Sverige

Solskenstur i Jämtlandstriangeln

Bild 1 av 6
I uppförsbackarna från Storulvån på väg mot Sylarna är det gott om åkare som nyligen har startat sin skidtur. Snön har fläckvis fått ge sig för solen. Föret är perfekt för alla som är på väg tillbaka och har en halvmil mjukt utförslut. Foto: Jannike Kihlberg
Ett lite enklare sätt att ta sig fram. Bandvagnen är på väg mot Sylarna med passagerare i vagnen och tre som tolkar Foto: Jannike Kihlberg
Barbro och Mårten Sandin med hunden Dolly njuter i solgasset vid raststugan med Olle Hansson, Lovisa Hansson och Sebastian Völz med lilla Klara i famnen. Foto: Jannike Kihlberg
Trerättersmiddagarna på anrika Blåhammaren är värda allt slit i skidspåren. Foto: Jannike Kihlberg
Det mäktiga Sylmassivet syns på långt håll i det klara vädret. Foto: Jannike Kihlberg
Jannie och Jessica Myhr är klara med ­lunchen och ska ta sig an andra etappen på turen mellan Blåhammaren och Sylarna. Foto: Jannike Kihlberg
  • Skriv ut
  • Öka textstorlekMinska textstorlek
  • Rätta artikeln

Läsarreaktioner

Jämtlands­triangeln

• Jämtlandstriangeln är en klassisk tur både sommar och vinter. Den går mellan tre fjällstationer: Storulvån, Blåhammaren och Sylarna. Storulvån är utgångspunkt och sedan kan man välja åt vilket håll man går. Alla stationerna har kök för självhushåll. Storulvån och Blåhammaren har affär och matservering, bör förbokas på Blåhammaren. Sylarna har affär och erbjuder frukost.

• Sträckan Storulvån–Blåhammaren är 12 km lång, höjdskillnad 720–1 090 meter över havet.

• Blåhammaren–Sylarna är 19 km, höjdskillnad 1 090–1 040 m ö h (det går upp och ner däremellan).

• Sylarna–Storulvån är 16 km, höjdskillnad 1 045–725 m ö h.

Resa hit

Tåg och taxi/buss: Till Enafors med tåget, därifrån taxi/buss till Storulvån. Både SJ och Veolia transporterar sträckan. Veolia, som är billigast, kör från Malmö och Stockholm onsdagar och lördagar, returresa torsdagar och söndagar. Pris från Stockholm tur och retur: sittplats cirka 1 100 kronor, liggplats ca 1 400 kr, STF-medlemmar har 10 procents rabatt. SJ kör varje dag, sittplats från 1 200 kr. Liggvagn från 1 900 kr, sovvagn från 2 500 kr från Stockholm. Från Göteborg och Malmö kostar det ytterligare några hundralappar. Bokas hos veolia.se och sj.se. Buss/taxi från Enafors station till Storulvån körs av Wänseth buss och kostar 120 kr enkel resa för vuxen. Bokas på wansethbuss.se.

Bil: Storulvån ligger 17 km från E14, två timmars körning från Östersund, skyltat från Enafors.

Flyg: Östersund/Åre flygplats ligger cirka två timmar bort med bil eller tåg.

Priser på fjällstationerna

Nedanstående priser är för medlemmar i STF, icke-medlemmar får betala 100 kr mer per vuxen och natt, barn 50 kronor per person och natt. Medlemskap kostar 295 kr för vuxen, specialpriser finns för familj och sambos. Boendepriserna stiger under attraktiva perioder.

Storulvån: Tvåbäddsrum från 575 kronor/pers, fyrbäddsrum från 400 kronor/pers, bädd från 160 kronor/person.

Blåhammaren: Tvåbäddsrum från 350 kronor/pers, fyrbäddsrum från 300 kronor/pers, bädd från 275 kronor/person.

