Solen sjunker i havet och på grillen svartnar ett par laxkotletter medan grillmästaren tar en klunk ur plastglaset med rosévin.
Campinglivet är inte alltid så glamoröst, men säkert tillräckligt älskat av folket för att campingnäringen i Sverige ska kunna få ett bra år i år igen. Kanske till och med lite bättre än vanligt, eftersom branschen räknar med att den sämre konjunkturen ska få folk att satsa på billiga semestrar snarare än långresor.
Men vad behöver nybörjaren veta? De flesta av landets cirka 800 större campingplatser är medlemmar i organisationen SCR, Sveriges camping- och stugföretagares riksorganisation, vilket innebär att den som vill bo på en ansluten camping måste skaffa det medlemskort som i år kostar 130 kronor.
Den överlägset största besökargruppen har sedan 1960-talet varit husvagnscampare, som ofta slår läger på en bestämd campingplats och sedan använder vagnen som sommarstuga under hela säsongen. För ett säsongskort som gäller från april och fram till september eller oktober får man betala mellan 5 000 och 20 000 kronor, vilket är en hel del pengar, men då ingår praktiska bekvämligheter som tillgång till tvättmaskin, duschar och inte minst elström.
Ström, ja. Där någonstans går en viktig skiljelinje mellan de mer, respektive mindre, besuttna inom modernt svenskt campingliv. Medan husvagnsägarna drar sig in i vagnen när det börjar regna och inne i värmen slår på tv:n eller datorn och värmer något i mikron, finns det en annan kategori campare som inte är lika lyckligt lottad; tältfolket. Med regnet smiskande mot duken inskränker sig underhållningen oftast till batteridriven radio eller läsning i ficklampssken. Trots det är tältandet i Sverige på väg upp, enligt SCR:s kvalitetschef Håkan Gusteus.
– Tältande har ökat väldigt på senare år, det känns som en rörelse tillbaka mot större enkelhet och det är kul. Delvis beror det säkert också på att tältens kvalitet har blivit allt bättre, säger han.
För de olika kategorierna av campare finns ett antal saker som är bra att tänka på. För husvagnsägaren är det viktigt att välja en bra plats för vagnen, särskilt om den ska utgöra ens hem de närmaste fem månaderna. En placering inom campingen som är ostörd men ändå central är ett önskemål för många, precis på samma sätt som när man köper en sommarstuga.
Och hur är grannarna? Frågan kan verka irrelevant när det handlar om portabelt boende, men campare umgås flitigt över tomtgränserna och en semester bredvid ett surkart kan ge hela sommarhalvåret en dyster bismak.
För tältaren är första steget att kontrollera att man är välkommen. Så gott som alla campingar tar visserligen emot tält, men eftersom tältarna ofta är yngre och vissa campingplatser har åldersgränser är det värt att kolla läget i förväg. Skälet till särbehandlingen är att yngre gäster på vissa orter antas kunna störa de andra besökarna.
Det är också viktigt att lära sig att inte inkräkta på husvagnsägarnas tomtplatser, eftersom det hänt mer än en gång att tältare dragit på sig de andras vrede efter att ha genat över en annan campares ”ägor”. Och tänk inte ens tanken att kasta skräp på någon grannes territorium.
Tältare bör också gärna ha vissa grundläggande kunskaper om olika husvagnsmodeller. Det kan verka onödigt, men om det är något campare älskar att göra så är det att diskutera för- och nackdelar med olika husvagsmodeller. Medan man står och väntar på att tvätten ska bli färdig behöver man ju något att tala med camparkollegerna om, och en sak är klar: husvagnscamparna bryr sig inte om vilket märke du har på ditt kupoltält. Vagnar är och förblir det ständiga diskussionsämnet.
För alla campare oavsett boende är förstås grillen en viktig sak. Inte ens nyblivna fritidshusägare är lika envisa i grillandet som landets campare. Vad som skiljer grupperna åt på campingen är i första hand placeringen av grillen: husvagnsägarna packar i regel med en riktig grill och har den oftast i anslutning till vagnen, medan tältarna brukar använda engångsgrill och utnyttja mobiliteten till att äta en bit ifrån sovplatsen. Resultatet blir att tältfolket sitter på stranden och äter, medan husvagnsfolket håller sig vid husknuten.
Det kan förstås också vara värt att fundera över vilken typ av campingplats man är ute efter. Är man ute och reser längs en bestämd rutt är det kanske inte så mycket att välja på, då tar man helt enkelt vad man får, men om man har tänkt bli kvar en längre tid kan det vara intressant att veta vilka faciliteter campingen har.
Anläggningarna inom SCR har mellan en och fem stjärnor där de bäst utrustade påminner om moderna hotellbyar med minigolfbanor, pooler, pubar, restauranger och så vidare, medan de enklaste kanske inte lockar med särskilt mycket mer än toaletter och duschar.
Prisskillnaderna mellan anläggningar med många eller få stjärnor är oftast inte särskilt stora och då är det i stället området som sådant, och kanske hur nära naturen man är beredd att bo, som får avgöra valet.
För den som vill vara riktigt lössläppt och fri finns det förstås ännu ett alternativ: så kallad vild camping, det vill säga camping utanför en campingplats. Från de enklare smitmetoderna, som att helt fräckt och gratis slå upp tältet strax utanför campingområdet och kanske snylta lite på bekvämligheterna, till de mer äventyrliga varianterna. Själv minns jag en natt i centrala Kristianstad, då tältet slogs upp vid midnatt i vad som verkade vara en lugn och lummig park i utkanten av stan. Väl nere i sovsäckarna noterade vi att det dök upp fler och fler bilar utanför. Vi hade slagit upp tältet vid de lokala raggarnas samlingsplats och snart kom några av dem och ryckte i tältduken för att bjuda på öl. När det till slut blev morgon fungerade en rad envisa plingplongljud som väckarklocka – centralstationen visade sig ligga ett stenkast från tältet, vilket gav en oväntat urban touche åt upplevelsen.
Men det var som sagt gratis.