Om man vaknar omgiven av knotiga trästolar, dunkla väggpendyler, murriga gjutjärnsbord och en ring i väggen från tiden då huset var ladugård – då talar mycket för att man befinner sig i ett casa rural, ett lanthus, på Kanarieöarna.
På köpet får man ofta en krokig färd på smala vägar vid bråddjupa stup bland cyklister och motorister. Men man kan också ta bussen. Förbindelserna brukar vara bra, i alla fall dagtid.
Blånande berg, doftande blommor, skällande hundar. Rena drömmen för den som vill bo rustikt.
Husen har sina rötter många hundra år tillbaka. Stilen är kanarisk, murrigt brun med vita väggar där större murstenar inte målades – för att spara in på färgen.
Köket är fullt modernt inklusive mikro, badrummet oklanderligt. I trädgården växer apelsinträd och vid dörren står promenadkäppar och paraplyer.
Man kan bo i två plan med utsikt över egen pool med turkost vatten för 700 kronor per natt. Man kan bo två familjer i varsin lägenhet med gemensam gård, gemensam tvättmaskin och all tänkbar bekvämlighet för 1 000 kronor per natt. Man kan bo hela släkten – variationerna är oändliga.
De är dyrast på Gran Canaria. Där hittar man också ekoturism i lyxklass för rosökande trekkare som uppskattar magnumteve på sovrumsväggen plus egen biograf med avancerad ljudutrustning, och därjämte jacuzzi, dator, internet, ac, heldatoriserad ljusgivning, allt servat av sobert designade solfångare.
En orsak är att nybyggnation inte tillåts. Det gamla husets utsida ska vara original, medan insidan får vara hyperrmodern.
I staden Teror besöker vi El Borbullón, ett stort mörkgult hus högt över nejden. Det innehåller Atlantens största sovrum (där man inte får gå med skor) och har Gran Canarias största citroner på träden utanför fönstret. Inomhus kryllar huset av omställbara lampor för atmosfärens skull.
Vi åker vidare till Casa Rural Finca Mirador Bandama. Ägaren är försäkringsdirektör men också en mycket händig man.Han har själv byggt om den gamla gården till några hus som han hyr ut med tillhörande jacuzzi med milsvid utsikt. Han odlar druvor som han pressar till vin och säljer.
– Det blir högst tusen flaskor om året men det är en trevlig sysselsättning, säger han.
Huset har stengolv och är rätt stort – 50 kvadratmeter med kök, glasveranda och vidunderlig utsikt från terrasser åt alla väderstreck. Man ser vingård på vingård långt bort mot Las Palmas. Man lever bland blommor, katter och en tupp som turligen är alldeles för ung för att störa med sitt kuckeliku. Tystnaden om natten bryts bara av ett och annat fjärran hundskall.
I huset bredvid bor ett tyskt medelålders par. Frun sitter i en solstol och prisar Gran Canaria.
Att hyra hus på Fuerteventura var däremot förskräckligt, menar hon.
Ja, kontrasten är stor till Casa Rural Tamasite i Tuineje mitt på Fuerteventura, ön som ligger ostnordost om Gran Canaria. Huset är svårt att hitta, ligger inte alls mitt emot kyrkan som förmedlingen har sagt. Dessutom regnar det.
Huset har två rum, stort kök plus badrum, allt i kanariska murrfärger. Men inget varmvatten.
Om hörnet ligger bykrogen som är ett oansenligt hak där magra karlar dricker öl och rom. Biff, potatis, vin, ost, kaffe och konjak kostar 18 euro. Det är nästan tomt till 21.00 då det kommer en familj på tio personer och äter middag. En Shell-mack och ett storköp lyser upp den mörka kvällen. Bankomaten talar svenska : ”Riv sönder dokumentet före ni lämnar den i papperskorgen”.
Det regnar in från takfönstret i köket, droppar även i badrummet. I duschen finns bara kallt och iskallt vatten. De tjocka murväggarna reducerar i alla fall tupparnas galande.
