Åke bor ensam i Sveriges kallaste by – Naimakka

Publicerad 2011-02-21 09:08

Bild 1 av 3
Åke Siikavuopio är Naimakkas enda invånare. Foto: Hugo Nabo / DN
Från sitt köksbord har Åke Siikavuopio åtta kilomter till närmsta grannen. Foto: Hugo Nabo / DN
Årets hittills kallaste temperatur - 42,6 grader uppmättes i Naimakka norr om Kiruna nära den finska gränsen. Foto: Hugo Nabo / DN
preload icon
  • Skriv ut
  • Öka textstorlekMinska textstorlek
  • Rätta artikeln

"NAIMAKKA" Iskylan håller i sig rekordlänge i vinter - och kallast har det liksom förra året varit i Naimakka, 42,6 minusgrader. Där finns bara en invånare, Åke Siikavuopio.

Iskylan håller i sig rekordlänge i vinter - och kallast har det liksom förra året varit i Naimakka, 42,6 minusgrader. Där finns bara en invånare, Åke Siikavuopio.

Det skymmer när vi svänger in på 45:an mot Karesuando. Temperaturen har börjat falla.

Tjugosex minusgrader i Kiruna är inte mycket att skryta med en sån här vinter.

Och vi ska till köldens hjärta, Sveriges hittills kallaste plats i år. Det trolska Naimakka och dess enda invånare.

40 minus är målet.

Stor sak för en reporter från huvudstaden, där tjugo minus får en att darra.

Blåskimrande solnedgång, klar himmel. Det bådar gott, konstaterar fotografen Hugo Nabo.

Strax utanför Vittangi bryter vi minus 30-vallen.

Stannar till, bilen på tomgång enligt hårda order från uthyraren. Kan inte riskera att bilen inte startar.

Luften är så torr att det liksom luktar svagt av rök medan näsan domnar inifrån.

Hugos andedräkt fryser till is på kamerahuset.

– Det här är väl inte kallt!

Kenneth Nilsson kommer klivande ut från ingenstans, ett skogsparti intill vägen. Mustaschen är frostig och går ihop med pälsmössans öronlappar.

Gråhundsvalpen Tito far runt.

Vad har du för köldrekord, då?

– När jag var liten var det 52 minusgrader, fast det var ingen officiell siffra. Nej, jag stannade inte hemma, vi gick till skolan. Och 1999 var det 49 minus i Karesuando.

Lungorna borde väl typ frysa om man är ute då?

– He he, ja man tar ju inte så djupa andetag direkt.

Snöröken hänger hundra meter efter lastbilarna, bildäcken sjunger mot det isiga underlaget, kvicksilvret ormar sig långsamt nedåt.

Det är mörkt när vi når Karesuando, glittrande silverkristaller i strålkastarskenet, 37,5 minus.

Detta är den sista utposten. Här måste vi över älven in i Finland, köra sex mil norrut mot Kilpisjärvi och sedan på den frusna Könkämäälven tillbaka över till den svenska sidan.

Det är enda sättet att ta sig till Naimakka; ett hus, två lador och SMHI:s nordligaste väderstation. På sommaren måste man ta båt över.

Här håller före detta industriarbetaren och svetsaren Åke Siikavuopio till.

Här är han född, släkten har skött väderstationen i generationer. Det vill säga fram tills den automatiserades.

Åkes föräldrar gick flera gånger om dagen och läste av värdena.

Minus 46 har man hittat i de gamla anteckningarna.

Nu sköter stationen sig själv, en stolpe med mätutrustning som reser sig i mörkret ett hundratal meter från huset.

Och Åke pendlar mellan Norge, där han är skriven, och Sverige.

Åke Siikavuopio är van vid ståhejet med kylan. När det är köldrekord, då ringer telefonen. Så var det i år, med 42,6 grader natten mot onsdag. Förra året ringde det också.

Varför är det så kallt just här?

– Jag tror nog att det är lika kallt på andra platser. Men du har älven som kyler och fjällen runtomkring och så ligger det i en sänka, säger han.

