— Backa, backa, nej, nej, lite gas framåt!
Kanalbåten glider sakta baklänges in mellan två båtar i gästhamnen i Ludham i östra England. Stationsvakten på kajen viftar med armarna som en dirigent när han visar hur det ska gå till. Paret i en av grannbåtarna står på däck, berett att putta bort oss om vi kommer för nära.
Alla drar en lättnadens suck när båten lite senare är förtöjd och vi kan hoppa i land.
Vi är sex vuxna och två barn som i en vecka har hyrt en båt på kanalerna i Norfolk. Vi har inte mycket sjövana, men det spelar ingen roll. Den tretton meter långa båten är lätt att köra och alla hjälps åt på ”the Norfolk broads”, som de tjugo mil kanalerna kallas.
Medan stationsvakten i Ludham fyller på vårt dricksvatten i båten mot en avgift på ett pund (cirka tolv kronor) tar vi en promenad i byn. Kullerstensgatorna kantas av låga stenhus, några har halmtak och är flera hundra år gamla. Mitt i byn hittar vi puben King’s Arms, en slaktare, ett postkontor, en medeltida kyrka, en liten livsmedelsaffär och ett kafé.
Mätta efter att ha njutit av varma scones med tjock grädde, sylt och te går vi ombord på vår båt, ”Brink’s Symphony”, och ger oss ut på vattnet igen.
Långsamt glider båten fram på den tjugo meter breda kanalen genom åkrar och betesmark. En och annan kossa betraktar oss stillsamt från kanalbanken. Landskapet, som är klassat som nationalpark, är så platt att man kan se hus på flera kilometers avstånd. På Norfolkkanalerna finns inga slussar.
Sexåriga Bea och Noah, åtta år, spanar efter ovanliga fåglar i vassen, som ibland är hög och tät som en skog. De ser svarta svanar, små kungsfiskare och gråhägrar med långa ben.
Vi vuxna spanar efter vad som döljer sig bakom nästa krök. Sakta glider vi förbi hus med egen båtplats nästan vid ytterdörren, gamla väderkvarnar ombyggda till bostäder och medeltida slotts- och kyrkoruiner.
Kanalerna slingrar sig fram mellan ett sextiotal grunda små sjöar, som kallas ”broads”. Ända fram till 1400-talet grävde engelsmännen upp marken i jakt på torv, som de använde till bränsle. De uppgrävda områdena fylldes med vatten och förvandlades med åren till små sjöar, sammanknutna av kanaler.
Båten passerar charmiga små byar och lägger till vid kajen framför någon av de otaliga pubar som kantar kanalerna. Pubarna erbjuder välsmakande ale från små lokala bryggerier.
Vi har noggrant planerat vår rutt. Två tre timmars färd per dag känns lagom, särskilt för barnen. De blir lätt uttråkade trots att ryggsäckarna är fyllda av spel, böcker och leksaker. Vi inser snart att vi varje dag måste besöka något som intresserar barnen. Byn Reedham med mindre än tusen invånare, två pubar och en djurpark i miniformat blir vår favorit.
Det gäller att hitta en båtplats för natten redan efter eftermiddagsfikat, sedan kan det bli trångt längs kajerna. Så fort vi har lagt till ger vi oss ut på jakt efter ett bra ställe att äta middag på. Man måste boka bord i tid, under högsäsong blir det snabbt fullt vid borden. Vår guidebok tipsar om pubar med bra mat.
På puben i Berney Arms träffar vi Tracy Bold och John Ralph, som äger puben. De berättar att lågkonjunkturen tvingade många pubar att stänga.
– Annat var det på 1970-talet. Då fanns det runt 2 500 kanalbåtar på ”the broads”. I dag finns inte ens hälften så många, säger John Ralph.
Därför kan vi puttra fram utan någon större trängsel på vattnet. Till och med barnen klarar av att köra den långsmala båten. Men ibland blir det lite stressigt. Till exempel när vi kommer i kapp segelbåtar, som kryssar fram och tillbaka på kanalen.
Kanalsystemet mynnar ut i Nordsjön vid Great Yarmouth. Närheten till havet gör att vattennivån kan skilja flera meter mellan ebb och flod. Båtuthyraren har gett oss en tabell som talar om dels när vi senast kan lämna en by för att hinna till kusten innan vattnet blir för grunt, dels hur vi ska slippa åka motströms. Det gäller också att hinna fram till låga, uråldriga stenbroar innan vattnet står för högt.
Till barnens stora besvikelse går det inte att bada i det kalla vattnet i kanalerna. De längtar tills vi når Great Yarmouth, som är en gammaldags, lite sliten semesterort med pir, tivoli och milslånga sandstränder.
En av våra sista anhalter blir den pittoreska staden Norwich. Vi glider in i staden längs kanalen och lägger till i centrum för att ge oss ut på en shoppingrunda. På natten håller biltrafiken oss vakna. Vi äter frukost i rekordfart och är snart tillbaka i stillheten på kanalerna igen.