Ryssland

S:t Petersburg lever upp om natten

Publicerad 2009-07-26 05:00

Bild 1 av 8
Kryssaren ”Aurora” är en av sevärdheterna som passeras under båtturerna på floden Neva. I dag fungerar det gamla krigsfartyget som flytande museum.
Rent och billigt. Bästa sättet att ta sig runt är med tunnelbana. Till stationen Majakovskaja ska man åka för att se fina väggdekorationer. Foto: Annica Goldhammer
Broöppningen på floden Neva är en höjdpunkt. DN Resor tog med sig Jolo på en sen båttur under en av stadens berömda ”vita” nätter.
Mängder av dekorerade dockor, matrusjkor, på souvenirmarknaden vid Kyrkan på blodet.
Eremitaget, till vänser, är ett av världens största konstmuseer. Den pampiga trappan i entrén imponerar.
Eremitaget.
preload icon
  • Skriv ut
  • Öka textstorlekMinska textstorlek
  • Rätta artikeln

Så här års gäller det att komma utsövd till S:t ­Petersburg. Först mitt i natten öppnar en av stadens stora ­sevärdheter: broarna på floden Neva. DN Resor laddade med dill och en udda guidebok.

Så här års gäller det att komma utsövd till S:t ­Petersburg. Först mitt i natten öppnar en av stadens stora ­sevärdheter: broarna på floden Neva. DN Resor laddade med dill och en udda guidebok.

Sverige har midnattssol. S:t Petersburg har vita nätter.

Sommarnätterna är ungefär lika ljusa i Stockholm som i S:t Petersburg, men de senare har möjligtvis ett mer poetiskt skimmer över sig. Därtill firas de under mer festivalliknande former, från slutet av maj till slutet av juli.

Det är en utmärkt tid att besöka Rysslands näst största stad. Jag gör det med Jolo, den legendariske DN-reportern Jan Olof Olsson, i handen. Ett bättre resesällskap än hans ”Leningrad – S:t Petersburg” från 1960 är svårt att tänka sig.

Dagen börjar på Nevskij Prospekt, S:t Petersburgs paradgata. Den är fyra kilometer lång och kantas av kaféer, hotell, palats och det palatsliknande varuhuset Gostinyj Dvor. Trafiken brusar, såväl på de breda trottoarerna som på gatan däremellan. Men det är inte så trångt som när Jolo var här:

”Turisten kan med bästa vilja bara pressa sig fram några kvarter.

Hörnet mellan gamla Hotel Europa och varuhuset Gostinyj Dvor är ett av de tätaste i Europa: i vimlets rikedom jämförbart med Times Square.”

Den här junieftermiddagen är det främst ett envist sommarregn som gör att man inte går längre än ett par kvarter. Jag söker skydd på Café Singer, en trappa upp i det lika dystra som imposanta bokpalatset Dom Knigi. Här kan man sitta, tillsammans med en lagom smaklös rysk ostkaka, och titta ut över Kazankatedralen och folkmassorna som hukar under färgglada paraplyer.

Tar sedan en taxi till Vinterpalat­set, som rymmer Eremitaget, ett av världens ­främsta och största konstmuseer. Ger man varje konstverk en minut tar det åtta år att se allt.

Jag har en och en halv timme. Efter att ha stått i den besynnerliga biljettkön (två olika kassörskor som tvärt stänger sina luckor med jämna, omväxlande mellanrum) har jag en timme.

”Det är det enda museum där en normal besökare som går genom det på tredje dagen upptäcker att han under sökandet efter en Rembrandt råkat passera Lionardo och Tintoretto utan att se dem” skriver Jolo.

Själv skymtar jag entrén till en utställning om slaget vid Poltava som jag senare vill återvända till, men aldrig lyckas återfinna. Under tiden hastar jag förbi några Matisse, Picasso och Michelangelo.

Bäst lär jag emellertid minnas den breda marmortrappan upp till andra våningen, gulddekorationerna, kristallkronorna och de gigantiska salarna. Kejsarinnan Elisabeth hade aldrig möbler till dem. Det är inte så svårt att förstå när man hör att Vinterpalatset har 1050 salar.

Det är med en känsla av konstkoma som jag stapplar ut från Eremitaget. Försöker bota den med middag på lätt kultiga restaurang Idiot. Här tas man emot av insuttna soffor, tända ljus och gratis vodkashot. Och dill. Det är dill i rödbetssoppan, dill i smöret och dill på de laxfyllda pastaknytena. Men allt är mycket gott.

Tillbaka på en av de flodkantade gatorna tycks allt grått, och S:t Petersburgs vita nätter avlägsna. Himlen är grå, fasaderna är grå, till och med paraplyerna har blivit grå. Bara S:t Isakskatedralens guldkupol lyser upp.

Det är en kväll som gjord för S:t Petersburgs anrika Mariinskijteater.

Kvällens föreställning, en opera i tre akter, har redan börjat. Det går bra att lösa biljett ändå, men priset för att få en skymt av scenen är närmare tusen kronor.

Jag nöjer mig därför med Jolos skildring av Mariinskij: ”Teatern är värdig och intim, äger grace och vemod.”

Mest roande är hans beskrivning av den skandinaviska förhäxningen i röd plysch, som på Mariinskij ”… före­faller tarvlig, en alltför lättvunnen ­effekt”. Jolo sitter i stället på en av parkettens sammanskruvade stolar med armstöd, ”… med ett lätt tycke av kontorsmöbler”.

