Det är mulet men långt ute till havs har himlen spruckit upp och det ser ut att bli en vacker dag. Guiden Love Rynbäck ger oss de sista instruktionerna innan vi ska åka i väg på de nästan nya 4-taktsskotrarna. Gas här, broms där, sitt ner så faller du inte över vindrutan, absolut förbjudet att leka, köra utanför guidens spår och avståndet ska vara lika många meter som kilometer i timmen.
Tre minuter senare glider vi i väg.
Skotersafarin vi åker på ska ta oss runt i Luleå skärgård. Det är en dagstur men man hinner bara skrapa lite på ytan för Luleå skärgård är stor. Där finns 723 öar som är större än två hektar. Räknar man in de mindre ska det finnas 1.200 öar.
Leif Holmberg som hjälper till med guidningen har bott och fiskat i Luleå skärgård i 23 år. Det är hans bakficka vi utforskar och han förklarar att han hittar det mesta nu.
- Man kan åka här i 20 år och ändå inte lyckas se alla öarna. Det är en fantastisk skärgård, förklarar han.
Safarin är en blandning av natur- och kulturupplevelser. Hindersön är första stoppet. Där öppnades på 1870-talet en kalkgruva som var i drift en bit in på 1900-talet och då faktiskt var större än LKAB i Kiruna. Härifrån hämtades till exempel kalken till världsarvet Gammelstads kyrkby utanför Luleå.
Ytterligare någon timme ut i skärgården ligger Hällgrundet utanför Blidöskär. Där står en Jesusfigur vänd mot havet, ett riktmärke för sjöfarare. Leif Holmberg berättar att gipsstatyn stått där sedan 1962 men att den restaurerades på 80-talet av Ola Taube, en lokal konstnär.
- Det var fullt av kulhål i den. Säljägare brukade stanna till och skjuta prick när de inte hittade säl. Den såg rätt anskrämlig ut innan den snyggades till, säger Leif Holmberg.
Så fortsätter vår skotersafari. Vi åker med Creactive-Adventure, men det finns en uppsjö företag som arrangerar den här typen av resor till havs och i fjällen. Att åka skoter är en av norra Sveriges största turistattraktioner och det är både säkrare och mer populärt att åka på safari än att hyra sig en skoter. Det finns runt tusen skotrar anmälda för uthyrningsverksamhet, men många av dessa går i flera safariföretag.
Love Rynbäck berättar att han bara har få svenska kunder. I stället kommer det spanjorer, britter, tyskar, italienare och holländare som öppnar tjocka plånböcker för något som är ännu mer exklusivt för dem. En del kan göra av med 40.000-50.000 kronor under sitt norrländska äventyr, varav skotersafarin är en del.
Några av skoterföretagen tar större grupper, andra mindre. Men kraven på guiderna är dåliga. Reglerna säger att om deltagarna saknar förarlicens för skoter så ska det finnas en guide per tio turister. Och skotrarna måste naturligtvis vara besiktigade. Men det finns inga regler för vem som får kalla sig guide och det finns inga krav på att ledaren ska ha genomgått kurser i första hjälpen eller hjärt- och lungräddning. Detta måste man själv ta reda på och sedan väga in i priset.
Snofed organiserar landets skoterklubbar. De filar nu på en sjudagarsutbildning för snöskoterguider som ska lanseras i november. Målet är att öka säkerheten och förhoppningen är företagen ska inse att säkerhet säljer.
Som det hittills har varit måste kunden själv ställa krav på flytoveraller, isdubbar eller att guiden ska ha gps. Faktum är att inte ens karta finns på kravlistan. Vår guide Love Rynbäck har dåliga erfarenheter.
- Jag har själv hjälpt guider med turister på släp att hitta hem när de kört fast i dimma eller mörker ute till havs. Det är pinsamt, säger han.
Love Rynbäck får själv nytta av sina första hjälpen-kunskaper när det brittiska paret Heather Thomally och Paul Marrissy kanar av det lite upphöjda skoterspåret, får ett litet kast och välter med sin skoter. Heather hamnar under maskinen i djupsnön och skadar foten.
Olyckor på snöskotrar inträffar. 2004 var ett svart år då 13 personer omkom i skoterolyckor och ytterligare 32 fick svåra skador. Bakom den statistiken finns nästan uteslutande män mellan 16 och 45 år. Inga dödsfall har noterats i samband med safari men väl skador.
Men snöskotrar är inga dödsmaskiner. Den säkra skoteråkningen har ett oförtjänt dåligt rykte på grund av alla fylleriolyckor. Åtta av tio som omkommer i skoterolyckor har sprit i blodet. Drunkning är vanligt. Fyra av tio döda har kört genom isen.
- Fler och fler frågar efter säkerhet. Det finns utländska företag som köper konferensresor hit och där cheferna är så viktiga att de åker i olika flygplan. Men när de sätter sig på skotern har de pälsmössa i stället för hjälm - så det finns en del på säkerhetssidan att jobba med, konstaterar Love Rynbäck.
Om fjällen är storslagna i sin pampighet så bjuder havet de milslånga vidderna. När vi kommer ut på andra sidan skärgården, ute till havs, har dagsmejan tagit hårt på isen. Vattnet spolar runt skotrarna. Knappast det frostkalla vinterlandskapet turister vill se. Men det är vackert.
Vi stannar flera gånger och kollar isens tjocklek för att vara på säkra sidan. Runt 20 centimeter är istäcket ute till havs. Jag försöker få någon siffra på hur tunt det får vara innan det blir farligt men får svävande svar.
- Det är livsfarligt att svara på det. Folk läser siffran, hugger upp ett hål, konstaterar att det bär och drar på skotern. Men istjockleken varierar ganska kraftigt, säger Leif Holmberg.
Krafterna i isen är enorma och det ser man där isen tryckts ihop. Har man tur kan man se formationer som tornar upp sig tio meter. De vi ser är fyra-fem meter. Och med rätt guidning kan man följa istäckets spår på fiskebodarnas väggar. Även om vintern varit mild har isen varit hård mot stugor och fiskebodar.
På "Alma" ser man spåren efter vinterns is. Ekbåten förliste 1923 utanför Bastaskäret. Den blev kvar i vattnet men spolades så småningom upp på land. Nu är bara fören kvar som en utkikspost.
Nu är det tid för lite skaffning innan vi ska vända åter. Love Rynbäck serverar oss renskav ute på isen. Vi dricker lingondricka. Hemkokad. Och riktigt god.
Tillbaka i Luleå haltar Heather Thomally omkring. Skotersafarin var en del av hennes födelsedagspresent. Huvudmålet för henne, precis som för så många andra utländska turister, är ishotellet i Jukkasjärvi. Hon har fortfarande ont efter vurpan men ler i kapp med solen när jag frågar om hon haft en bra dag.
- Helt enastående. Man får inte många dagar som är bättre än så här. Jag har aldrig varit med om något liknande, ingen jag känner har testat det här och mina grannar kommer inte att tro mig när jag berättar.
Foten då?
- Det var det värt.