Storbritannien

I författarens trädgård

Ju mer DN:s litteraturkritiker Åsa Beckman har lärt sig om trädgårdsodling, desto mer vill hon läsa om det. Författare som Vita Sackville-West, Winston Churchill och Christopher Lloyd lockade henne till en resa runt litterära trädgårdar i England.

Så stod också jag där till slut, med en sekatör i handen. Då hade jag levt i nästan femtio år och tyckt att det där med trädgårdar och odling var något jolmigt. Det var ointressant med folks blomprat och direkt obegripligt att någon ville ödsla tid på att rensa ogräs som ändå bara kom tillbaka. Själv gillade jag att säga sådant som att jag inte ens kunde få en yuccapalm att överleva.

I dag är jag nästan aldrig så lycklig som när jag får hålla på i min egen trädgård. Att rensa, klippa och beskära. Nu är det just alla de där återkommande sysslorna jag tycker mest om. Och att det inte går att styra en trädgård. Man stoppar ner något som inte kommer upp, eller som kommer upp någon annanstans än man tänkt. Man tränas i att ödmjukt lyssna av naturen och bara försiktigt försöka förändra den.

I litteraturen är trädgården en omskriven plats. Alla dikter om rosor och liljor skulle ju kunna kännas fadda när man upptäckt miraklet i verkligheten. Men icke. Jag har blivit mer road av växtvurmande böcker och av författare som har eller skriver om trädgårdar.

Därför åker jag på några dagars resa till syd­östra England, trädgårdslandet nummer ett. Det är de första dagarna i maj och de blommande fruktträden är som vitrosa moln bland de gröna kullarna. En knapp timmes resa från London ligger Winston Churchills älskade egendom Chartwell. När hans hustru lady Clementine just fött deras fjärde barn stuvade Winston in resten av barnaskaran i bilen och besåg detta kråkslott. Han blev blixtförälskad. Han köpte det 1922 och lät totalrenovera huset under ett par år.

Sedan tog den energiske Winston själv vid. Han lät anlägga terrasser, altaner och planteringar. Han skapade en köksträdgård och en magnifik rosenträdgård. Han murade själv murarna mellan de olika avdelningarna och lät sig gärna stolt fotograferas med murslev i hand. När han var ledig kunde man se honom flytta runt sitt staffli mellan odlingarna och många av hans sex hundra målningar har motiv från trädgården.

Det här var en plats där han kunde vara lycklig – långt från de bittra politiska striderna i parlamentet. Under kriget, när det var för farligt att bo på Chartwell på grund av bombrisken, åkte han ofta ut ensam för att se att allt stod rätt till. ”En dag borta från Chartwell är en förlorad dag”, brukade han säga.

Och detta är verkligen en vacker plats. Från huset ser man ut över de mjuka, lantliga kullarna och atmosfären är vilsam. Vid en av dammarna anlade Churchill en japansk trädgård där han brukade sitta i en turkos trästol och mata guldfiskarna med brödsmulor.

De engelska trädgårdarna lockar över 30 miljoner besökare per år. Folk strosar längs grusgångarna och pratar, pekar och fotograferar. Överallt blir vi väl omhändertagna med kartor och odlingsbroschyrer. Till och med små runda bulldoggar blir vänligt bemötta med utplacerade vattenskålar. Vid entréerna står ofta griffeltavlor där chefsträdgårdsmästarna berättar vad som blommar just nu och vilka speciella växter som vi bör hålla utkik efter. Undrar man något extra är det bara att fråga alla de volontärer som arbetar i rabatterna.

Vill man vila från vårsolen följer man med på en visning genom Churchills hus och tittar på hans bibliotek. På ett sidobord intill en röd läsfåtölj ligger en tjock cigarr. Det är lustigt att denne man som skrev så ofantligt mycket – tal, artiklar, biografier, krigshistoriska verk – ytterst sällan skrev något om trädgården.

Det var som om att odlingen var en vila från den verbala världen, från alla ord som just han alltid briljerade med.

Annat är det med Sissinghurst Castle Garden några mil bort, som är en av världens mest omskrivna trädgårdar. Här bodde författarparet Vita Sackville-West och Harold Nicolson. Vita var en visionär som gärna gick omkring i herrkläder och hade en känd kärlekshistoria med Virginia Woolf. 1930 köpte hon den spektakulära egendomen som består av ett långt huvudhus, ett stiligt torn och en rad mindre tegelbyggnader. Under trettio år skapade hon och Harold, inspirerade av arts and crafts-rörelsen, en underbart romantisk trädgård.