Åke Siikavuopios termometer visar lite drygt 30 minus.

Inte mycket att skryta med. I Naimakka, köldens hjärta.

– Det är kallt nog, säger Åke lakoniskt, medan han häller upp kokkaffe från perkolatorn.

Han har förstås rätt.

Vi går ut och det blåser, inte mycket, men vindens förrädiska smekningar över ansiktet kramar all värme ur huden. Läpparna fumlar ut orden.

Åke Siikavuopio bor här ensam, åtta kilometer från närmaste granne - och utan motorvärmare.

Bilen står under en presenning på gården, med älgskinn på motorhuven. Åke går ut och varmkör den med jämna mellanrum, dygnet runt. Skinnet håller värmen ett tag.

Skulle det knipa har han i och för sig en brännare att elda motorblocket med.

Om kylan finns det egentligen inte så mycket att säga, tycker Åke Siikavuopio. Man undviker att göra saker när det är kallt.

Man klär på sig. Man blir inte sjuk av kylan, tvärtom.

Det går att vara ute en hel dag, även om kylan suger musten ur en.

Jo, han har förfrusit fingrarna så huden ramlat av. Och örsnibbarna, ja dem förfrös man väl varje vinter som barn.

Åke Siikavuopio berättar om en dansk turist som skidade bort sig på fjället och gick ner sig i en bäck

Det tog många timmar innan han kom tillbaka till Naimakka.

Åke var tonåring då. När de fick av dansken vantar och pjäxor sipprade blodet från de förfrusna lemmarna.

Det gick inte att få honom till sjukhus eftersom alla vägar var igensnöade.

Till slut fick han åka med en lastbil, som man i all hast monterade en plog på och som körde upp från Karesuando.

– Det sades att det slutade med en amputation av fötterna, säger Åke.

Ute lyser en iskall fullmåne med halo, en sorts gloria.

– Det blir ofta så där när det är kallt, och bisolar. Folk brukar säga att det är så vackert här, vad är det som är vackert säger jag. Jag lägger inte märke till det.

Vi vänder tillbaka, kör över den frusna Könkämä, över till Finland och mot Karesuando.

Åke varmkör bilen. Nästa gång är tre på natten.

Blicken dras mot bilens digitala termomtervisare som om den vore magnetisk.

Halvgrad för halvgrad närmar vi oss. Och så händer det: 40 minusgrader med någon mil kvar till Kare-suando.

Vi stannar bilen och går ut, känner på kylan.

Det är helt vindstilla.

Kallt, visst. Kläderna frasar, kylan kryper snabbt genom klädlagren - men ändå något av en besvikelse. Spott fryser inte innan det når marken.

Det händer inget särskilt om man pinkar i 40 minusgrader.

Förutom att det ångar mycket.

Funderar ett tag på att knacka på den upplysta villan som råkar ligga strax intill vägen där vi stannat, för att se om de vill vara med och fira de 40.

Men det vore nog lite för typiskt Stockholm.

Tipsa via e-post
(Vad ar Twingly?)

Visar 1-10 (av totalt 1).

Mer från förstasidan

För 200 våldtäkter på dottern. Har dömts mot sitt nekande två gånger. 39  4 tweets  35 rekommendationer  0 rekommendationer

På sannolika skäl misstänkta. Två anhållna personer släpptes i går av polisen.

norrkoping
Foto:Johan Nilsson/TT
Annons:

Enormt intresse. Det som händer är att kor släpps ut. Något 150 000 smålänningar inte vill missa.

Annons:
Annons:
Annons:

Utebliven tidning

Tekniskt fel. Vissa prenumeranter i Stockholms innerstad och Upplands Väsby får på fredagen inget Stockholmsmagasin. De prenumeranter som drabbats får bilagan på lördag.

Spara 498 kr!

Läs DN digitalt – var, när och hur du vill.

Annons:

Läs dagens tidning

Ny form. Nu är det lättare att läsa tidningen digitalt!

DN PÅ AGENDAN

Annons:
Annons:
Annons: