Bara vägen hit är ett vinteräventyr i sig. Efter Mora tar ödsligheten vid, med enstaka avbrott för civilisation i Älvdalen och Särna. Väl framme i Idre leder vägen vidare i nordvästlig riktning mot norska gränsen och blir allt smalare, för att efter några mil sluta i en vändplan, där fjällbjörkarna och skidspåren tar vid.
Här på drygt 800 meters höjd ligger Grövelsjöns fjällstation, en faluröd byggnad i flera etage, och som har gjort så ända sedan 1937. Svenska Turistföreningens sydligaste fjällanläggning har under mer än 70 års tid stolt förvaltat traditionen att inspirera människor till friluftsliv i fjällen.
Jag hivar raskt av bagaget på rummet för att stunden senare snöra pjäxor och valla skidor. Och efter en halvtimme är jag ute i spåret, medan solen fortfarande värmer. Vändplanen är något av en mötesplats för all slags skidåkare. Härifrån tar det inte många minuter att komma upp på kalfjället, för både längre turer längs Kungsleden (mellan STF:s fjällstugor) och kortare varianter i närområdet.
Det är också startpunkten för de mer än tio mil preparerade längdskidspår som finns i Grövelsjön. Något som lockar träningsgrupper, familjer och elitmotionärer.
Det är en god känsla av välbefinnande att återse en kär och bekant plats. Efter många vinterturer i området under åren, håller jag hårt på traditionen att inleda med en tur upp på Jakobshöjden. Det närmare 1100 meter höga fjället ligger alldeles norr om fjällstationen och är ett perfekt utflyktsmål för den som vill spana på solnedgången över Sals-fjellet på norska sidan. Gränsen ligger bara ett par kilometer bort och det var här som Carl von Linné en gång i tiden vandrade på sin Dalaresa till norska Röros.
På vägen upp passerar jag flera småbarnsfamiljer som grävt solgropar i sluttningen och där minstingarna förtjust tumlar runt med både pulka och skidor. Längre upp längs leden möter jag både snöskovandrare, turåkare med rejäla ryggsäckar av äldre modell och mer trimmade fartfantomer på skejtingskidor.
Efter att ha zick-zackat mig uppför Jakobshöjdens sydsluttning når jag toppröset, varifrån man också kan skönja de mer skarpskurna norska fjällen i väster, med spetsiga Drottningen som absolut höjdpunkt.
Det har snöat en hel del under de senaste dagarna och fjället är inbäddat i ett tjockt snötäcke. Efter att ha druckit lite varm choklad och njutit av solen som sakta färgat landskapet i milt orangeröda nyanser, är det dags att ge mig av utför i vida telemarkssvängar. Det blir några vurpor under färden, men vad gör det när snön är mjuk och fluffig .
Nere på gårdsplanen har en grupp skidåkare just kommit tillbaka efter en heldagstur med stationens färdledare.
De har åkt med fjällstationens minibuss in i Norge för en utflykt i Gutulia nationalpark, som enligt färdledaren Anders Dahlin är något alldeles extra.
– Det är ett vackert gammalt fjällskogsområde med fin skidåkning upp till toppröset på Gutulivola, i synnerhet en dag som denna.
Och deltagarna verkar tycka detsamma, med tanke på alla glada kommentarer.
– Det här är första gången jag går på tur i Grövelsjöfjällen och det har varit en helt fantastisk dag, säger en brett leende och brunbränd Lena Karlsson från Stockholm, som är uppe med sin tonårsdotter för en semestervecka.
– Är man som jag lite osäker på att ge sig ut på egen hand är de organiserade dagsturerna helt suveräna. Då lär man ju dessutom känna andra stationsgäster på ett otvunget sätt.
Dottern Anna har i dag skippat turåkningen med mamma till förmån för skidbackarna i närliggande Grövelfjäll.
Nu väntar en vintoddy på Café Idyllen, fjällstationens självklara mötesplats under ”blå timmen”, då solen precis gått ner och det sällsamma skymningsljuset tar vid.
Anslagstavlan vid receptionen lockar med yoga före middagen, men jag skippar den till förmån för en bokad aromamassage på stationens lilla fjällspa. Och visst känns det himmelskt att sedan få sträcka ut sig i vilfåtöljen, efter både bastu och varsam knådning.
Snart väntar den krav-märkta middagen i matsalen, med panoramafönster ut mot Salsfjället. I kväll blir det visst ”slow food” i form av en Grövelsjöbuffé med bland annat enbärsgravad lax, rökt sik, rödingtårta, renskavspanna och älgtjälknöl på bordet. Och till det både ekologiskt vin och öl, om man så känner …