I Cowes avlöser stora och små tävlingar varandra, nästan året om. En del är prestigefyllda och lockar internationell elit, som Commodores Cup, andra är bara för skojs skull, som tisdagsseglingarna för segelsällskapet The island sailing clubs medlemmar.
Vill man själv ut på sjön kan man hyra båt av någon av de många uthyrarna eller gå jollekurs hos UK Sailing academy. Vana seglare kan tävla ihop med någon som söker besättning. Som besökare kan man annars koppla av med en promenad längs The Parade och vidare bort på Esplanade i sen eftermiddagssol, och se båtar med bukiga, färggranna spinnakrar glida in mot hamn, en efter en.
Fortsätter man att gå en dryg kilometer utmed vattnet kommer man till lilla samhället Gurnard, som har ett kafé intill stranden. Deras cream tea är mycket bra, te med nybakade scones, marmelad och clotted cream, en sorts tjock grädde man brer ovanpå marmeladen.
Eller kanske man föredrar en öl i Cowes, på en av pubarna på High Street, som Pier View eller The Anchor Inn där upprymda seglare som inte fått av sig stövlarna än pratar om dagens tävling. High Street har också flera trevliga resturanger, till exempel indiska Saffron.
Isle of Wight ligger utanför Englands sydkust, nära fastlandet och Southampton. The Solent heter sundet som skiljer ö och land åt. Det är världsberömt seglingsvatten, framför allt för att det har nöjesseglats här sedan början av 1800-talet, men också för att tidvattenströmmar, sandbankar och grund är en utmaning, särskilt när det blåser hårt. Här gick Americas Cup första gången 1851, uppkallad efter båten som vann, inte efter USA.
Samma år stod Osborne House färdigt, drottning Victorias sommarslott utanför Cowes. Europas kungligheter och överklass kom seglande. Cowes var som dagens Saint Tropez. På the Solent tävlade de mot varandra, med magnifika båtar som krävde inhyrd besättning.
Det finns sex segelsällskap i Cowes varav fyra från 1800-talet. Royal Yacht Squadron är Englands mest prestigefyllda, en klubb för aristokratin, dit det inte lönar sig att ansöka. Du kan bli invald om du tillhör den rätta kretsen. Svenska kungen tillhör de få hedersmedlemmarna. Reglerna var förr mycket strikta. Lord Mountbatten fick inte bli medlem eftersom hans fru Edwina hade dykt från parets båt en söndag.
Länge tilläts inga kvinnor komma över tröskeln. För att drottning Victoria skulle kunna komma på besök gjorde man en tillbyggnad, med rött- och vitrandigt plåttak, och en egen liten trappa dit.
Royal Yacht Squadron är en annan värld: väggar täckta av marinmålningar och porträtt i olja av gamla marinofficerare, prispokaler från 1800-talet ordentligt inlåsta bakom glas, pösiga soffor att vila sig i, skrivbord att sköta sin korrespondens från på morgonen, brevpapper med RYS:s emblem, ett rött kors på vit botten. Och ett fantastiskt bibliotek, dit varje ny medlem måste skänka en bok.
Nedanför the Squadron, som man säger i Cowes, står 22 förgyllda miniatyrkanoner sedan slutet av 1800-talet och sedan dess skjuts startskotten till många tävlingar härifrån. Bland annat under Cowes week, en regatta som gick första gången 1826 och numera är årets höjdpunkt. Under sex dagar körs 40 tävlingar om dagen, cirka 1 000 båtar och 8 500 personer deltar. 100.000 besökare tittar på.
För den som vill göra annat än ägna sig åt segling går det att köpa busspass eller hyra bil och åka runt ön. Staden Newport är störst, med mycket affärer. Mottistone Manor har en fin trädgård, The Needles en spektakulär utsikt. Julia Margaret Cameron, 1800-talets stora porträttfotograf, bodde på Isle of Wight. I hennes hem Dimbola Lodge visas hennes bilder och också en utställning om öns kända rockfestival, Isle of Wight festival, där Jimi Hendrix gjorde sin sista spelning.
Det finns museijärnväg, djurpark, dinosauriemuseum och mycket annat för barn. Det finns golfbanor och fina stränder, exempelvis längs Sandown Bay på östra sidan. Tidvattnet i Cowes och Gurnard är så starkt att man får vara försiktig om man ska bada där.