Barnen sitter på fördäck. Som två pirater i flytväst, med döskallesjalar om håret och benen hängande över relingskanten. De sjunger för full hals, både fyraåringen och tvååringen. Solen skiner, båten stävar fram i fyra lugna knop och allting är perfekt. Sången ser ut att komma långt inifrån, som om det bara inte går att låta bli. Tonerna blåser bort med vinden, att det är två helt olika melodier bekymrar inte alls.
Vi har lämnat Stavsnäs efter lunch och vädret är bästa tänkbara – klarblå himmel, strålande solsken och ljumma vindar. Sådant betyder en del när man seglar, i synnerhet när man har små barn med sig. Vi är fyra vuxna och fyra barn i åldern 1–4 år. Och så skepparen Bosse förstås, som äger båten och som också är farfar till två av barnen. Det är han som sköter det mesta av seglingen, som säger till oss mindre rutinerade vad vi ska göra och när, och som blir vår instruktör när barnen är mätta, nöjda, nybytta eller sover och vi har lite tid att fördjupa oss i seglingens konster.
Båten är en 32-fots Comfort med kojplats för sex till åtta personer, beroende på ålder och hur tätt man vill ligga. Vi väljer att dela upp oss, så att en av familjerna sover i tält. Då minskar trängseln och de minsta barnen behöver inte störa varandra på natten.
Som den vane seglaren vet är livet ombord en fråga om organisation och planering, och det är krav som inte minskar när man har fyra små barn med sig. Det är välling och blöjor, solskydd och ombyten, pekböcker och gosedjur. Blöjor, tält och sovsäckar är skrymmande, men båten sväljer mer än man tror. Med stuvning och tålamod går det bra.
Man skulle kunna tro att segling med barn skulle vara en orgie i förhållningsorder. Så är det inte, visar det sig. Vi har en enda oomkullrunkelig regel: Flytvästarna ska vara på. På både stora och små. På båten, i sittbrunnen, på bryggan och även vid lek i strandkanten. Endast inne i ruffen får man ta av sig den.
Det är en regel som är jobbigare för de vuxna än för barnen. Flytvästarna åker på och av, på och av, i takt med att barnen klättrar in och ut ur båten. Varje gång behöver de hjälp med spännen och remmar.
Annars är inte mycket bestämt i förväg. Mer än att vi ska ta det lugnt och njuta. Sedan får väder och vindar bestämma. Och barnen. Vi satsar på korta dagsturer.
Vi går upp genom Älgöfjärden, glada barn dinglar med benen över relingen och låter svallvågorna stänka över knäna i Vindöström. Bakom sitter föräldrarna och håller två barn var i de tampar vi knutit fast baktill på flytvästarna. Vi rundar Djurö på insidan och går västerifrån in till en skyddad naturhamn vid Lammholmen. Trots att vi siktat på en kort tur, hamnar vi ändå i tidsnöd före middagen. Allt tar längre tid än man tror. Kex och vindruvor blir räddningen för hungriga vargar.
Att tälta för första gången i livet är spännande. Tältet är snart fullt av barr och skräp, när spralliga barn kryper in och ut. Ingen ficklampa behövs för att läsa kvällssagan i den ljusa sommarkvällen. Men sedan är det svårt att komma till ro.
Först bus, sedan ”kan inte sova” och därefter kissnödig. Framåt klockan 22 börjar tålamodet tryta, ett halvt misslyckande för den förälder som haft strålande ork hela dagen men som nu legat i tunneltältet i över en timme och tänkt på den ”ankarwhisky” som väntar i båten. Från sittbrunnen hörs lågmälda röster. När det äntligen är lugnt i tältet får det bli ett svalkande dopp för att skölja bort irritationen. Därefter kommer tröttheten.
Förmiddag i land – ett bra småbarnstrick. Vi ligger stilla i naturhamnen och korta ben får springa av sig. Vi ror jolle, badar och låter barnen testa flytvästarna i vattnet. Det känns konstigt, men man flyter ju faktiskt och kan ”simma” långt ut. Tältet packas ihop i lugn och ro. Loke, tre år, ramlar i sjön men har turen att landa på en grund platå precis under vattenytan. Barnen sover i omgångar, vi äter lunch och ger oss av igen.
Vi seglar genom Möjasundet. Blir inte barn rastlösa av att vara på sjön? Att befinna sig på en begränsad yta och inte kunna röra sig obehindrat? Det verkar inte så. Snabbt upptäcker man att en segelbåt är en utmärkt lekplats. Det går att klättra på taket, dingla med benen, fiska upp vatten med en hink. Hålla sig i linor och vajrar när båten guppar, snurra på vevar och lägga tampar i snygga åttor. Bråk uppstår om vem som ska hålla i rodret, ett millimeterrättvist skiftschema inrättas. Stolta styrmän hjälper Bosse med kursen. Plötsligt är intresset förflyttat och fyra flytvästar ligger i en hög på durken. Förpiken har förvandlats till kuddrum. Då och då tittar en rufsig kalufs upp ur förpiksluckan.
När tålamodet tryter gäller det att ha någon liten överraskning i bakfickan. Såpbubblor plockas fram, en karta med små klistermärken blir sysselsättning för en timme. Sedan är det mat igen.
Timmarna går. Ettåringarna sover middag, sida vid sida i förpiken. De äldre barnen blåser såpbubblor i aktern. Sommar-Sverige passerar förbi – klippor, sommarhus, bryggor och båtar. Det är vackert och vilsamt under sommarlätta moln.