De var ett perfekt odlingspar. Han utformade tydliga trädgårdsrum med hjälp av murar och idegrans- och buxbomshäckar och hon fyllde dem passionerat med fantasifulla och extraordinära planteringar.

Här kan man gå i timmar. Varje grönt rum har sin egen stämning. De här dagarna i maj är den lilla trädgården – en så kallad cottage garden – framför Södra huset, där paret bodde, full av krasiga tulpaner, gula, röda, orange. Man riktigt känner hur de liksom skjuter fram nytt liv efter den långa vintern.

Vita Sackville-Wests arbetsrum ligger i ett av tornen. Härifrån skrev hon under femton år trädgårdskolumner i The Observer under rubriken ”In your garden”. De är en njutning att läsa. Hon skulle själv helst vilja bli ihågkommen för sina romaner och dikter, men i kolumnerna fanns en originell blandning av poetiska utsvävningar och handfasta tips. Även människor som var ointresserade av odling följde dem. Det hände att posten fick skicka en hel skåpbil till Sissinghurst med läsarbrev och plantor och fröer från hängivna fans.

I arbetsrummet kan man kika in på en schäslong omgiven av boktravar. Golvet täcks av äkta mattor. På skrivbordet ligger ett par glasögon, stolen är utskjuten som om Vita alldeles nyss rest sig och lämnat rummet.

Möjligen för att se till planteringarna i den vita trädgård som hon anlade i början av femtiotalet. Så här års är den fortfarande lite klen men i juli kommer vita anemoner, rosor, kamelior och klematis som kontrasteras mot olika djupgröna, olivgröna och silvergröna nyanser. Mitt i trädgården bildas då ett svävande tak av den ljuvliga klätterrosen Rosa Mulliganii.

”Min trädgårds rosor har blommat över, min själ är full av dikt i blom”, skriver hon i en av många dikter med växtbilder.

”Vita kunde ge en plats atmosfär. Hon hade fantasi och, som vi alla vet, en verklig talang för att använda ord som väckte associationer¨, skrev trädgårdsskribenten Christopher Lloyd om henne. Han bodde någon mil söder om Sissinghurst och bytte sticklingar med henne. Han avled 2006 och hade då under flera decennier skrivit kolumner i tidningar och magasin, och gett ut ett tjugotal böcker.

Och framför allt skapat sitt livsverk Great Dixter, en vidunderlig trädgård runt det hus där han växt upp i en odlingsintresserad familj. Tillsammans med sin mamma Daisy skötte han trädgården tills hon avled 1972, sedan fortsatte han ensam. Han chockerade den konservativa trädgårdsvärlden genom att gräva upp en gammal anrik rosenträdgård och i stället plantera tropiska växter.

Det där var typiskt för Christopher Lloyd. Han var en sällsynt fri odlarsjäl. Runt det sneda och vinda sagohuset har även hans trädgård rum och terrasser, men inom dem finns en ännu vildare artmix och färgprakt än på Sissinghurst. Lloyd ville gärna se vad naturen hittade på när inte han själv styrde för mycket. Han lät exempelvis gärna blommor självså sig. ”De överraskar mig med excellenta idéer”, skrev han, med tillägget: ”Men jag har också några egna!”

I dag drivs trädgården vidare i hans anda. Här går man på ömsom raka, ömsom slingrande gångar och inspireras av rabatter där han skapade fantastiska skyar av färger och ljus. Mitt bland dem skjuter det upp idegransbuskar som strängt formklippts som ekorrar.

Christopher Lloyd är en vänlig vägvisare genom odlandet. Det är inte ofta man börjar skratta när man läser trädgårdsböcker men han är ofta rolig, speciellt när han beskriver hur vi människor ofta kommer till korta gentemot naturen.

Så här kan man kryssa fram mellan litterära trädgårdar. Om man vill se en av de förmodligen mest betydelsefulla platserna för det engelska odlarkynnet ska man bege sig till Great Maytham Hall utanför Rolvenden. I detta pampiga hus skrev Frances Hodgson Burnett i början av förra seklet den älskade barnboksklassikern ”Den hemlighetsfulla trädgården” som lästs av generationer av engelsmän. Den handlar om en föräldralös flicka som blir inkvarterad hos en dyster morbror och hittar en trädgård som fått förfalla av sorg. Tillsammans med två pojkar lyckas hon få den att börja leva igen.

