En koloni med myror som taktfast marscherar över en repig, sliten badrumsmatta i plast. Ett opersonligt rum med småkitschigt möblemang i en uniform sportstuga. Den lilla flaskan mousserande vin som ingick vid Hotellpatrullens förra besök har tagits bort. Det är givetvis ingen idealisk start på en romantisk slottsweekend.
När Hotellpatrullen för några månader sedan besökte Sundbyholms slott utanför Eskilstuna var det med gott humör vi checkade ut, men uppenbarligen har något hänt sen sist. Läsare har hört av sig till DN om att slottet inte längre lever upp till de högt ställda förväntningar gästerna med rätta har på ett topprankat hotell.
Buffén vid afternoon tea är fortfarande en höjdare. Morotskaka, chokladtårta, maränger, semlor, chokladbollar, småkakor, ostar, färskt bröd och mycket mer därtill. Vita dukar på borden, en vänlig servitris serverar kaffe och te och berättar om snittarna på våra fat. Atmosfäriskt och oklanderligt.
Men stugbyn där vår minisvit
ligger gör oss konfunderade. Varför har man placerat de två bubbelpoolerna mitt bland husen? Under eftermiddagen avlöser skrålande sällskap varandra i poolerna. Förvisso trevligt med glad atmosfär, men den planerade eftermiddagsluren flyger sin kos.
När vi själva glider ned i det 39-gradiga vattnet framåt kvällningen känns det som att sitta på parad. Omgiven av stugor i alla väderstreck, och med par som promenerar förbi längs grusgången på väg till middagen, är det svårt att känna sig helt avslappnad. En timmes bad för 190 kronor per person känns därför som i dyraste laget.
Facklor visar vägen till slottet, men illusionen av en resa tillbaka i tiden krossas effektivt i garderoben där hundratals moderna plastgalgar hänger kors och tvärs. Det är trångt om utrymmet och svårt att klämma in jackorna.
En stunds förvirring uppstår när det visar sig att hovmästaren inte har våra namn på gästlistan men väl i datorn. Vi blir ombedda att sätta oss i jakthallen där vi får välkomstdrinken, ett glas torr sherry, och i en sked en hummerbakelse med räkor, löjrom och rödlök. Fina ingredienser, men den serveras kylskåpskall och förlorar därmed i smak.
Innan vi efter nästan trekvart blir anvisade ett bord i matsalen rullas en mindre fars upp framför oss. En trappa upp pågår ett fiktivt mord under slottets temakväll, en trappa ned sker ett musikaliskt lustmord, där en allsångsledare på en födelsedagsfest misshandlar klassiker som "Sommartider" och "Smoke on the water". Personalen försöker ideligen stänga dörren till källaren, men skränet tränger ända in i den stämningsfyllda matsalen. I jakthallen vinglar berusade gäster omkring på vägen till toaletterna.
Väl till bords dröjer det bara några minuter innan ett dinerande par vid ett bord som vetter mot dörren till källartrappan ber om att få byta plats på grund av allt oväsen.
Middagen är utmärkt, på gränsen till högsta betyg. En smakrik skogssvampsoppa på hönsbuljong med chèvrebakelse på linfrölimpa, till huvudrätt härligt mör vitlöksmarinerad oxfilé med råstekt potatis och som avslutning en krämig saffranssmaksatt vaniljglass med kanelkokta päron. Vinpaketet är perfekt välbalanserat.
Tyvärr når inte servicen upp till samma nivå. Småmissarna är för många. Rätterna serveras utan kommentar om vad som bjuds. Visserligen har vi menyn att tillgå, men en liten presentation av maten förhöjer alltid smakupplevelsen.
Vi hoppar över osttallriken, men ingen tar bort glaset som är avsett för rätten. Dessertvinet hälls upp först när vi har avslutat desserten. Vi får extra i glaset som kompensation, men det känns ändå snopet. Efter middagen går kocken runt mellan borden och småpratar med gästerna. Ett exempel på den fingertoppskänsla vi dittills saknat.
Efterföljande morgon är myrorna ännu fler och har nu letat sig upp till tandborstarna. Det läcker vatten från duschkabinen och en mindre sjö bildas på badrumsgolvet.
Efter en sämre frukost än vid Hotellpatrullens förra besök med bittert kaffe och dålig service återvänder vi till rummet för att packa. När vi stänger dörren bakom oss pågår ännu myrornas krig där inne.