virvla på dansgolvet. Samtidigt, ute på däck, står Anita Sved-Linde och Marianne Henriksson från Åsarna och ser solen försvinna ner i Östersjön. De tycker att den nya färjan är ”fin, men har dyra priser”.
– Sedan är det lite sterilt med allt det nya, inte så gemytligt som på ”Cinderella” eller ”Ånedinlinjen”.
Nästa morgon är det trångt framför frukostbuffén, men inte lika trångt som vid ”Vision of the Seas” lunchbuffé. Dit hade passagerarna lika bråttom som ”Baltic Queens” passagerare har att komma av.