Seychellerna

”Detta är ett paradis...”

... med lättfångade fåglar, fisk, sköldpaddor, kokosnötter, färskvatten och rakvuxna träd”, skrev sjöfarare 1609 när de klev i land på Seychellerna. Denna tropiskt vackra övärld mitt på ekvatorn i Indiska oceanen lockar än i dag med förföriska stränder av timglassand.

När vi landar på den största ön Mahé piskar ett varmt tropiskt regn oss i ansiktet. Vårt lilla plan som ska ta oss till grannön Praslin kan inte lyfta. I tropikerna brukar skyfallen ofta försvinna lika fort som de dyker upp, men inte denna gång. Drömbilden av ett turkosskimrande vatten, kokospalmsbeströdda öar omslutna av kransar av vit korallsand lyser dock med sin frånvaro denna första dag på semestern. Så är det ofta med drömmar, de måste med jämna mellanrum raseras för att verkligheten ska tona fram klarare och sannare. Och mycket riktigt nästa dag vaknar vi med stora glipor av blå himmel och denna Seychellernas mest romantiska ö visar att drömmar också kan vara en del av verkligheten.

De paradisiska klichéuttrycken är annars uttömda när det gäller Seychellerna och de har hängt med länge. Redan för drygt fyra hundra år sedan, i januari 1609, steg sjöfarare från Ostindiska kompaniet i land på öarna och konstaterade: ”Detta är ett paradis med lättfångade fåglar, fisk, sköldpaddor, kokosnötter, färskvatten och rakvuxna mastträd.” Mycket har hänt sedan dess. Trots att halva ytan av denna gigantiska övärld på ett hundratals öar är skyddad, så har många av dem exploaterats för att kunna ta emot den växande skaran av turister som lockas av exotism, orörd natur och avskildhet. Här firade Prinsessan Madeleine och Chris O’Neill sin smekmånad. Kändiskvoten är förvisso hög på de som söker sig hit, men det går att hitta boende till överkomliga priser och de flesta stränder är tillgängliga för alla.

Det stora antalet öar, som är minst ett hundratal, låter mer än vad det är. Ytan motsvarar visserligen Frankrikes storlek, men landmassan motsvarar bara lilleputtlandet Andorra. Flera sticker precis upp över vattnet och består mest av sand och några palmer. Befolkningen, en blandning av européer, afrikaner och asiater, uppgår till cirka 90.000. De flesta är bosatta på den största ön Mahé som bara är 27 kilometer lång och åtta kilometer bred.

– Jag har jobbat i Paris, men det gick inte en dag utan att jag saknade livet här på Seychellerna och jag längtade hela tiden tillbaka, säger Nicole Ange, som vi träffar i en guldsmedsaffär i Mahe.Foto: Jörgen Ulvsgärd

–Allt är inte bara fridfullt. Inte heller vi är förskonade från det allt tuffare klimat som råder i världen och de ekonomiska problem som för kriminalitet och drogproblem med sig. När jag växte upp sov alla med dörrarna öppna, men det gör vi inte längre. Å andra sidan har vi det så mycket bättre än på många andra platser. Arbetslösheten är i stort sett obefintlig och den vackra naturen har vi gratis.

Det är något som händer med oss när vi lämnar den inrutade vardagen och plötsligt sitter där i solnedgången med prasslet från palmbladen över våra huvuden, bruset från indiska oceanens mjuka vågor och en iskall öl i handen. Andningsfrekvensen sjunker. Men plötsligt bryts stillheten av en flock stora svarta siluetter som sveper förbi tätt över våra huvuden. Det är ”flygande hundar”, stora fladdermöss, eller som de säger på Seychellerna ”Flying Fox” som är på väg från ett mangoträd till ett annat. När vampyrskräcken bedarrat sitter jag kvar en stund tills nattens stjärnor stiger över havet. Södra korset framträder tydligt på stjärnhimlen som är mäktigare än jag är van att se den. En diskret klockringning påminner om att det är dags för en kreolsk middag med indisk touch. Det är den danske kocken Christian Pedersen som basar i köket på restaurang Seahorse sedan ett år tillbaka. Han berättar entusiastiskt över gästbesöket av de svenska Michelinkockarna Jacob och Anton från restaurang Gastrologik i Stockholm.

