Nu öppnas älgjakten för icke-jägare. I Granö i Västerbotten bjuds naturintresserade in för att knäppa vilda älgar på ett oblodigt sätt – med kamera.
Svetten rinner i pannan. Vi är en bra bit inne i lunchtimmen och konstaterar att det tagit hela sex timmar och 55 minuter av spårande och spanande innan vi nu äntligen fått korn på älgarna, en ko och en kalv.
Jämthunden Silva springer oförtröttligt bakom och skäller och det är tack vare pejlingsutrustningen runt Silvas hals som vi har kunnat följa älgarna hela förmiddagen. Men älgarna tar det med ro. De stannar till, betar lite, tittar upp i en skogsglänta ett 30-tal meter bort och med fingret på avtryckaren får vi bilden, kamerajaktens mål.
Jakten leds av Roger Olofsson som under 25 års jagande fällt 450 älgar och en björn.
– Jakten är ju så mycket mer än att döda ett djur, det momentet är egentligen lite tråkigt. Jag tycker att det är en upplevelse att vara ute i naturen, att följa älgen och se den på riktigt nära håll. Det är det som jag vill förmedla till andra djur- och naturintresserade, säger han.
Kamerajakten är ett knappt dygnslångt evenemang. Vi träffas på eftermiddagen dagen före, går i lugn och ro igenom hur kamerajakten går till. Vi äter älgköttsmiddag tillagad över öppen eld, lyssnar på jakthistorier, den ena mer osannolik än den andra, och sover några timmar i gäststugor innan reveljen på jaktdagen går strax efter fyra på morgonen.
Morgonen är älgens tid på dygnet. Det är då den rör sig och det är då hundarna lättast kan fånga doften för att sedan hitta älgen.
– Finns det älg i närheten så hittar hundarna den. Det är bergsäkert. Jag kan förstås inte garantera att vi får se älg men det finns mycket här i trakterna, så till 99 procent kan jag lova, förklarar Roger.
Det är en underbar dag. Solen skiner och det kommer att bli varmt. Roger Olofsson släpper hunden Silva och hon behöver ganska precis fem minuter att hitta vad hon söker.
Sen börjar jakten.
Älgen hör allt och är snabbt på väg om något känns fel, så det handlar om att smyga sig igenom skogen. Skogen är tät så man måste ta sig mindre än 30 meter från älgen för att verkligen få en ordentlig bild.
Man får kämpa för sin bild. Vi kryper och viskar. Plötsligt hörs hundskallet längre bort än tidigare och vi får börja om. Hela tiden jobbar vi mot vinden så att älgen inte ska känna våra dofter, gör den det så riskerar dagen att bli ännu mycket längre.
Roger Olofsson säger att jakten är viktig men att den yngre generationen inte verkar lika intresserad som de äldre:
– Ungdomar har massor att lära av att vara ute i naturen. Många unga i dag vet till exempel inte hur ett ekorrspår ser ut och det är jättetrist. Och 20-åringar i byn hittar inte hem utan gps om de är ute i skogen. I min generation vet alla åt vilken håll de ska gå.
Vi fortsätter smyga men kommer ofta inte närmare än 100 meter, med massor av sly emellan är det svårt att få fri sikt. Vi tar bilen en bit (det får man inte göra vid vanlig jakt) och gör nya försök. Älgen är listig och när vi till slut får slag på henne har hon, kalven och Silva avverkat runt fem mil.
– Det vi gjort nu är precis samma sak som vi jägare brukar göra. När du fått en bild så har du knäppt älgen. Enda skillnaden är att den här lever i kväll, säger Roger Olofsson.