Plötsligt tornar Funäsdalsberget upp sig med sin karaktäristiska kam och med sin toppstuga som ligger och balanserar längst ut på kanten.
Vi sitter på bussen från flygplatsen i norska RØros och ser fram emot att testa de förändringar som Funäsdalsberget genomgått de senaste åren.
De stora attraktionerna för utförsåkarna i Funäsfjällen har alltid varit Ramundberget och Hamra. Och trots sin stora potential har stora delar av det intilliggande Funäsdalsberget stått outnyttjade länge.
Men för några år sedan började man röja i skogen och bereda mark för nya pister. Ett nytt barnområde kom till och i dag kan man ståta med en av Sveriges tre bästa snöparker, Trôtparken.
För att känna på det nya Funäsdalsberget gör vi dagens första åk i den rödmärkta Lövhusbacken. Vi är nästan ensamma i den manchestermönstrade pisten och det gör att vi kan ta ut svängarna rejält. Så är det påfallande ofta i hela Funäsfjällen som sällan är lika packade med turister som exempelvis Sälen eller Åre.
Lövhusbacken är en levande nedfart där man passerar flera krön och där åkningen ändrar karaktär hela vägen ned beroende på om man väljer att hålla sig ut mot kanterna eller i mitten av backen. Den här variationen är en av anledningarna till att det svenska alpina damlandslaget och flera europeiska landslag brukar träna här från mitten av oktober fram till juluppehållet. En annan är att Funäsfjällen, tillsammans med Riksgränsen, är ett av landets snösäkraste skidområden.
Till vänster om linbanan ligger ”drömskogen”, en familjeoffpist som fungerar bra även för den ovana åkaren. Den som söker efter en litet större utmaning kan välja bergets brantaste pist som heter ”Nôlegga”. Med sin lutning på upp till 60 procent är den en av bergets tuffaste pister. För den som är taggad och klarar av branten väntar en svindlande känsla.
Det finns också ett mer eller mindre ökänt offpistområde som kallas för ABC-rännorna. Det är litet för extremt för att ledningen för Funäsdalsberget ska våga skylta allt för tydligt med det. Men skid- och äventyrsguiden Jon Wagenius tycker att det är värt att tipsa om eftersom området erbjuder en sådan njutning för den avancerade offpiståkaren.
– Det är rejält brant och det finns klippor att ”droppa” utför. Det är en utmaning även för den som är duktig att åka, säger Jon.
De som gillar att hoppa och glida på rälsar och boxar kan bege sig till ”Trôtparken”, som betyder lekpark på härjedalska. Här stöter vi på tvillingarna Alexander och Robin Davidson. De har åkt hit ända från Linköping i sin gröna folkabuss som de ställt på parkeringen nedanför och som de bor i medan de säsongsarbetar här. Trôtparken är en av Sveriges absolut roligaste just för att den erbjuder så stor variation, tycker de.
– Det går att göra så mycket olika saker. Man kan göra trick utan att bara göra en enda hopplinje hela vägen ned och det går att variera mellan boxar, hopp och räcken, säger Alexander.
De tycker att de som väljer att åka skidor i Funäsfjällen oftare uppvisar en skönare attityd än de som reser till Sälen eller Åre.
– Stämningen är bättre här. Här finns inte samma statusjakt som på andra ställen, säger Robin.
En vanlig förklaring till att attityden är mindre snobbig är att Funäsfjällen är ett mecka för turåkare. Sammansättning av folk blir mer blandad och helylle.
När det börjar dra ihop sig för lunch stakar vi oss fram till toppstugan. När DN var på besök var stugan sliten och maten inte mycket att hurra för. Men i år meddelar man att stugan har målats om och renoverats. Maten ska också ha fått sig en välbehövlig "make over".
Från verandan möts man av den vidunderliga utsikten över Härjedalsfjällen och Funäsdalsjön.
I öster ståtar Anåfjället med sin spetsiga topografi mot den mjuka horisontlinjen som är så typisk för den svenska fjällvärlden. Västerut ligger Lill- och Storskarven där den skandinaviska eliten tidigare tävlade i extremskidåknings-sm. I söder siktar vi Rödfjället. Här kan den som har tur få en skymt av Sveriges enda vilda myskoxstam.
När vi kastat i oss lunchen tar vi bilen till Tennäskröket. Det är ännu en uppstickare i området som lockar fler och fler att göra avstickare från Ramundberget och Hamra, som trots allt fortfarande är Funäsfjällens två säkraste kort och som erbjuder den bästa utförsåkningen.
Tännäskröket ligger mitt i skarven och markerar övergången mellan skogslandet och västra Härjedalens kala fjällvärld. Tidigare fanns det nedfarter bara på ett berg, K1. Men för några år sedan satsade en privatperson åtskilliga miljoner för att röja upp i skogarna och anlägga nya liftsystem, även på ett intilliggande berg som heter K2.
I dag finns här ett tjugotal nedfarter med en hel del offpiståkning, både för amatören och för den mer avancerade åkaren. Att man kan åka i samtliga väderstreck och i pister och offpister med alla tänkbara svårighetsgrader, gör att det är hit man ska åka om snötillgången är god.
Det tycker i alla fall Lotten Rapp som vi stöter på när vi knäpper på oss skidorna. Hon tillhör världseliten i extremskidåkning. Funäsfjällen bokstavligen kryllar av mer eller mindre kända ansikten på elitnivå.
Lotten Rapp menar att sydsidan på K1 är klockren för nybörjare med sin kortare sträckning, snällare lutning och värmande sol.
Norr och västsidan på samma berg är mycket längre och har en större fallhöjd. De är också mer utmanande och erbjuder till och med trippelsvarta offpiståk. Det är en inofficiell benämning som betyder att en backe är tre gånger så svår som en svart av normalgraden.
– Trippelsvart, då är det på allvar. Ramlar man så dör man, säger Jon litet skämtsamt men med ett visst allvar i rösten.
K2 har fem pister för nybörjare till medelgoda åkare. Offpist finns det för nybörjare och som sagt ända upp till extremt avancerade åkare.
Den som gillar liftar kan glädjas åt att den gamla sittliften från sjuttiotalet har renoverats och kultförklarats eftersom den gamla designen har bevarats pietetsfullt. Från liften har man en milsvid utsikt över Rogens naturreservat och västra Härjedalens fjällvärld. Någon mil bort ser vi Lövhusbacken slingra sig nedför Funäsdalsberget som en lysande orm i det starka solljuset.
Det vara bara några hundra meter från Lövhusbacken som en tolvårig pojke och hans kompisar för några år sedan brakade över ett björnidé med skidorna. Pojken blev attackerad av björnhonan som låg och sov i idet med sina ungar men klarade sig undan med lindriga skador. Det påminner oss om att vi är omgivna av ren vildmark.
– Tyskar och holländare kommer hit och blir alldeles till sig av den orörda naturen, inte minst de tusenåriga gamla tallarna, säger Jon och pekar på ett kalt gammalt träd som kallas för ”torrfura”.
Nedanför oss breder Rogens naturreservat ut sig runt sjön Rogen. Området är viktigt för flera hotade djurarter och flera av de stora rovdjuren, som björn, järv och lo lever här. Utter förekommer vid ett par av vattendragen och emellanåt kan man skåda såväl kungsörn som fjällvråk.