Kanalen i Hajstorp ligger spegelblank i skymningen och det enda som trotsar stillheten är ett tyskt par som kastar sig i kanalen. Det finns badvikar, men de flesta som tuffar fram längs kanalen hoppar i plurret från egna båtar. För oss som cyklar är Hajstorp optimalt. Inte nog med att det finns gott om Bullerby-liknande miljöer som tilltalar barnen, det finns också en trevlig kollektiv-butik där konstnärer och hantverkare från trakten säljer sina alster, och kanalbanken är tillräckligt bred för att vi ska låta barnen springa omkring på gräsmattan utanför.
Vandrarhemmet är nyrenoverat i gammal stil och de blommiga tapeterna i sovrummet påminner om en gammal faster på landet. På Hajstorps sluss-kafé serverar keramikern Marianne Ljungström ekologisk frukost i koppar från sitt eget krukmakeri, och stärkta av kaffe och nybakt bröd är turen in till Sjötorp en enkel ansträngning.
Vid Göta kanals utlopp i Vänern står människor i kö för att kvittera ut en cykel hos uthyraren.
Lyckliga av att ha tagit med våra egna cyklar hämtar vi lunchpaket hos Maltes Fisk och Delikatesser i backen ner mot Vänern. Fisken luktar ljuvligt och barnen hoppar skrattandes i vagnen. Att cykla på sommaren är optimalt. Boendena kan visserligen vara fullbokade, men ljuset är enastående och kanalvattnet badbart. Dessutom är dagsetapperna aldrig längre än att det finns tid för både blåbärsplock och glasstopp längs vägen. Till barnens stora glädje.
I Västergötland frodas entreprenörskapet och på närapå varenda ladugårdsbacke kokas det hallonsylt och hemgjord jordgubbssaft. Kostallar byggs om till pensionat och lantbrukare säljer sprutan på Blocket för att satsa på en framtid som ekobönder. Självklart utan både gift och konstgödsel.
Cecilia Blomkvist är en kvinna med många järn i elden. En bonde utan keps som gärna odlar ekologiskt på Lassegårdens Trädgårdar utanför Mariestad. Bortsett från ekoodlingar och lammkött driver Cecilia en besöksträdgård, butik och konstnärsateljéer.
Och så åker hon på åtskilliga marknader för att sälja sina produkter. Som till Hajstorp där barnen köper dricka innan de slumrar i skuggan.
Att cykla med barn är ingen utmaning. Visst är det tungt i uppförsbackarna, men till skillnad mot en campingtur på cykel är resan längs Göta kanal som en avkopplingsritual med helpension. Tack vare vandrarhem med handduk och lakan, lunchpaket i papper och njutfulla middagar på kvällen slipper vi både sovsäckar och liggunderlag (fyra stycken), tält, kök och vatten till disk och matlagning. Kärran blir utan överdrift åtminstone tjugo kilo lättare och dagsturerna snabbare och kvällsmyset längre.
För hur man än vrider och vänder på en cykeltur så är det ändå de tidiga eftermiddagarna som vi alla trånar efter. Att komma fram klockan tre, ta en fika och strosa omkring i omgivningen innan dusch och kvällens middag.
Genom att köpa en tur längs Göta kanal är cykelpaketet redan bokat. Det innebär att du har plats på vandrarhem och båt, kan hämta ut förbeställda lunchpaket och sätta dig till bords kring ett redan bokat bord på kvällen. Det är lyx i miniatyr som imponerar och förför.
– Det är ett trevligt sätt att resa. Allt är förbokat och vi cyklar runt i eget tempo utan stress och hets. Känner vi för att stanna och äta en glass så stannar vi och om vi vill bada är det bara att hoppa i. Då känns det mycket mer styrt att stressa fram till en sluss. Som båtfolket ständigt gör, säger Ulla Johansson från Uppsala som cyklar längs Göta kanal tillsammans med maken Per.
Totalt är cykelvägen fjorton mil lång. Från Sjötorp i väster till Karlsborg i öster. Sedan tar vi båten tillbaka till Töreboda och cyklar vidare mot Sjö- torp. En rundtur utan att behöva cykla i repris. Vägen mellan Norrqvarn och Sjötorp är visserligen densamma som under första dagen, men med gott om intryck i bagaget och dessutom från ett annat håll känns kanalbanken ny på nytt.
– Men, pappa. Har vi inte cyklat här förut? säger äldste sonen Kalle och pekar ut över Minikanalen vid Norrqvarns slussar.
På en yta stor som en villaträdgård har Kanalbolaget byggt upp ett Göta kanal i miniatyr. Barnen kan på egen hand slussa båtar i höjd och för första gången sedan starten i Sjötorp blir det kallt att sitta ute.
Vandrarhemmet är nyrenoverat och påminner mer om ett hotell än ett vanligt vandrarhem. Kanske inte så konstigt då en del av rummen har hotellstandard och andra vandrarhemsstandard. En nykomling som tydligen representerar det nya sättet att bygga. Billigt för dem som vill och exklusivt för dem som har råd. Maten är oavsett densamma, liksom pilsner, saft till barnen och morgonpromenaden längs kanalen.
På morgonen dagen efter äter vi frukost på bryggan alldeles vid kanalen. Båtentusiasterna har redan gett sig av – det gäller att vara uppe tidigt om man vill hinna till slussen redan innan slussvakten vaknat. Kalle och Hilda hinner med en tur till Trollstubbarna vid hotellet där familjer kan stanna över natt i autentiska trollstubbar en bit upp i backan.
– Pappa, blir man ett troll om man bor i stubbarna? frågar Hilda oroligt.
– Inte alls.
Däremot blir man tillräckligt trött efter ett antal språngmarscher upp och ner i backen och det känns skönt att ta plats i cykelkärran och njuta av cykellunken under tio kilometer tillbaka till Sjötorp. Väl i hamn är en kopp kaffe med glass en självklarhet.