Varför bara åka till Wien för att uppleva opera? I Bratislava, en timmes tågresa därifrån, finns två operahus där biljetterna bara kostar bråkdelen.
Den slovakiska huvudstaden vid Donau har två förnämliga operahus, det äldre i stramt utsmyckad nyrenässans, det yngre lika stramt men modernt, luftigt och upplagt för den mest utsvävande och utrymmeskrävande operakonst.
I Wien kan det kosta 2 400 kronor att sitta på bästa plats i salongen. I Bratislava kostar dyraste platserna 350 kronor på gamla operan och 400 på den nya. Undra på att tåget från Wien – en timmes resa – är fullt av operaälskare. Sångarna är kanske inte alltid lika frejdade, men upplevelsen behöver inte vara sämre. Så vill man kombinera opera med fläktarna från Donau är Bratislava ett betydligt mer prisvärt alternativ än Wien.
Bratislavas gamla operahus Uppfördes 1886 och ligger praktfullt renoverat, skinande som en nybakad krokan, i stadens gamla hjärta i änden av det storslagna esplanadtorget Hviedzdoslavovo namestie.
Klassiska kompositörer står staty över den storslagna entrén. Publiken är nyrakad och nyklädd och skiner likaså. För kvällen ges Antonin Dvoraks ”Rusalka” från 1901, en tjeckisk nationalromantisk opera bland skogsrån och andra naturväsen. Det tungt naturlyriska motivet kontrasteras av modernistiska inslag i dekoren. Så kryper Näcken upp ur en lucka och hamnar i något som mest ser ut som en ostädad bilverkstad.
Balkongerna vimlar av loger, där det sitter familjer med prydligt klädda barn, varav inte alla är lika roade av föreställningen.
Fördelen med att sitta högt upp är att man kan följa den tyska textremsan som löper på displayen över scenen. Sitter man långt fram på parkett får man ont i nacken.
Längst fram längst ut till höger på parkett sitter en polisman i blå skjorta. Han har en kollega på varje balkong, vilket ger hela föreställningen en officiell prägel.
I pausen serveras bubblande Hubertus, stadens eget, friska sprudelvin.
Bratislavas nya operahus. Det stilrena betongvita operahuset tog flera decennier att färdigställa och ligger en bit utanför den gamla stadskärnan i ett nybyggt område av mässbyggnader.
Sedan man väl hittat dit träder man upp och in i en överdådig operasalong. Scenen är utbyggd med långa ramper på sidorna som ger helt andra möjligheter än den slutna scenen på den gamla operan. Det ger rymd för den färgsprakande handlingen i kvällens föreställning, den tjeckiska nationalklenoden ”Brudköpet”.
Bedrich Smetanas festliga, folkmelodiska opera från 1866 ges i en praftfull föreställning som även är ett turistiskt trumfkort.
Publiken är mindre påtagligt aftonklädd här men dricker samma sprudlande Hubertusvin i pausen.