Sylarna: Tvåbäddsrum från 350 kronor/pers, fyrbäddsrum från 300 kronor/pers, bädd från 150 kronor/person.

Svenska Turistföreningen ordnar gruppturer för både nybörjare och personer med mer vana.

Mer info: svenskaturistforeningen.se.

Häng med på den klassiska skidturen Blå­ham­maren–Sylarna–Storulvån. Vårsolen gassar, men vi ­började med blåst och blötsnö på kalfjället.

Häng med på den klassiska skidturen Blå­ham­maren–Sylarna–Storulvån. Vårsolen gassar, men vi ­började med blåst och blötsnö på kalfjället.

 

Solen bryter fram. I en blinkning försvinner de tunga grå molnen och plötsligt är vi som på toppen av världen med gnistrande vita fjäll för våra fötter. Vilande mot stavarna tar vi in det bedövande vackra panoramat.

Annons:

Till höger böljar våg efter våg av blånande toppar in i Norge, rakt fram vakar det mäktiga Sylmassivet med Sylarnas fjällstation som en svart prick, Getryggen blänker vit till vänster.

Bakom oss syns fortfarande Blåhammarens fjällstation trots flera timmar och 12 kilometers skidande. Vi konstaterar skrattande att i går såg vi den inte förrän vi var alldeles inpå knuten.

Hu ja, dagen innan var det sådär lagom kul. När vi då kommer till Storulvåns fjällstation för att starta vår skidtur på den klassiska Jämtlandstriangeln Storulvån, Blåhammaren och Sylarna, är det slaskigt, grått och blåsigt. Stora flingor av blötsnö vältrar sig i luften.

Väderprognosen hade utlovat bättring, så vi packar och byter om i lugnt tempo. Vi är säkra på att ha gott om tid för att ta oss till Blåhammaren, vi har ju valt den som första etapp eftersom den är kortast, 12 kilometer. Några timmar senare är vi inte så stöddiga längre.

Vädergudarna har tyvärr inte lyssnat på samma prognos som vi. I stället för bättre väder har blåsten tilltagit, de blöta snöflingorna är nu stora som pannkakor och daskar oupphörligt mot ansikte och kropp.

Blåhammaren ligger på 1 090 meters höjd, 370 meter högre än Storulvån. Större delen av höjdskillnaden avverkas i en lång uppförsbacke efter raststugan Ulvåtjärn som ligger halvvägs.

Motlutet kan vara segt även när underlaget är bra. Att som nu kliva uppför med skidor där blötsnön hänger i tunga klumpar är ingen lek. Gång på gång tvingas vi skrapa bort snö och is under skidorna och prova nya vallningsknep.

Efter en evighet har vi kämpat oss upp på platån och där klarnar det upp. Vi ser till och med fjällstationen någon eller några kilometer bort, skidorna glider i spåret och allting börjar kännas bra. Tre se­kunder senare är det snöyra och vi ser inte ens tre kryssmarkeringar framåt. Det går skrämmande fort och är en nyttig påminnelse om att vi är på kalfjället och utlämnade till vädrets makter och dem ska man ha respekt för. Inte långt från Blåhammaren marscherade Armfelts karoliner nyåret 1718–1719 på väg hem från Norge, då omkom 3 000 man i snöstormen.

Vi har ju lite andra förutsättningar och efter 20 minuters skidande längs de röda kryssmarkeringarna är vi plötsligt alldeles nära trappen till stationen.

I receptionen serveras varm saft och allt är som det ska, ombonat och välkomnande. Det har tagit sju timmar, mycket längre tid än vi räknat med, och nu måste vi skynda oss för att hinna basta före middagen. Det är ju därför vi är här. Blåhammaren är bland annat känt för sina fina middagar och bastun. Medan värmen bränner på den frusna kroppen skådar man ut på det snöiga landskapet genom ett stort runt panoramafönster. Garanterat en av fjällens bästa bastu­upplevelser.