På morgonen träffar jag värdinnan, Magdalena Lopez Mendoza. Hon är vad man kallar ett rivigt fruntimmer och hyr även ut ett antal hus på sin lantgård – la Gayría – som kryllar av småhundar, åsnor och kor. Den stora vakthunden heter Sambo. Men vädret ger inte stället full rättvisa. Hennes hus är säkert trevliga när solen tittar fram. Pool finns också. Med djurälskande barn borde en vistelse här vara idealisk.
Att det inte finns varmvatten förklarar hon med solfångaren. Ingen sol = inget varmvatten.
Längre in på ön på en ödslig slätt finns Casa Rural de la Burra – ”åsnans hus”. Det är ett läckert litet stenhus, före detta åsnestall - som hyrs ut av öns gladaste människa, fysikern Marta Cabrera. Hon bor här med sin make, som är lärare, och två små barn. Huset de hyr ut är nyrenoverat, ljust och fräscht.
Det står en flaska hemgjort vin på köksbordets blårutiga vaxduk. Smaken har drag av sherry. Få ting ger en så genuint hemtrevlig prägel på vistelsen i ett hus som en flaska vin från trädgården.
Huset har gamla fönster, gamla dörrar, snyggt och enkelt möblerat, inga prylar alls, kallt stengolv. Allt i köket finns i exakt två exemplar.
– Men man kan ha flera barn med sig, förklarar Marta Cabrera med sitt kluckande skratt. Det finns en barnsäng och soffan kan bäddas upp..
På nästa ö, La Gomera, finns organisationen Ecotural, som förmedlar 58 hus. Chefen Lauria
Toral finns på kontoret i den lilla bergsstaden Hermigua.
– Våra hus måste vara byggda före 1958, berättar hon, fasaden ska restaureras pietetsfullt med gamla material, sten och trä, inte aluminium. Inomhus får det finnas alla moderna bekvämligheter.
Jag hyr in mig i ett hus som granne till ett ungt nygift holländskt läkarpar som sitter insvepta i filtar på förstubron hela dagen och njuter av varandra och havsutsikten. Man ser vulkanen Tejde på Teneriffa genom soldiset. Dofterna i dalen är bedövande bland tuppar, hundar och apelsiner.
Huset är det minst murriga hittills, inga prylar alls, blå klädsel, högt i tak, vidunderlig utsikt och stora, knallröda blommor utanför dörren.
Fortsätter med färja till Teneriffa. Här finns förutom casas rurales – alltså lanthus – också lanthotell, även om charmiga hotell Victoria ligger i en trång gränd i staden Oratova som klättrar på kullarna ovanför den klassiska turistorten Puerto de la Cruz.
Mera lantligt ligger Don Leandro, sista bebodda anhalten före nationalparken runt vulkanen El Teide. Det är en förtjusande, illröd gård med stora kor bland snåren och vackra vita hästar, ett koppel hundar och ett nyfött kid som försöker stå på sina ben.
Den stora vackra mangårdsbyggnaden har en långsträckt glasveranda ut mot snåren.
I huset finns sammanlagt sex smakfullt inredda lägenheter, vissa med osannolikt utsirade sängar. Eldstäderna är avsedda för stockvedsbrasor, prylarna består av en samling gamla strykjärn och i det stora sällskapsrummet på andra våningen finns en schackhörna som ser särskilt inbjudande ut. I en fullt utrustad, ombonad restaurang på nedre planet serveras frukost och lunch, inget mer.
Vill man så kröna sin vistelse på Teneriffa riktigt excentriskt så tar man in på San Roque i Garachico, ett stramt gammalt stadspalats i tung spansk stil med lika tung modern design och en färgsättning som tar andan ur den mest förhärdade estet.
Lägg därtill ett utsökt middagsbord vid pelarna runt en glittrande pool och ett tak där man promenerar bland smala tegelpannor, en gång kupade över kvinnolår, så är man så långt från de lantliga husen som tänkas kan.
Men dom var charmiga dom också.