I den rogivande naturen kring Ekolsundsviken i Mälaren lät riddaren Birger Ulfson, son till heliga Birgitta, bygga sig en ståtlig bostad för så där en sju hundra år sedan. Herrgården som fick namnet Krägga kom senare att tillhöra Vadstena kloster i närmare 140 år och under Gustav Vasas tid inlemmades den som många andra gods i kronans domäner. Först i slutet av 1600-talet återgick herrgården i privat ägo och har så förblivit in i våra dagar.

Den moderna tidens Krägga, vars strama huvudbyggnad i nyklassisk stil från 1840 reser sin bredsida mot grässluttningarna ner mot strandlinjen, är numera ett utpräglat konferenshotell med plats för många gäster samtidigt. Det märks redan i de övermöblerade sällskapssalongerna. Här står sittgrupperna nästan på varandra. Och i inte mindre än sju friliggande byggnader av varierande storlek, samt i herrgårdens egen yacht, inryms arbetslokaler med den senaste tekniken, några med övernattningsrum, kök och till och med bubbelbad.

Merparten av hotellrummen är dock ihoppackade i två tämligen nybyggda flyglar enligt principen att här ska man enbart sova en natt mellan arbetspassen. Inredningen är ombonad och genomtänkt, men ytorna minimala. Det är knappt att man kan ta sig förbi teven vid sängändan och det är nästan ett under att de ändå lyckats få plats med ett skrivbord i en hörna. Med tanke på den höga prisnivån känns det snopet - en inte oväsentlig del av en skön weekend är ju att kunna mysa på rummet utan att för den skulle behöva knuffas med möblemanget.

Så de mer spatiösa salongerna i huvudbyggnaden får bli räddningen. Helgens gäster är inte fler än att vi med ett glas vin och tidningar kan ta de två sköna fåtöljerna framför brasan i besittning innan det är dags för kvällens middag. Enligt ryktet lär kräsna gäster vara ytterst nöjda med Kräggas kök. Med ett undantag blir vi inte heller besvikna denna helg.

Den inledande krämiga citrongrässoppan med ett sting av koriander, ärtskottssallad, en halstrad pilgrimssmussla och en het, krispig liten risboll serverad med vinpaketets utvalda chardonnay är suveränt lyckad. Oxfilén med trattisar till huvudrätt - kanske inte den mest spännande råvaran dock - är spänstig, och en hederlig pommes Anna var det länge sedan vi stötte på.

Menyns så kallade osttallrik med tillbehör däremot är helt obegriplig: en ynka liten fyrkant manchego på en brödbit, överdroppad med tryffelolja. Dessutom får rätten oss att undra var talet om lokala produkter tagit vägen. Som tur är återställs ordningen med den sötljuva apelsin- och kanelbrÛléen till dessert.

Frukost är också något man kan på Krägga. Färsk frukt, smoothies, juicer, småvarmt, fina charkuterier, en god cheddar och inte minst hembakat gott bröd, allt lockande upplagt - MVG med utropstecken.