Deborah Alderson ser missnöjd ut.
Hon står vid sidan av ringen, kramande andrapriset i ponnytävlingen. Dottern Isabella, 5, och Dartmoorponnyn Forgeland Hill Wind - "Charlie" - har blivit bedömda och befunna näst bäst. Isabella och Deborah bär exakt likadana rutiga dräkter. Charlies sadel glänser av läderfett.
Vi befinner oss i utkanten av småstaden Holsworthy i Devon i sydvästra England, nära gränsen till Cornwall.
Ett stort fält har gjorts i ordning för dagens evenemang. Lukten av nyklippt gräs sticker i näsan. Utanför staketen som avgränsar marknadsplatsen rullar Landrovers med leriga hjul in.
I 364 dagar - ända sedan förra årets marknad - har folk i trakten väntat på The Holsworthy & Stratton Show. Här möts hästfolk och hundfolk, mjölkbönder och köttbönder, fårfarmare och turister.
Royston Symons, lokal köttbonde och funktionär på marknaden, muttrar lite åt hästfolket. Han har rödbrusiga utomhuskinder och hår som nog var välkammat tidigt i morse, men nu flyger runt huvudet där han jäktar fram.
- Folk lägger ut så otroligt mycket pengar på sina hästar. Att det finns människor som köper ponnyer för tiotusentals pund till sina barn. Det är inte klokt.
Vi slår följe med Royston Symons
och kryssar mellan tweedkepsförsäljare och traktorutställningar, väjer för en kotvättarmaskin och beundrar hönsutställningen med stora asiatiska silkeshöns som liknar rufsiga knähundar.
Ett randigt tält visar sig vara presidentens tält, enbart tillåtet för vip-gäster. Som exklusiva utlandsbesökare blir vi raskt inbjudna.
- Cornish pasties? Snittar? Scones? trugar servitriserna oss utvalda som står där inne och trängs och ser viktiga ut.
Vi äter några smuliga små scones med jordgubbssylt och "clotted cream", en syrligt smörig grädde med fetthalt på minst 55 procent. Clotted cream är ett måste vid en traditionell engelsk "cream tea". Devon och grannen Cornwall strider om vem som kom på idén först, och hårdföra creamtea-entusiaster anser bara att mjölk från kor i sydvästra England duger att göra clotted cream på.
Holsworthy & Stratton Show har minst tre viktiga delar. Den måste vara årets bästa mingelfest, och den måste dra in rejält med pengar åt den lokala arrangören. Men kanske mest av allt måste marknaden bjuda på en hård och spännande fajt för alla som vill tävla med sina djur, sina bakverk eller blommor.
Varje år konkurrerar kvinnor i de olika byarna kring Holsworthy i en prestigefylld tolvkamp med grenar som pajbakning, stickning av tehuvor, broderi, blomsterarrangemang och drivvedsslöjd. (Jo, England har fortfarande många hemmafruar, tävlingarna kan leva vidare år efter år.)
I år blir det Jacobstow som tar hem i kvinnotävlingen. Pat Lane från Jacobstows damlag får kliva fram och ta emot den åtråvärda vandringspokalen av lokale veterinären Robert Dennis.
Geoffrey Cox, konservativ parlamentsledamot i västra Devon, har hängt kavajen över axeln och tittar på. Han väcker viss uppmärksamhet där han går omkring på marknaden, politikervälklädd och med en djup röst som formulerar artigheter åt höger och vänster.
Marknaden är ett viktigt ställe för honom, här kan han träffa potentiella väljare och höra vad folk tycker. Han eldar upp sig rätt rejält när han vill visa sin entusiasm:
- This is England! ropar Geoffrey Cox med sin skådisröst och slår ut med armen över marknaden. Det här är Landsbygds-England, det gamla, traditionsrika England. Och jag ska försvara det!
Det ser rätt stiligt ut när han slår ut med handen mot de gröna kullarna som försvinner bort mot Dartmoorheden i söder.
Men en lokal bonde - utan kavaj - ler snett och viskar:
- Jag vet inte om det kommer att gå så bra för den där Geoffrey Cox i valet. Han snackar liksom lite för tjusigt för vår smak.