Fjodor Dostojevskijs böcker och liv utspelade sig i S:t Petersburg. DN Resor träffade hans barnbarnsbarn och gick på jakt efter författarens platser i staden.
S:t Petersburg är Dostojevskijs stad. Dels Fjodor Dostojevskijs, 1800-talsförfattarens, som lät så många av sina romaner utspela sig här.
Dels den 65-årige före detta spårvagnsföraren Dmitrij Dostojevskijs, författarens barnbarnsbarns, stad.
Vi träffas under en middag i S:t Petersburg, äter pelmeni, ryska dumplingar och rödbetssoppan borsjtj. Snett mitt emot restaurangen ligger KGB-högkvarteret där Dmitrijs far fängslades, enbart på grund av sitt släktskap med författaren, som Sovjet såg som statens fiende.
– Jag var liten då och det var en obehaglig upplevelse som satte spår. Min pappa ville aldrig berätta vad som hände där. Själv lärde jag mig att hålla tyst om min farfarsfar, för han var framför allt en person som gjorde livet svårare, säger Dmitrij Dostojevskij och ser dyster ut.
Nu är det annorlunda. Redan före Sovjets fall omvärderades Dostojevskijs författarskap och Dmitrij Dostojevskij reser numera runt i världen och föreläser om sin berömda släkting och hans böcker. Det ger honom också tillfälle att tala om den stad han älskar.
– Jag jobbade som tv-reparatör i Tyskland under en tid men längtade ständigt hem. Min farfarsfar kallade S:t Petersburg för den mest fantastiska stad i världen och han hade rätt. Hans böcker ger en bild av stadens själ, man kan använda dem för att utforska S:t Petersburg.
Tidigare på dagen har jag besökt Dostojevskijmuseet, som är inrymt i författarens sista hem, en mörk hörnlägenhet som man försökt återställa i det skick det var när Fjodor Dostojevskij och hans familj bodde där. På skrivbordet i arbetsrummet ligger pennan som han använde då han skrev sin sista roman, ”Bröderna Karamazov”, och där finns en felstavad lapp från ett av hans barn med texten: ”Jag väntar på en present från dig pappa.”
I ett hörn står den gunghäst som Dmitrij Dostojevskijs farfar fick i present när han var ett och ett halvt år – enligt den bistra guiden i museet.
– Struntprat! Jag har hört många historier om den där gunghästen, och han var inte alls så liten när han fick den, protesterar Dmitrij Dostojevskij.
Sedan övergår han till att berätta om platser i staden som är förknippade med hans farfarsfars böcker, och som han själv ofta körde förbi under åren som spårvagnsförare.