Ett skådespel av ett helt annat slag får den som följer med på en nattlig båttur under Nevas broar. Stadens enda båt med engelsk guidning avgår från en kaj vid Fontankakanalen, nära Nevskij Prospekt. Jag tar tunnelbanan dit, en upplevelse väl värd sina 5 kronor. Till och med rulltrappsfärden ned till perrongen blir intressant när jag tar fram kameran, varpå en bastant kvinna bakom mig börjar gestikulera och fräsa på ryska.

Eftersom staden är byggd på sumpmark ligger stationerna djupt, djupast i världen. Därför får man, precis som Jolo skriver, känslan av att ”man är på väg ned i jordens innandöme”.

Väl nere på perrongen är det skinande rent och välordnat. Därtill är varenda människa man frågar om rätt spår ytterst hjälpsam. En tant med stora glasögon tar mig i armen och släpper mig inte förrän hon är helt säker på att jag är på rätt tåg.

Tillbaka på Nevskij Prospekt är det som om halva staden har drabbats av sömnsvårigheter och nu strövar runt i ett obekymrat vodkarus.

– Så här års kan man tro att ingen i staden sover. Varje natt är Nevskij Prospekt fylld av tutande bilar och folk som festar, säger S:t Petersburg-bon Alina Vystorobskaja.

Hon är guide på nattens båttur på Neva, floden som slingrar sig fram ­under några av S:t Petersburgs mest kända broar. Under sommaren öppnas de mitt i natten för att släppa igenom stora fartyg som anlänt från Finska viken. Det är ett spektakel som lockar tusentals åskådare varje natt.

Alina Vystorobskaja tröttnar aldrig på broöppningen.

– Jag känner mig som ett barn på julafton varje gång. Det är något med de där gigantiska stålkonstruktionerna som plötsligt får liv.

Klockan närmar sig halv ett när vi stävar ut på Fontankakanalen. Peter den stores sommarträdgård glider för­bi på vänster sida. Genom den går S:t Petersburgs vackraste promenad som, enligt Jolo ”… snitslas från Neva­kajen framför Vinterpalatset, bort mot Sommar­trädgårdens förbluffande grin­dar, ge­nom trädgården och fram mot Mikaelparken”.

Nu framstår de höga träden som svarta, spöklika silhuetter mot den molntyngda, gråblå himlen.

Natten är långtifrån vit.

Men det är ganska trivsamt ändå. Ombord finns filtar och en liten bar. Den ryska champagnen kunde man ha köpt med sig själv om man varit framsynt.

Längst bak i båten kurar svenske Magnus Lövsund och holländska Suzanne Spronken med var sin öl. De avslutar ett studieår i Moskva med ett par dagars sightseeing i S:t Petersburg.

– Staden visar tydligt hur besatt Peter den store var av Europa, säger Magnus.

Han tycker att S:t Petersburg påminner om hemstaden Göteborg, och är mer imponerad av Moskva.

– Det här kan du se i nästan vilken storstad som helst i Europa, säger han och blickar ut över kajerna. Åker man till Ryssland vill man att det ska vara grått och stalinistiskt, som i Moskva. Här pratar de ju till och med engelska!

Väl ute på Neva får vi sällskap av fler båtar, allt från små motorbåtar med festande ryssar till stora och fullsatta turistbåtar.

Längs kajen framför Vinterpalatset står människor och turistbussar tätt. Alla väntar spänt. Alla utom Peter den store, han som byggde staden. Han sitter­ lugnt på sin stegrande bronshäst, av Jolo beskrivet som ett ”svindlande balansnummer”, med Neva framför sig och S:t Isakskatedralen i ryggen.

Kl 01.25 släpper spänningen, när den kvällsupplysta Palats­bron sakta men bestämt reser sig ovanför smattrande fotoblixtar.

Det känns inte som någon hänförd klimax, snarare en stilla, lätt högtidlig form av underhållning som klär staden.

Efter ytterligare ett par stegrade broar puttrar vi tillbaka.

På Nevskij Prospekt tycks festen bara ha börjat.

Natten är allt annat än vit.

Tipsa via e-post

0 . Per sida:

Mer från förstasidan

Livshotande skador. Skars i halsen – fick hjälp i gatukök. Kvinna gripen. 1  0 tweets  1 rekommendationer  0 rekommendationer

finland3-500
Foto:AP

Flygkrasch i Finland. Piloten och två andra räddade sig med fallskärmar.

malay244
Foto:AP

Kuala Lumpur. Malaysia Airlines nödlandade med uppfällda hjul. 5  2 tweets  3 rekommendationer  0 rekommendationer

Flight MH370. Fortfarande borta.

Annons:
twitter144
Foto:AFP

Korruptionsskandal. Konton läckte inspelningar på Erdogans familj och medarbetare.

Domstolsbeslut. Häver Twitterblockering. 7  6 tweets  1 rekommendationer  0 rekommendationer

Annons:
Annons:
Annons:

Spara 498 kr!

Läs DN digitalt – var, när och hur du vill.

Läs dagens tidning

Ny form. Nu är det lättare att läsa tidningen digitalt!

Annons:

DN PÅ AGENDAN

Annons:
Annons:
Annons: