The Royal Mile - den kungliga milen - kallas de sex gatstumpar som tillsammans leder från Slottet i Edinburgh ner till Palatset och ska utgöra en skotsk mil, 1.807 meter.
Som uppförsbacke är The Royal Mile som gjord för att kompensera en skotsk hotellfrukost på gröt, ägg, haggis, blodkorv, bönor, svamp, flingor, te och marmelad.
Som nedförslut erbjuder The Royal Mile med sina gatstenar en av världens mest sympatiska turistpromenader.
Edinburgh har varit skottarnas huvudstad sedan 1437 och har fortfarande alla tecken på en huvudstad, även om mycket annat skötts från London sedan några sekler tillbaka.
Högst upp på bergets topp ligger slottet - the Castle, uttalas Kassel, inte Kaaasel. Det är stort, ståtligt och blickar ner över en stadsbebyggelse av trånga gränder, mörka gårdar och sägner från svunna tider.
Där i en port vid The Royal Mile kan man ansluta sig till en fuktig, mörk och prisbelönt vandring under husen i den smala, täckta gränden Marys Kings Close. I hundratals år rann skulor, avföring, kemikalier från garvare och blod från slaktare nedför de smala gränderna till en sjö som sedermera fylldes igen och blev stadens mest grönskande park.
Knappt har man sedan förenat sig med en litterärt inriktad pubwalk på bar- och shoppingstråket Grassmarket förrän man stöter ihop med en häxa i ett prång. Otaliga skådespelare och andra begåvningar försörjer sig som underhållande guider.
Vid sidan av litterär verksamhet verkar mord, rån och våldtäkt vara de säkraste genvägarna till turistisk ryktbarhet i Edinburgh. Man tar en pint på Maggie Richardsons pub och läser på menyn att Maggie övergavs av sin man, fick barn med en annan, dränkte barnet, blev upptäckt och hängd. Så får man en pub uppkallad efter sig i Edinburgh.
Alldeles nedanför slottet vid The Royal Mile finns Scotch Whisky Experience, där man för en kostnad av 100-300 kronor får följa den ädla drycken från ax till pava och smutta på en hutt som avslutning. Tindrande whiskykännare står på kö. Andra nöjer sig med Veckans whisky för tre pund glaset. Eller haggis med rotmos och whiskysås.
Vidare i vimlet nedför The Royal Mile når man St. Giles Cathedral och rader av butiker som saluför kiltar, plädar, sjalar, hattar och mössor i de skotska mönstren. I ett prång vid East Entry hittar man med viss tur den trivsamt trånga puben Jolly Judge. The Royal Mile korsar genomfartsgatan North Bridge där bussarna passerar. Några kvarter till höger har man ett stort kirurgmuseum - efterfrågan på nyss nedgrävda lik var en gång omättlig.
På the Bagpipes Galore, verkstad och butik vid The Royal Mile kan man köpa sig en egen säckpipa från cirka sju tusen kronor och uppåt.
På Childrens museum blir man stående i begrundan inför detaljrika gamla dockskåp och stora modelltåg. I ombonat murriga Tolbooth Tavern från 1820 kan man sedan ta en ale hos några vänliga damer bakom kranarna. Eller kaffe och fudge - marsipanartad kola med whiskysmak bland annat - i The Fudge House, ett hemkolakokeri på samma sida.
The Royal Mile slutar vid Hollyrood House Palace, kungliga palatset med Queens Gallery där drottning Elizabeth dubbar riddare en gång om året.
Vill man sedan äta något annat skotskt än haggis så ska man ta in ett väl sammansatt skaldjursfat på Café Royal, ett gnistrande kristallpalats med eget spöke och angränsande pub där ett kompakt myller av stadens chicaste professionals övergår till vin när de släckt törsten med ale.