Det enda normalstockholmaren vet om Göteborgs skärgård - förutom Vingasill och Huldas Karin - är att det dansas på Brännö brygga.
Nej, inte nu längre, det var förr i tiden, har man fått höra.

Vad mera? En skärgård utan vassruggar och gäddvikar. Inga neurotiska strandägare som bevakar fiskevatten. Båtar förtöjda vid kajen. Inga båtklubbar med sjudubbla lås. Strängt religiös lokalbefolkning, ingen utskänkning.

Så var det på Hönö som jag minns det en sommar med pensionatsliv för fyrtio år sedan. På Hönö finns än i dag den göteborgska övärldens enda hotell. Dock inte Hönö havsbad, som det hette för fyrtio år sedan.

Den gången åkte vi tåg från Stockholm med strömlinjeformade "Göteborgaren". Vi övernattade på hotell Heden, gick på Liseberg och fortsatte nästa dag med M/S "Hönö" (sedermera Mälarbaserade "Prins Carl Philip").

Makligt lunkande insöp vi Västerhavets friska fläktar innan vi steg av på tillläggsplatsen innanför piren vid Hönö Klova. Ett fiskeläge med hundra fångstbåtar och knappt några bilar.

På Hönö havsbad levde man pensionatsliv under fru Berggrens regim. Frukost, lunch, middag på glasverandan, tennis, böljesim, segelturer, kajpromenader, babygolf om kvällarna, flirt med fiskarflickor.

Att komma dit nu är att komma till en annan värld. Bilfärjan från Hisingen infördes 1967. Då försvann ångförbindelsen med Göteborg.

Fiskarna har blivit Volvoarbetare. Det är flera bilar än båtar i hamnen. Bara räkorna är sig lika, frånsett priset som stigit från 1:10 hektot till 12:90.
- Har ni inte fiskburgare? frågar en sommarborgare besviket.

Andra burgare finns desto mera.

Hönö havsbad ligger kvar vid klipporna. Tennisbanan har blivit parkering för sällskapet Länkarna som köpte Havsbadet 1969 då luften gått ur det gamla pensionatslivet. Länkarna har vårdat huset inklusive glasveranda, grogghylla och gamla fotografier. En mera kommersiellt lagd ägare skulle nog ha rivit rasket och byggt lägenhetshotell med solarium och relax.

Bättre läge får man leta efter. Förr i tiden, under glansåren då celebriteter tog in på Havsbadet, hade Hönöfiskarna glasverandans kristallkronor som riktmärke under nattliga stormar.

Vågorna slår mot klipporna. Göteborgslänkarna badar, röker, tar det lugnt i sin saltstänkta oas.

Hönö hotell ligger längre in på ön och tillhörde förr Missionsförbundet. Här satt man 1960 på glasverandan, konverserade, kurtiserade, konsumerade kaffe utan konjak, fromt och nyktert.

Nu kan man på samma (utbyggda) veranda äta en utmärkt middag på västkustfisk och få vilka viner som helst.

Förirrar man sig bara fem minuter bort så hittar man orörda klippor. Bilarna finns bara på vägarna. Att hitta fria vidder med friska fläktar är lättare än i Stockholms skärgård, men inte billigare.

Allt efter läge och standard får man som baddjävel punga ut med upp till fem eller sju tusen i veckan för hus som öbor hyr ut under semestern.

Hyra hus på Hönö, Fotö eller andra öar i Öckerö kommun gör man genom Turistbyrån i Hönö Klåva - eller Klova, stavas på båda sätten, uttalas Klöva, betyder skrev.

Turistbyrån ligger vid gamla ångbåtsbryggan. Byrån är inrymd i det fina Fiskemuseet som är värt en resa för sig.

Bakom museet står Dag Edwardsson, född och uppvuxen på Hönö, engagerad samlare av traktens historia, dess fiskare, fiskefartyg, ångbåtar, ubåtar, haverister, styrhytter, livbojar, manskapsmässar och bräder med exotiska båtnamn som "Britton", "Crosby", "Kennedy", "Santos". Till dunket från en fiskebåt och måsflin besöker man en autentisk manskapsmäss. Öns gamla fiskare, deras barn och släktingar kommer hit för att ta del av en samling på 250 flygfotografier från femtiotalet - varenda fiskebåt plåtad, varav 90 hänger på väggen.

Dock är det här inte Göteborgs skärgård, förklarar Dag Edwardsson.
- Göteborg ligger i Västergötland. Gränsen går söder om Fotö. Göteborgs övärld ligger utanför Saltholmen. Det här är Bohuslän, säger Dag Edwardsson.

Typiskt stockholmare att inte känna till Göteborgs skärgård.

Till Södra skärgården, det vill säga Saltholmen, ska man undvika att komma med bil. Inte en ledig p-plats.

I stället åker man spårvagn nr 9 (vintertid nr 4). Och fortsätter på samma biljett med båten.

Femtio meter från spårvagnen i Saltholmen möter ett festligt folkliv på bryggan där båtarna från Styrsöbolaget lägger ut till Asperö, Brännö, Styrsö, Vargö, Vrångö, Stora Förö, Knarrholmen och några till.

Vilken behändig liten skärgård! Vilka raska båtar! Sällan mer än tio minuter mellan bryggorna.

Stadstrafiken tillhandahåller en föredömlig broschyr där öarna presenteras med historiska särdrag. Man stiger ombord, forsar ut, lägger till och stiger i land på Styrsö bland flakmopeder i sommarfagra lundar i kontrast mot havets dån mot karga klippor. På kyrkogårdens gravstenar är varannan skeppare, varannan fiskare, var fyrtiofemte kronolots.

En utmärkt korvlåda serveras som dagens rätt på hamnkrogen vid Styrsö Bratten och gott kaffe med konstutställning på Öbergska hembygdskaféet.

På Brännö finns ett pang med nio rum.

Och på torsdagskvällarna är det faktiskt dans på Brännö brygga. En gammal och kär tradition, besjungen av Lasse Dahlqvist, återupplivad sedan 25 år. Vad vet vi i Stockholm?

Enda konstiga är slutraderna: "Dansen den går/hjärtat det slår/slår för en liten vän/och för BOHUSLÄN."

Brännö ligger för bövelen i Västergötland!

"Det talar vi tyst om", viskar göteborgaren.

Då gör vi det också.