- Kan du ta en gruppbild på oss med min kameramobil?
Vi träffas när Per Lindros kommer fram till mig utanför klubbhuset på Kronholmens golfbana. Han presenterar sina kompisar och jag tar en bild. Fyra arbetskamrater eller före detta arbetskamrater, från Skåne, Västmanland och Lidingö. De har kommit till Gotland över helgen för att umgås, äta middag och spela golf.
Kronholmens golfbana är en av Sveriges vackraste så kallade seaside-banor. Den ligger uthälld på strandängarna vid kanten av Östersjön, två mil söder om Visby. Närmaste granne med orkidéer och häckande sjöfåglar i Kronholmens naturreservat. Solen skiner, men det friskar i när de nordliga vindarna kommer in över land.
Gänget vid klubbhuset känns som väldigt typiska golfare. Blandade handikapp, blandad utrustning. Gliringar och beröm. Spelar om en pilsner i baren efteråt.
Och de har stärkt sig med en liten mun Gammel Dansk före första utslaget.
- Skriv inte det. Då kanske Golfförbundet hör av sig efteråt och tycker att vi har smutsat ned sporten, säger Per med en buspojkes blick.
Vi slår följe till första hålet. Det är placerat längs havet och fick häromåret pris som Sveriges bästa öppningshål. Det gäller att undvika vattnet, Robert Strömberg från Västerås gör sig redo att slå ut.
- Spelar jag dåligt i dag, så kom ihåg att jag bara är här för att ha trevligt, säger han.
Sedan slår han sin boll in bland tallarna.
- Hellre i skogen än i havet!
Så fortsätter det. Varje slag kommenteras, stämningen är god. Passningar delas ut, men riktig kritik ger man bara till sig själv.
- Sällskapet är det primära. Att komma ut och spela med goda vänner. Sedan är det så klart kul att spela på en bra bana ibland, säger Robert när vi promenerar vidare.
Det är första gången just den här konstellationen spelar ihop.
- Normalt är vi ett gäng som åker ner till Spanien eller Portugal och spelar så här års, men det har inte hunnits med i år. Det fick bli det här i stället, säger Robert.
Han är den av dem som har spelat mest golf, och har lägst handikapp.
- Tidigare spelade jag sju gånger i veckan. Nu är jag kanske nere på två.
Vilken är Sveriges bästa bana?
- Bro Hof. Den nya banan i Bro utanför Stockholm. Utan tvekan. Finishen, layouten, allt. Det märks inte att den är ny.
Nytt slag. Tärnor och strandskator lyfter från fairway när bollen landar. I fonden vilar Karlsöarna.
Kronholmens golfbana lockar omkring 13.000 green fee-besökare per år, det vill säga spelare som inte är medlemmar i hemmaklubben Visby GK. Mest handlar det om golfare från Stockholmsområdet.
- Trycket är som högst i juli och första halvan av augusti, säger Matz Bengtsson som är klubbchef på Visby golfklubb. Men egentligen är banan som bäst i september, när den hunnit hämta sig lite efter sommaren. Då kommer många gäng över och spelar en långhelg.
Sammanlagt har Sverige över en miljon golfspelare och nästan 500 banor, enligt uppgifter från Svenska golfförbundet.
- Vi har inga siffror, men det är tydligt att golfarna har blivit mer rörliga. Både inom landet och utanför. Man söker nya upplevelser, inte bara på sin hemmaklubb, säger Jan Ekblom, tillförordnad servicechef på Golfförbundet.
På färjan hem från Gotland skvallrar trötta ansikten om långa dagar, vårsol, vind och sugande havsluft. Golfhelgen på Kronholmen sammanfattas över en rulle Center och några tidningar.
- Det har varit jättebra, även om jag och Robert förlorade lagmatchen i två raka, säger Per.
De är nöjda med banan, med lammet till lördagsmiddagen, med barsvängen inne i Visby. Nu funderar de på att komma tillbaka. Kanske i september.
Jag lyssnar efter något uppseendeväckande, efter något som känns ovanligt i golfsammanhang. Det kommer inget.
Johan Arvidsson tar en trekantsmacka och ett glas öl.
- Det är bara en så bra sport. Det är sällskapligt, man är ute och får luft, det är en bra promenad.
Det är kanske så det är, helt enkelt.