- Foooore! Golfäraren Jerker Mons-Svensson duckar där han står på övningsområdet. Strax efter slår en boll ner bara några meter ifrån honom.
- Nu kommer svenskarna, säger han och ler, till synes oberörd.
- Man vet det för fransmännen ropar aldrig "fore". I bästa fall skriker de "attention", men då är man ju redan träffad.
Nej, säkerhetstänket var kanske inte i centrum när golfbanan i Aix-les-Bains började anläggas på 1890-talet, som en av de första i Frankrike. Alltså är det fullt möjligt med en promenadväg fem meter framför utslaget på inledningshålet. Och att ha ett övningsområde i direkt anslutning till fairway på hål 8. Det dimper ner en och annan farlig boll på fel ställe.
Runt den kuperade golfbanan i Aix-les-Bains tornar bergen upp sig. Vi befinner oss i sydöstra Frankrike, inte mer än ett par utslag från den pöl - Lac du Bourget - som till all förvåning är landets största insjö. Hit kom romarna under antiken för att dricka brunn och bada hälsobringande termalbad. I dag bubblar den lilla orten av turistaktiviteter, med skidbackar, hippodrom och casino. Ja, och så golf.
- Försök få med höften i svingen och låt den bakre foten följa med ännu mer. Man ska kunna läsa skonumret under sulan.
Jerker Mons-Svensson går från person till person och ger instruktioner på driving range. Han är en profil på den franska banan och är både vd i företaget Kullenberggolf, som anordnar golfresor till olika ställen i Europa, och tränare under vistelsen i Aix-les-Bains. Den personliga kontakten är hans varumärke. Denna vecka har han 15 svenska resenärer på plats - alltifrån Knut, som aldrig hållit i en klubba förut, till Janne, som spelar på handicap 13. Åldern varierar från 25 till 70 år.
- "Skjut in byrålådan" med rumpan, och böj lätt på knäna.
De flesta är påfallande duktiga. En kille blir tillsagd att inte slå så långt. Fransmännen blir lite sura när man träffar taket på ett hus som ligger bortanför rangen.
För en knapp tusenlapp ingår man i Jerker Mons-Svenssons golfskola, som har lektioner under veckan. Nivån bestäms av deltagarna, alla har detaljer att slipa på. Övningstimmarna varvas med spel på banan och privatlektioner för den som vill.
På tisdagen är det tävling - Scramble. Vi delas in i lag om tre eller fyra. Alla spelare i laget slår varje slag, men de sämsta bollarna plockas hela tiden upp och flyttas fram till det ställe där lagets bästa boll hamnat. Det gör att laget håller ihop och alla blir delaktiga, oavsett handicap.
Det sociala i golfspelandet kommer fram. Under vandringen runt banan byter vi råd, berättar om våra liv och räknar slag. Golfmässigt kompletterar vi varandra. Någon slår långt, en annan stabilt och någon har koll på reglerna. Det är alltid någon i laget som överraskar på varje hål. Tävlingen avslutas med kängurufilé och potatisgratäng på restaurangen i klubbhuset. Det blir skryt, skratt och många glas av det goda vattnet.
Efter en lång dag på golfbanan är det skönt att mjuka upp musklerna på något av stadens badhus. Jag har precis glidit ned i vattnet när:
- Monsieur!
En nitisk badvakt förklarar att jag har fel sorts badbyxor. "Raisons d'hygiène." Jag klättrar upp ur bassängen och talar om att badshortsen är helt nya. Då drar han av sig sina byxor och visar mig.
- Så här ska badbyxorna se ut. Det ska vara polyamid!
Mina är 100 procent polyester, jag får snällt hålla mig till sauna och hamam. Det är inte fel det heller. Inne bland ångorna i den helt mosaikklädda bastun sitter en tunnhårig, överviktig man i övre medelåldern. Ovanför honom i taket växlar lysdioder färg, från djupt vinrött till ljusgrönt till illande lila. Det måste kommenteras, äntligen törs jag prova min franska.
Veckan går, på och kring golfbanan. En kväll är det teoripass, en annan vinprovning. Ett sällskap åker till en av de fyra Guide Michelin-krogar som finns i närområdet. Men mest spelar man golf.
- Framför allt handlar det om Jerker. Det känns personligt och man får bra hjälp, säger ett par från Stockholmsområdet. Det är därför vi kommer hit. Vi var här både förra året och en sväng i våras.
De är inte ensamma. Många av golfresenärerna till Aix-les-Bains återkommer. De flesta på våren, det är då den riktiga högsäsongen infaller när svenskarna vill komma i form inför sommaren. Och trots 19 år i Aix-les-Bains kommer Jerker Mons-Svensson ihåg de flesta spelarna.
- Det händer att jag kommer ihåg hur folk svingar när jag skakar hand med dem efter lång tid. Ja just det, det där var han som "slicar" åt vänster.