Svenskar som flyger till Skottland vill dricka whisky och spela golf. Fördomar, fördomar – allt för ofta sanna. På planet från Skavsta har närmare hälften av passagerarna bokat sin biljett genom en golfande gruppresa, berättar en man i keps. Andra halvan av planet ser ut som om de är på väg till ett rollspelskonvent. Eller kanske bara till en whiskyprovning. Att jag själv är på väg till en liten bit av himmelriket håller jag tyst om.
Efter att ha scoutat runt på nätet i flera veckor har jag hittat vad som verkar vara det ultimata weekendhotellet. Ett billigt flyg till Edinburgh, en kort bilresa och sedan ett avlägset, prisvärt designhotell mitt i naturen.
Från Edinburgh med hyrbil tar det en dryg timme och en kvart till Trossachs nationalpark, innan den sista halvtimmen ska avklaras på en extremt smal skogsväg längs sjön Loch Voll. Ju närmre vår destination vi kommer, desto pampigare blir den omgivande naturen. Ståtliga, gröna kullar tornar upp runt sjön, strövande får rör sig obekymrade runt på sluttande ängar, och ingenstans syns människor eller bilar.
Vi parkerar utanför Monachyle Mhor Hotels rosa ytterfasad. Det enda som hörs är vad jag först tror är Mel Gibson som vrålar uppe i bergen, men som bara visar sig vara en höna på gården.
Mhor är ett familjedrivet mikroimperium med hotellet som centralpunkt. Familjen driver också fiskeri, bageri, teserveringar och är bönder på den egna gården. De flesta gäster här checkar in för en gourmetupplevelse och ser den lyxiga övernattningen som en prisvärd bonus.
Vi lämnar av väskorna på rummet, som påminner mer om en egen loftlägenhet med gaskamin, stort badkar, ångdusch och en bokhylla med klassiker och tunga coffeetableböcker.
Inne i restaurangen är det fullsatt. På en onsdag. Gäster smakar av viner och servitörer rusar runt mellan den intima matsalen och vardagsrummet intill, med aptitretare och så småningom förrätter. Vi dyker rakt ned i kvällens femrättersmiddag – duva, kanin, höna och fisk, från gården och sjön intill. Maten är avancerad och fokuserad på lokalodlade och gårdsslaktade ingredienser. Den nyzeeländska sommelieren talar länge och väl om husets vinförråd. Och så klart om whiskyn.
Vi smälter maten under en stjärnklar himmel, på den strategiskt utplacerade parkbänken – med bara ett bräkande får som sällskap några hundra meter bort.
Nästa dag vill vi skjuta lerduvor, men skulle ha föranmält detta kvällen innan. Nu är den ansvarige för hotellets ”skotska safari” upptagen med två andra gäster som stalkar hjort. I stället smakar vi långsamt och länge vår nyfiskade frukost, bläddrar i hotellrummets böcker och leker lite med ägarfamiljens hund innan vi tar en långpromenad längs den brusande sjön, till tesalongen som ligger sex kilometer bort. Vi äter sallad, scones och dricker te, bland äldre damer och rutiga kepsar. Bilar och hästar passerar på vägen tillbaka. Vi fortsätter gå och är hemma före skymningen.
När det är dags för andra kvällens middag kommer hovmästaren fram till vårt bord:
– Folk pratar om er i hela byn, hur långt gick ni egentligen? frågar hon och säger att gäster brukar stanna kvar på hotellet. Det viktiga här är inte aktiviteter, utan enkelheten: en lyxig, bekväm och snygg helgnjutning på en billig flygresas avstånd, gourmetupplevelser och den oslagbara mysfaktorn. Självklart finns det upplevelser utanför hotellet om man så önskar. Men efter en långpromenad längs sjökanten är det svårt att lämna hotellrummets soffa framför kaminen, och den tjocka boken om Marilyn Monroe som står och väntar i bokhyllan. Eller vinglaset och alfapetspelet i hotellets vardagsrumssalong.
Nästa femrättersmiddag ska serveras snart, och på mitt nya favorithotell känns detta betydligt mer angeläget än någon golfrunda eller whiskyutflykt.