Den här boken lyckas faktiskt fånga själva odlandets väsen. Man förstår verkligen att de engelska barnen efter morgonteet slog igen den, grabbade spaden och kilade ut. Och att de sedan bara fortsatt på den vägen.

I dag är Great Maytham Hall omgjort till lägenheter, men varje onsdag kan allmänheten komma in för att titta på den hemlighetsfulla trädgården som är utmärkt med en prydlig skylt. Själva trädgården är kanske inte värd en omväg. Men framför huset breder ett fantastiskt illblått hav av engelska blåklockor ut sig under träden.

Då känner man den igen: trädgårdsmagin.

”Så befann hon sig äntligen inne

”Så befann hon sig äntligen inne i den hemliga trädgården. Det kändes som om hon hade hittat en alldeles­ egen värld, och det bästa var att hon ­kunde komma dit genom den ­hemliga ­dörren precis när hon ville.”

Frances Hodgson Burnett, ur ”Den hemlighetsfulla trädgården”

”Det anmärkningsvärda med odlare är att de alltid är optimistiska, alltid driftiga och aldrig nöjda. De ser alltid fram emot att göra någonting bättre än de någonsin gjort det tidigare.”

Vita Sackville-West

”Varje trädgårdsskapare måste vara en konstnär på sitt eget sätt. Det är det enda sättet att skapa en trädgård.”

Vita Sackville-West

”Det finns alltid någonting att göra. Den som har en trädgård borde ha nio gånger så många liv som en katt.”

Vita Sackville-West

”En dag borta från Chartwell är en förlorad dag.”

Winston Churchill

”Många odlare skulle hålla med om att ogräsrensning inte är så hemskt som det sägs. Många upplever monotonin som rogivande. Det ger fritt spelrum att utveckla handlingen i sin nya roman eller att komma på det perfekta svaret på en släktings senaste orättvisa kommentar.” Christopher Lloyd

”Odling, liksom ­livet, ska vara ­roligt.”

Christopher Lloyd

Resa ditFlera bolag flyger från

Resa dit

Flera bolag flyger från Stockhom till Gatwick, bland annat SAS och Norwegian. Norwegian flyger från Malmö till Gatwick. Priser t/r från cirka tusenlappen.

Bo och äta

Budget: Korsvirkes­huset The Falstaff i Canterbury har varit hotell i över 600 år. Rummen är enkla men rena och har bra sängar. Ligger precis intill stadsmuren till gamla stan. Gångavstånd till katedralen och andra sevärdheter.

Pris: Från 800 kr/dubbelrum inkl frukost.

Mellan: I byn Sissinghurst, ett par kilometer från själva trädgården, ligger trivsamma The Milkhouse, ett gammalt mejeri som gjorts om till hotell och restaurang. Mycket bra kök som använder lokala och säsongsbundna råvaror plus öl och vin från trakten. Ha inte bråttom vid frukosten – bara där märks det att personalen är oerfaren.

Pris: Från 1 300 kr/dubbelrum inkl frukost.

Lyx: 4-stjärniga The Sands ligger i Margate, den ganska slitna badorten som nu försöker förbättra sitt rykte genom att byta ut spelhallar mot konstmuseer. Detta boutiquehotell är en pärla. Vackert, sobert och trevligt med hisnande utsikt över hav och himmel som förändras varje minut. Hotellets Bay Restaurant serverar högklassig mat med råvaror från Kent och har ambitiös en vinlista.

Pris: Från 1 500 kr/dubbelrum inkl frukost.

Shopping

Den som flyger hem samma dag kan inhandla praktfulla plantor på Chartwell, Sissinghurst och Great Dixter. Andra får tröstshoppa: redskap, stövlar, rustika trädgårdskläder. Men också tvålar, handdukar, blommiga koppar med mera. Och, härligt nog, mängder av trädgårdsböcker.

Öppettider

För trädgårdarnas öppettider, se www.nationaltrust.org.uk/chartwell/, www.nationaltrust.org.uk/sissinghurst-castle-garden/, www.greatdixter.co.uk/ och www.ngs.org.uk/gardens/find-a-garden/garden.aspx?id=12264

Missa inte Mannings Seafood längs strandpromenaden i Margate, en familjeägd kiosk som sedan 1962 serverat prisvärda läckerheter från havet.