– Det seychelliska köket domineras av fisk med tonvikt på svärdfisk, red snapper och tonfisk och med brödfrukt som en viktig ingrediens. Varje vecka gör vi av med 900 kilo fisk. De dominerande kryddorna är curry och kanel. Till efterrätterna har vi ofta vanilj som smaksättare tillsammans med kokos. Här växer nämligen världens bästa vanilj, säger Christian och tillägger att de mest typiska frukterna är mango, papaya och den lokala combabafrukten som ofta används i gazpacho. I fruktkompotterna är bilimbifrukten hans favorit.

Foto: Jörgen UlvsgärdFör den som letar lokala restauranger utanför de lyxiga hotellanläggningarna kan det vara svårt. De flesta turister äter i anslutning till sina hotell och lokalbefolkningen äter helst hemma. Men ligger resorten nära några av de större byarna är det inget problem.

För att utforska ön Praslin tar vi oss på slingrande vägar till dalgången Vallée de Mai. Förmiddagens motljus förvandlar vägbanan till en dallrande hägring av vattenspeglar som bildas av solen och hettan från asfalten. Den yppiga grönskan av takamakaträden reser sig som en grön vägg på vardera sidan om vägen. Det ger en känsla av att färdas på en flod. Doften av urskogens fuktiga förmultnade jord blandas med friska sötaktiga dofter av hibiskus som letar sig in genom bilens öppna fönster. I denna uråldriga skog växer de sällsynta palmerna, Coco de mer, som kan bli flera hundra år gamla. Kokosnötterna är tvådelade och kan väga upp till 30 kilo. De tar sex år på sig för att mogna.

Vi följer i naturvårdaren Anse Lezios spår genom denna täta ångande urskog av palmer och höga casuarinaträd, badamier och takamakaträd där endast den svarta paradisflugsnapparen häckar. Skogen är så tät att dess bladverk med jämna mellanrum förmörkar solen.

– Jag förstår att de som kommer hit upplever det som paradiset på jorden. Visst, det är exotiskt. Stränderna och naturen är mitt vardagsrum. Palmerna, stränderna och havet är min identitet och jag tar en simtur varje dag, säger hon och föser undan några stora palmblad som döljer den tvådelade jättekokosnöten.

Foto: Jörgen UlvsgärdNär kontinenten Gondwana, som omfattade stora delar av södra halvklotet bröts isär och skilde Afrika från Indien för miljontals år sedan, blev några av de högsta granitbergen kvar ute i Indiska oceanen. De högsta topparna av dessa, Mahé, Praslin och La Digue, räknas i dag till de största av Seychellernas så kallade inre öar. Men det finns gott om helt obebodda och orörda korallöar, bland annat den avlägsna Aldabraatollen, som i dag är en världsarvsplats och hemvist för jättesköldpaddor och de stora trädklättrande krabborna.

För de som inte kommer dit går det att få se dessa urtidsdjur på grannön La Digue som man når efter en kort båttur från Praslin. De håller visserligen till i ett reservat, men det blir ändå en mäktig upplevelse att komma nära dessa djur som rimligen borde vara utdöda för länge sen. Denna ö, med sina mjukt veckade granitblock vid stranden Grand Anse Source d’Argent i utkanten av byn La Passe, har utgjort en klassisk fond för världens alla modefotografer. Mellan regntunga moln och glipor av sol och blå himmel blir vi helt besatta av att försöka fånga bilderna av de svarta grafiska stenblocken som tornar upp sig mot vit korallstrand och turkosblått vatten. La Digue är så långt ifrån en partyö man kan komma. Här är det stillheten som råder. Några få bilar finns det visserligen, men mest handlar det om cyklar.

När det lättjefulla livet på Constance Lemuria har mättat både kropp och själ och snorkelturerna bland korallreven är avklarade kommer längtan efter att få närma sig det seychelliska vardagslivet. Vi beger oss därför, efter en kort flygtur, till huvudön Mahé och en av världens minsta huvudstäder, Victoria. Det finns bara fyra trafikljus i stan och det säger allt om denna minihuvudstad, men på fisk och grönsaksmarknaden är trängseln och kommersen stor. Strax utanför marknadsplatsen i korsningen mellan Independent Aveny och 5th june Aveny står ett klocktorn, Big Ben i miniatyr, som restes 1903 för att markera att Seychellerna var en brittisk kronkoloni. Landet har under århundradena tillhört såväl Frankrike som Storbritannien och blev självständigt så sent som 1976.

