Den gamla stadskärnan i Bratislava vilar på östra sidan av floden Donau vars kajer kantas av fartyg, små passagerarbåtar som är på väg till Wien och breda lyxpråmar tillfälligt förankrade på sin makliga färd från Tyskland till Svarta havet.

Från andra sidan floden välver sig en mycket hög och rätt hisklig bro som landar i en motorväg mitt i Gamla stan i Slovakiens huvudstad. Den kommunistiska regimen lät under 1970-talet riva hela det gamla judiska kvarteret för att få plats med bron.

Stadens historiska hjärtpunkt är det högt belägna slottet vars fyra röda hörntorn blickar ner på Donau. Därifrån kunde man fordom spana in illasinnade fiender på floden.
Här uppe levde den österrikiska drottningen Maria Teresia ett utsvävande lyxliv. Här bodde också flera ungerska kungar – Bratislava var ungersk huvudstad eller i alla fall kröningsstad under flera sekler.

Slottet brann ned 1811 – beroende på slarv, sägs det. Sedan stod slottet som ruin ända till 1960-talet då man påbörjade en restaurering. Den pågår fortfarande. Man får en fin promenad uppför slottsbacken och en magnifik utsikt över staden.
Bratislava kallades Pressburg på tyska. En stor del av befolkningen var tyskar. Andra var ungrare.

Av den judiska befolkningen finns en liten spillra kvar – nazisterna ockuperade dåvarande Tjeckoslovakien redan 1938. Vid foten av slottet finns ett judiskt museum.
Staden är precis lagom stor för några dagars strövande museivandring. Gränderna i Gamla stan omges av vackra, småborgerligt prydliga hus. På bredare gator ilar spårvagnar. Ska man åka taxi bör man ringa och beställa – annars blir priset av någon anledning dubbelt så högt.

Bratislava är dock så litet att man oftast klarar sig med att promenera.
Ett av stadens minsta museer är tillägnat kompositören och pianovirtuosen Johann Nepomuk Hummel, som föddes här år 1778.

Stadens högsta museum, vapensamlingarna, är inrymt i Mikaelstornet. Man klättrar uppför ett otal spiraltrappor. Väggarna kryllar av spjut, sablar, uniformer, kulor och krut. Till slut kommer man upp på en tornbalkong och tittar ner på vindlande gränder.

I Ärkebiskopspalatset glänser några färgstarka gobelänger från 1630 som bara har sin motsvarighet i England och på Drottningholms slott i Sverige.
På konstmuseet vid Donaustranden påminns man om att affischkonsten kunde stå mycket högt under den slutna, kommunistiska tiden – särskilt teateraffischerna.

Det slovakiska köket består främst av griskött, lammkött och knödel – oftast gott, stundom läckert, alltid mäktigt. Wienerschnitzeln är stabbigare än i Wien. Om hösten finner man fina anrättningar av gås med tunna potatispannkakor och rödkål. Man bör inleda måltiden med en soppa, inte minst för att påminna smaksinnet om hur soppor smakade när alla måltider inleddes med soppa.

Maten är billig och ölet smakar så bra som man kan vänta sig i den här delen av världen. De tjeckiska ölsorter vi känner från Sverige breder ut sig i Bratislava.
Det finns dock ett trettiotal utmärkta slovakiska märken – bara man letar. Och många milt syrliga viner.

Besöker man Bratislava tidigt om hösten tar man med fördel spårvagn till skördefesten i Raca eller lokaltåget några stationer till staden Pezinok eller bussen till staden Modra. Där väntar de lokala odlarna i små stånd vid vägkanten med vin i dunkar och sprit som också utvinns av druvorna. Man äter lagom fet och kryddig mat för en billig penning i det trolska skenet av kulörta lyktor när kvällningen sänker sig.

Inne i stan bör man inte komma för sent till det dukade bordet. Kockarna brukar gå hem före tio. Återstår några turistiska matställen som har öppet längre men de är påtagligt dyrare och erbjuder en matsedel som man återfinner i vilken huvudstad som helst.
I stadsmuseets källare finns en avdelning för det friska, mousserande Hubertus-vinet. Detta serveras halvsött i pausen på Gamla Operan och halvtorrt i pausen på Nya Operan.

I båda operahusen ger man färgstarka, förnämliga föreställningar för en diskret aftonklädd publik. Biljettpriserna är så låga att operahabituéer regelbundet kommer resande från svindyra Wien för att ta del av den omväxlande repertoaren en timmes tågresa österut.