Vi kommer i väg tidigt på morgonen och lyfter snabbt upp över Hemavan. Den lilla fjällbyn krymper till nästan ingenting sedd från helikopterfönstret.

På väg in i Hemavans fjällvärld inser jag hur rogivande det måste vara att gå på tur in i Kobåset. Kobåset är som en korridor som öppnar sig till en djup dal längre in mellan topparna. Men nu är vi här för att åka utför och flyger för att nå de mest klassiska åken.

Vår heli-guide Peter Östberg är en trevlig man i sina bästa år som sett det mesta i Hemavan. Jag har flugit med Peter ett tiotal gånger nu och tycker alltid det är lika behagligt. Han inger ett sådant lugn. Pedagogiskt förklarar han vilka åk vi kan göra eller varför vi kanske inte kan flyga just där, eller i dag.

Fjällväder är ju inte att lita på. Det kan slå om på fem minuter och helt plötsligt är man mitt i en våldsam vinterstorm. Av de tre gånger jag besökt Hemavan för att åka heli-skiing fick ett försök ställas in.

Den här gången har vi vädrets makter med oss. Nervositeten känns i magen när helikoptern sätts ned smidigt på fjälltoppen bortom Hemavan. Vad jag kan se leder den tänkta skidlöpan brant ner i en dalgång och ut på ett större fält. Peter lastar av skidorna medan vi andra sitter på knä och håller huvudet mot marken. Man kan känna rotorbladen snurra våldsamt precis ovanför huvudet. Kontrasten blir stor när helikoptern har lyft och tystnaden lägger sig. Det enda som hörs – och känns – är den bitande fjällvinden.

All skidåkning i Hemavan kräver bra och genomtänkta kläder då det ofta är starka, kyliga vindar.

Vårt första åk blir lite skakigt med skarsnö och vindpackade drivor omvartannat, men upplevelsen är desto bättre. Hemavan bjuder på naturbilder och panoramakänsla som slår det mesta jag upplevt på skidor i Sverige.

I botten av dalen står helikoptern och väntar på oss för nästa topptur. Första åkets tuffa före har gjort oss rejält trötta så vi pustar en kort stund innan vi hoppar in för att flyga till nästa topp.

Helikoptern är ganska liten men känns ändå trygg. Lyften går relativt fort och på en klar dag håller alltid gruppen högt tempo och vi hinner med en hel del. Det jag slås av i helikoptern är hur vacker den svenska vildmarken är. Det här är verkligen fjällen på riktigt. Det är stort, brant och respektingivande. Hemavan som skidberg är lite av en dold juvel med stora möjligheter. Åre ses av de flesta som fjällvärldens alpina centrum, men Hemavan bjuder faktiskt på mycket större och högre fjäll, åtminstone de man når med helikopter.

Pisterna är helt klart godkända och när vädret är dåligt passar vi på att köra lite i systemet, vilket är underhållande. Jag rekommenderar två par skidor till Hemavan, carving-skida för pist och en bredare skida för helikopterskidåkningen.

Hemavan som by är dock knappast något att skryta med. Men litenheten har sina fördelar. Allting blir mer koncentrerat. Antingen åker man skidor eller hänger på Högfjällshotellet. Självklart finns det möjligheter att göra annat, åka på skotersafari till exempel, men jag gillar lugnet i Hemavan.

Högfjällshotellet har även en bra relaxavdelning. Man kan sitta utomhus i varma badbaljor och beskåda allt från fjälltoppar till förbipasserande pistmaskiner i solnedgången.

Högfjällshotellet är ett av de två ställen i Hemavan som har kvällsunderhållning. Det andra är värdshuset ”Stockstugan”, som är lite som en pub och ofta bjuder på liveband.

Jag väljer Högfjällshotellet som har ett standardupplägg för nattklubbar i fjällen: afterski och dans, ibland med livemusik. Stämningen är trevlig och det blir ett bra avslut och samtidigt en uppladdning för nya heli-åk nästa morgon.