Vi hänger över relingen och spanar koncentrerat ner i det höstklara Västerhavet. Linan dras in nästan ljudlöst. Någonstans där nere, från cirka 30 meters djup, är hummertinan på väg upp.
– Det är alltid lika spännande att se vad som är i, säger Johan Persson, skeppare på ”Eva-Marie” och vår guide.
Spännande var ordet, och han är ju ändå yrkesfiskare. För oss nio landkrabbor på hummersafari är allt spännande. Tinan bryter ytan, vatten och en liten yr krabba forsar tillbaka i havet, tinan dunsar till mot skrovet och halas upp på relingen. Där inne rör sig något. Ytterligare en krabba? Eller kanske äntligen havets svarta guld – en hummer?
Klockan åtta klev vi ombord. Nio personer redo för sitt livs första hummerfiske, försedda med räddningsdräkter, stövlar och fikakorgar.
Nu skiner solen från en klarblå himmel och det är nästan vindstilla. Havet utanför Smögen är prickigt av olikfärgade flöten som markerar hummertinor.
Vi saktar in vid ”våra” flöten. Johan tar fram båtshaken och frågar vem som vill pröva. Flötena är sammanbundna i par och det gäller att haka tag i repet mellan dem. Per-Åke Persson kliver fram och lyckas direkt. Flötena tas upp, Johan krokar linan över lindragaren som halar in den. Snart är första tinan uppe, ingen hummer men flera krabbor. Vi får lära oss att ta krabban i ”bakbenet” och lägga ner dem i en korg. Sedan ska tinorna agnas om med saltad sill och sättas ut igen.
Vi sicksackar fram över det glittrande havet, turas om att haka tag i flöten, hissa upp, tömma tinor och sätta tillbaka dem. Allt under Johans guidning.
– Han är så lugn och pedagogisk, säger Inger Persson uppskattande.
Efter ett par timmar och något dussin tinor med olika innehåll börjar vi bli rätt rutinerade, tycker vi. Det enda som saknas på hummersafarin så här långt är hummern.
– Nu är det så att hummern inte är ute varje natt, förklarar Johan. Det är på natten som humrarna är aktiva och hamnar i tinorna i sin jakt på mat.
– Du behöver inte ursäkta dig, säger Per-Åke Persson. Och han har rätt. Vi safarideltagare är ganska nöjda. De flesta har aldrig fått en krabba förut så bara det är kul.
Men så efter något dussintal upphivade tinor ligger den plötsligt där – vår första hummer.
Vacker, glänsande svart med vita och rostbruna detaljer.
Johan tar ut hummern och vänder den på rygg. Där glänser tiotusentals blåsvarta romkorn under stjärten. En romhona, den måste sättas tillbaka.
En stund senare får vi vår första lovliga hummer, ingen rom och längre än åtta centimeter från ögonhålan till ryggsköldens slut. Alla får hålla i den, strängt förmanade att vara försiktiga. Hummern är ömtålig, om man tappar den kan det tjocka skalet spricka.
Någon mer lovlig hummer blir det inte. Förutom krabbor, sjöstjärnor i olika storlekar, några fiskar har vi totalt fått upp tre humrar. Två var romhonor så en enda hummer är hela fångsten. Och det är precis som Johan sa när vi åkte ut:
– När folk varit ute med oss förstår de varför hummern är dyr.
Kilopriset i fiskaffären i Hunnebostrand är den här dagen 690 kronor. Vår hummer väger 420 gram, den är värd ungefär 290 kronor.
Hummersafari är ett lokalt samarbete mellan hotellägare, fiskare och, här i Hunnebostrand, även Hummerakademien. Ett sätt att förlänga sommarsäsongen som alla har gott av.
– Det är så trevligt. Vi längtar efter hummersafarin i flera veckor innan den startar, berättar Helga Fossum. Tillsammans med sin man Lars driver hon Hotel Kaprifol som är navet i Hunnebostrands hummerturism. Det är där man bokar och bor.
Det är avspänt och familjärt, små grupper och en lagom blandning av praktik och teori.
Förutom fisketuren på havet får vi en föreläsning om det ädla djuret på Hummerakademien.
I en sjöbod i Hunnebostrand lär vi oss både att koka hummer och att man inte ska köpa kokt hummer som ligger på mage i fiskdisken. Kokt hummer ska ligga på rygg så att den inte blir torr.
När vi samlas till middagen avslöjas att dagens lärdomar gett resultat.
– Jag har beställt levande humrar att ta med hem, berättar Ann-Marie Nilsson. När jag hörde det där om att de inte ska ligga på rygg ville jag prova att koka själv.
Middagen är kanske ändå huvudnumret. Med rosiga kinder och god aptit efter all frisk havsluft känns hummersupén på Hotel Kaprifol där vi bor välförtjänt.
Efter starten med en god hummersoppa kommer vi via en hallonsorbet till själva huvudattraktionen – nykokt svensk hummer. Stora fat med röda nykokta humrar bärs in av Helga och Lars Fossum.
Och den serveras som en delikatess ska serveras. En hel, nykokt hummer på tallriken. Lite bröd och några olika såser bredvid.
Närproducerad lyx i all enkelhet – kan inte bli bättre.