Stationens berömda trerätters­middagar brukar vara fullbokade, men när vi kommer till matsalen är där bara runt femton personer. Blåsten de senaste dagarna har fått många att boka av.

Vi som kämpat oss dit är desto hungrigare. En salladsbuffé med bröd och bland annat ett sagolikt gott västerbottensmör smaksatt med whisky är uppdukad, sedan blir det rökt röding till förrätt, lammgryta till huvudrätt och som avslutning en pannacotta med hallon och blåbär.

Just den här kvällen är vädret och föret det stora samtalsämnet. Vi är inte de enda som har haft problem med skidorna, de flesta håller på att vallningsfritt har varit bäst. Vallade eller vallningsfria skidor diskuteras ofta på fjällstationer, åsikterna går alltid isär.

God mat, trevligt sällskap och gott humör, fjällturer är extremt sociala. Kanske har det något att göra med ett slags anonymitet när alla har friluftskläder och gemensamma upplevelser att diskutera. För att inte tala om det goda samvetet man får när kroppen rört sig och de rosiga kinderna bara delvis förklaras av vinet i glaset.

På morgonen dag 2 har vinden mojnat och dimman ligger tät. Jannie och Jessica Myhr, två systrar från Bruksvallarna, och vi är de enda som ska till Sylarna den här dagen.

– Bara jag inte trillar med den här, säger Jessica skrattande och nickar bakåt mot ryggsäcken som nästan är större än hon själv.

Det lutar behagligt nedför, bra för ben som är stela efter gårdagens strapatser. Hög hastighet på längdskidor, speciellt med ryggsäck, känns alltid vådligt så jag plogar stillsamt med värdighet och håller lagom fart. Några ripor med röda ögonbryn sprintar över spåret med sträckta halsar och försvinner bakom ett stort stenblock där solen värmt bort snön så barmarken ­kikar fram.

Det är tyst och vilsamt och den speciella sinnesfrid som öppna landskap och lagom fysisk aktivitet för med sig börjar infinna sig. Det är som om ta en mental dusch, huvudet blir fräscht och klart. Kilomet­rarna rinner undan snabbt. Utan större ansträngning är vi nästan halvvägs och framme vid raststugan.

Systrarna Myhr har redan lunchat och spänner på sig skidorna, vallningsfria, för att fortsätta. Vi får sällskap i stugan av trevliga Mårran, en alaskan husky. Hennes matte och husse berättar att Mårran, trots rasens påbrå från Alaska, är väldigt frusen och insisterar på att ligga i sovsäck.

Styrkta av mackor och fruktsoppa bär det i väg på andra delsträckan, nu går det uppför i tre kilometer. Så är det på Jämtlandstriangeln, speciellt på vintern när snön slätat ut naturens små bucklor. Först uppför, uppför, uppför, sedan nedför, nedför, nedför i flera kilometer.

Att skida här är som att vara en liten andfågel som simmar upp- och nedför gigantiska dyningar som aldrig tar slut. Lite jobbigt, men roligt och spännande, dessutom ständigt nya perspektiv och vyer.

Vi närmar oss krönet, blå gluggar kan anas på himlen. Och så – när vi är på toppen – solen! Stillsam lycka bubblar och vi bara njuter av stunden, solen och den gnistrande vita snön. Och så är det ju nedförsbacke igen. Kan det bli bättre?

Ja, om man är lite harig och tycker att backen är lite för brant och underlaget lite för isigt.

Med skakiga ben och skidspetsarna vinklade inåt ger jag den klassiska plogen ett ansikte. Ibland när det går nedför sätter jag på stighudarna som bromsar lite, men nu är jag lite för lat och det ångrar jag efter en stund. Långt därnere i dalen har mitt sällskap Svante tagit av sig skidorna och lagt sig raklång i den solgnistrande snön. Ser skönt ut.

Han får ligga ungefär en halvtimme.

