Efter lite letande med hjälp av kartan receptionen delar ut hittar vi vår logi för natten. Den bruna stugan ligger i skogen bland andra stugor. Sovrummet har två sängar, i stora rummet finns mat- och soffgrupp i furu. Köket är utrustat för självhushåll. Det är fräscht och prydligt men utan lyx. De våttorkade golven har knappt hunnit torka. Dessvärre omöjliggör det häftiga regnandet någon större utflykt på kvällen, men någonstans därute bortom tallarna går det att ana havet.

Efter en kort promenad når vi matsalen. Middag intages prick klockan 17 och är en traditionell trerätters som smakar bra utan att nå några kulinariska höjder. Det är viktigt att följa rekommendationen från pensionatet och inte komma för sent. Efter ungefär en och en halv timme är middagen över. Senkomna gäster hänvisas obönhörligen till andra näringsställen i trakten.

Förrätten kan vara matjesill och potatis. På söndagarna serveras stek i någon form till varmrätt, till exempel hjortstek med potatis, pressgurka, gelé och brunsås. Som avslutning en glassbomb med olika sorters glass och frukt. Till det vispad grädde. På pensionat Holmhällar tar gästerna maten själva och dukar undan porslinet efter sig. Barnfamiljer hänvisas till en särskild avdelning.

Pensionatet har inte ett överväldigande utbud av aktiviteter. Det går att låna cyklar eller roddbåt, eller så följer man någon av författaren Lars Gyllenstens rekommenderade naturpromenader. Under femtio år tillbringade han somrarna på Holmhällar. Enligt ägarna är de flesta som kommer hit just stamgäster.

På morgonen serveras frukost i matsalen. Inga större åthävor: fil, bröd, gröt och ägg, någon grönsak och frukt. Te och kaffe naturligtvis. Innan avfärd blir det en promenad ner till fiskebodarna vid havet. Den gotländska sydkusten visar sig från sin vackraste sida med raukar och vackra badstränder.

Om termometern visat några grader till hade det blivit ett dopp i havet. Om vi kommer att återvända i femtio år är väl något osäkert, men ett eller annat återbesök ska det absolut kunna bli.