Kort efter frukost dämpas fartygsmotorerna, och nu nalkas kryssningsfartyget ”Anastasia” vad som anses vara en av världens vackraste städer.
Vackrast? Allt vi ser framför oss är en skräpig parkeringsplats med nedslitna byggnader. Dock ska detta snart med råge förbättras.
Sedan i våras kan stockholmarna åter uppleva en nästan bortglömd klassiker – den reguljära båtresan till S:t Petersburg. Onsdagar och lördagar avseglar M/S ”Anastasia” från Frihamnen, den senare avgången med en dags uppehåll i Tallinn.
Alternativen för den som vill kryssa är tre eller fyra dagar.
Finns det skäl att satsa tid och pengar på en S:t Petersburg-kryssning?
Frågan är inte helt lätt att besvara.
Ett bra argument för att kryssa med ”Anastasia” är att man slipper lösa eget visum till Ryssland. Det kostar 185 kronor att åka med rederiets buss till stadens centrum, och i den summan ingår visum upp till tre dygn samt en guidad stadstur.
Den som väljer onsdagskryssningen, med tre nätter ombord, tillbringar åtta timmar i S:t Petersburg och en dag i Helsingfors på hemresan. Reser man på lördagen blir uppehållet i S:t Petersburg nästan ett dygn, och då angörs Tallinn på både dit- och hemresa för ett endagsbesök.
Åtta timmar i S:t Petersburg – är det ens värt besväret?
Ja, faktiskt. Den som vid ankomsten fått för sig att stan är ful och skräpig tvingas tänka om under de tre timmarnas guidade busstur som ingår i biljettpriset. Få städer i världen kan tävla med S:t Petersburg när det gäller skönhet och spännande historia. Förutom stadsrundturen hinner man med att äta eller shoppa.
Om inte annat får man chansen att avgöra om S:t Petersburg är värd ett återbesök.
Och det är den ju absolut.
Men själva fartyget, då?
Här är intrycket blandat.
Hytter: Om man bokar en månad i förväg kostar en hytt för upp till fyra personer som minst 595 kronor för hela hytten. Som mest kostar en svit 6 804 kronor. De billigaste hytterna är rena, enkla och funktionella med låg mysfaktor och knappast värda att tillbringa längre stunder i. Sviterna är rymliga, välmöblerade men knappast särskilt charmiga.
Vill man putsa upp sina ryska språkkunskaper har man skäl att slå på teven i hytten, eftersom alla kanaler är på ryska.
Maten: Passagerarna på ”Anastasia” är huvudsakligen ryssar som har besökt Stockholm. Ändå – eller kanske just därför – har maten ombord påfallande få ryska inslag.
Smörgåsbordet kostar 305 kronor på kvällen och 235 kronor till lunch. Utbudet är rikligt men ordinärt, med få riktiga höjdare. Å andra sidan ingår obegränsade mängder vin i priset.
À la carte-restaurangen, med priser mellan 150 och drygt 200 kronor, håller högre standard, med en och annan rysk rätt.
Fartygets sushibar och pub är fullt okej, medan den dygnsöppna kafeterian är urdålig.
Underhållning: Glittrande shower, ett välbesökt kasino, ett öronbedövande disko – den som vill kan hålla i gång ombord på ”Anastasia” praktiskt taget dygnet runt. Det gör också den genomgående unga, ryska publiken.
Ett mera stillsamt alternativ är att uppsöka fartygets enarmade banditer.
Att reta sig på: Om man bokar en tredagarskryssning och tror sig kunna ligga och dra sig varje morgon misstar man sig. I ottan på hemvägen mot Stockholm angör ”Anastasia” Helsingfors, och eventuella sjusovare väcks och motas ned i en fullproppad ankomsthall för att få passet kollat.
Sedan måste man, vare sig man vill eller ej, vänta i flera timmar innan man släpps ombord igen.
Sådant förbättrar knappast morgonhumöret.