Vid Sylstationen vimlar det av folk. Som buketter av färgglada blommor ligger de i snödrivorna och njuter av solen som vräker ner. Det är skratt i luften och feststämning. Sylarna är ett slags nav i den jämtländs­ka fjällvärlden. Här sammanstrålar flera leder och själva höga Sylmassivet med sin dramatiska kam lockar många till toppturer.

– Det bästa med Jämtlandstriangeln är att det är en bra introduktion till fjällen, det är ganska lätt att gå mellan stationerna och man behöver inte ha så mycket packning eftersom det mesta finns på stationerna, säger Martin Strömgren i gult.

Han sitter i en driva tillsammans med Sofia Nilsson, blå, Ylva Thorsson, röd, Ylva Eriksson, blå, Hannah Börjesson, svart, Anton Jansson, blå, i en slarvig glad hög. Martin själv tycker bäst om Syl­stationen, det finns mycket att göra här och publiken är blandad.

– Det är bra att stationerna har så olika karaktär. Blåhammaren med kanske lite äldre besökare, Sylarna med yngre och med mycket toppturer och Storulvån är bra som bas och har bra toppturer, säger Ylva Eriksson.

Vi handlar en öl i butiken och sätter oss i solen. Tre män, påtagligt nöjda, berättar att de är på toppkurs, fem toppar på fem dagar. Totalt tolv personer varav nio är tjejer runt 25 år. Alla pekar mot Sylmassivets imponerande vassa toppar och verkar med rätta nöjda och ganska tagna av dagens insatser.

–  Jag tycker om att man inte åker lift utan går upp på skidor, man kommer närmare naturen, närmare fjället. Usch, vilka klyschor, men det är faktiskt så, säger Marilyn Krukowski.

Inne på stationen, som är betydligt större och modernare än Blåhammaren, är det trångt, glatt och en fuktig doft av underställ.

Här finns ingen restaurang men en affär och många spisar. Frystorkat är inte vanligt. Tvärtom lagar många ganska avancerade måltider och ryggsäckarna har härbärgerat vinflaskor, flera av dem i prisklasser över 100 kronor kan vi konstatera när vi blickar ut över den stora matsalen där de många fönstren ger en fin utsikt över bergssidan.

Vi är inte de mest avancerade och lagar pasta med renskav och crème fraîche som vi köpt i butiken och tar fram lite vin. Systrarna Myhr har en liknande meny. De började sin tur i Storlien och ska via Helags till Ramundberget som nästan är hemma för dem. På sin mjuka dialekt från Funäsdalen berättar de att de siktar på att komma lagom till afterski i övermorgon. Vi lär oss en del om köksinredningar som Jessica jobbar med och Janni som arbetar med autistiska barn berättar hur mycket de kan med rätt hjälp.

Tredje och sista dagen är som en dröm. Klarblå himmel och solen skiner som en galning. Det är lite kallare och spåren hårda, det går alltså lite fort, men vid sidan av spåret är föret lite strävare och där är hastigheten mer lagom.

Nedför och uppför en gigantisk vit dyning och vi slår av på takten, vill inte att det ska vara sista dagen. Man nästan svävar fram på den vita snön i solgasset. Med jämna mellanrum vänder vi oss om och tittar på det alplika karga, vassa Sylmassivet. Beundrar. Kan inte riktigt se oss mätta.

En klarröd bandvagn dyker upp, några passagerare inuti och tre som tolkar efter. Det är fusk, ropar vi. Ja, inte sant, ropar de tillbaka och vinkar.

Paus halvvägs vid raststugan. Snön har smält undan och på bara fläckar sticker kråkriset fram. Flera hundar med hussar och mattar har paus. Och en småbarnsfamilj.

För Klara Völz, 11 månader, är det första gången. Hon är tillsammans med pappa Sebastian Völz och mamma Lovisa Hansson, men det är morbror Olle Hansson som drar pulkan. Syskonen Hansson kommer från Göteborg men har haft stuga i Handöl nära Storulvån sedan de var små.