Som avslutning på vårt lilla äventyr i Seychellernas övärld tar vi en taxi upp till nationalparken på Copoliaberget i Morne, landets högsta punkt med sina 497 meter över havet. Härifrån är det lätt att förstå att sjöfararna från Ostindiska kompaniet konstaterade:

”Detta är ett paradis...” Det är bara att kapitulera och hålla med dem.

Cykla och vandra bland palmer
Den tvådelade kokosnöten kan väga upp till 30 kilo. Foto:

Resa dit

Jambo Tours och Ving Apollo är huvudaktörerna på chartersidan. En vecka på Constance Hotels & Resorts kostar från cirka 17 000 kr per person. Den som vill ta sig dit på egen hand flyger smidigast och snabbast med Emirates, som är det enda reguljärflyget mellan Stockholm och Seychellerna, för cirka 8 000 kronor. Ethiopien Airlines flyger till ett lite billigare pris via Addis Abeba. Bästa tid att resa är i princip året runt, men det regnar mer mellan november och mars. Oftast handlar det om kortvariga tropiska regn.

Tre tips

Vandra bland regnskogens berömda kokospalmer. På ön Praslin ligger Vallé de Mai, en liten nationalpark som rymmer Unescos världsarv med den unika kokospalmen Coco de Mer. Palmerna växer bara här, har tvådelade jättenötter som väger upp till 30 kilo.

Cykla på La Digue

På La Digue är cykel det bästa sättet att ta sig fram. Undersök de vackra sandstränderna med Grand Anse som nummer ett. Den som har lust och ork kan cykla upp till La Digues högsta punkt, Örnnästet.

Dyka och snorkla

Indiska oceanen är en suverän plats för dyk- och snorkelintresserade. Området runt de seychelliska öarna har ett alldeles speciellt undervattenliv. Överallt kan du hitta företag som fixar dyk- och snorkelutflykter. Bästa tiden och bästa sikten är mellan april–maj och november till december.

Boende och mat på ön Praslin

Överkomlig lyx: Constance Lemuria är en mysig familjevänlig och lyxig resort med avspänd atmosfär. Restaurangen Seahorse är ställets bästa restaurang. Här serveras lokalproducerad mat i kreol-indisk tappning av den danske köksmästaren, Christian Pedersen. Pris per natt cirka 2 500 och uppåt beroende på standard och säsong.

www.lemuriaresort.com

Bra budget: Loulou’s bungalows är ett mycket prisvärt och charmigt ställe som består av enkla bungalower bland palmerna vid stranden Grand Anse. Bungalow för 750 kr per natt.

Restaurant & Bar La Pirouge

Populär bar och restaurang vid stranden Cotés d´Or i viken Anse Volbert. Klassisk seychellisk mat serveras med betoning på fisk och skaldjur. Stället har också rum att hyra. www.piroguelodge.com

Boende och mat på Mahé

Hotellanläggningen Ephelia Seychelles är en femstjärnig resort och ligger på en smal landtunga med stränder på både södra och norra sidan. Det är bara att välja var man vill njuta av soluppgång eller solnedgång. Hela anläggningen utstrålar lyx och har flera riktigt bra restauranger. Pris från 3000 och uppåt beroende på standard och säsong. www.epheliaresort.com

Restaurang Cyann på resorten Ephelia kan stoltsera med en suverän utsikt över Port Launay Marine Park. Maten går i en crossoverstil av fransk och asiatiskt snitt med lokal touch. Vinkällaren kan mäta sig med vilken vinkällare av rang som helst i Europa.

Boende på La Digue

De flesta som besöker denna ö gör det som dagsutflykt. För de som vill stanna över finns en rad olika enklare men charmiga boenden (se hotel.com). Et av dessa populära ställen är La Passe Guesthouse. Pris per natt cirka 500 kronor.

la-passe-guesthouse.com