– Det var väl uppehåll i skidturerna när man var mellan 16 och 25 år, men nu har vi kommit tillbaka. Vi har åkt Sylarna tur och retur, säger Olle.

Han hävdar att Klara gillar att åka pulka. Hon skriker lite när de ska starta men föräldrar och morbror hävdar att hon kommer att bli tyst och glad när de får upp farten.

Labradoren Mio med Barbro och Mårten Sandin kommer från Ljungby och har varit i Jämtlandsfjällen många gånger.

– Det är lagom ansträngande att gå triangeln, och så avslutar man med middag på Blåhammaren, säger paret Sandin.

De avslutande kilometrarna till Storulvån går nedför i lagom lutning. Solen har värmt snön så att den liknar grovkornig sorbet. Perfekt före. Med en avspänd och elegant världsvan plog kan även en fegis åka ända fram till stationen utan att behöva skämmas inför alla som sitter på altanen och njuter av solen.

Efter dusch och ombyte sitter även vi med en kall öl i handen i den varma solen. Ovanför fjällbjörkarna, högt uppe på berget Getryggen vid stationen, tar sig en ensam kiteåkare sakta upp mot toppen i sicksack.

Att det bara var i förrgår som vi startade i blåst och blötsnö är helt overkligt. Det känns som om vi varit borta i veckor. Otroligt att så många upplevelser får plats på drygt 50 timmar. Och att man kan känna sig så fräsch och utvilad. Vad gör man med livet alla andra dagar? Varför åker man inte på fjälltur varje helg?

0 . Per sida:

(Vad ar Twingly?)

Visar 1-10 (av totalt 1).

Andra har läst

Mer från förstasidan

Rysk-konvoj-Ukraina-500
Foto:AP

 Utan tillstånd. Den ryska hjälpkonvojen närmar sig Luhansk. 5  4 tweets  1 rekommendationer  0 rekommendationer

 Chatt pågår. DN:s ekonomireporter Maria Crofts svarar på allt om bolån och privatekonomi. 5  3 tweets  2 rekommendationer  0 rekommendationer

 Krönika: Det är verkligen inte lätt att köpa bostadsrätt just nu. 3  3 tweets  0 rekommendationer  0 rekommendationer

bolan144
Foto:Alamy

 Vilken bolånstyp är du? Personlighet och ekonomi avgör hur du ska hantera ditt bolån. 17  4 tweets  12 rekommendationer  1 rekommendationer

Annons:
Vulkanen
Foto:AP Eyjafjallajökull fick utbrott 2010.

 Risken för utbrott 50 procent. Seismolog: Utbrottet skulle bli kraftigare.

 Island evakuerar av oro för utbrott. Bárdarbunga vaknar till liv. 63  3 tweets  60 rekommendationer  0 rekommendationer

Annons:

 Maciej Zaremba om flyktingpolitiken: Fantastiskt att politiker törs sätta sin framtid på spel. 417  105 tweets  310 rekommendationer  2 rekommendationer

 DN:s Ewa Stenberg: Utspelet slår mot S – M vill sätta agendan. 57  12 tweets  41 rekommendationer  4 rekommendationer

 Flyktingström kräver miljarder. Pengar tas från biståndet. 118  23 tweets  94 rekommendationer  1 rekommendationer

Simbassang-144
Foto:Scanpix Norway

 ”Jag känner mig otroligt kränkt.” Simhallen krävde att de badande skulle skyla brösten. 120  8 tweets  112 rekommendationer  0 rekommendationer

Annons:
Annons:
Annons:
Annons:

Spara 498 kr!

 Läs DN digitalt – var, när och hur du vill.

Läs dagens tidning

 Ny form. Nu är det lättare att läsa tidningen digitalt!
Annons:

DN PÅ AGENDAN

Annons:
Annons:
Annons: